Adrenalinpåslag.

Fixed Gear är en udda trend inom cyklingen som förvånansvärt nog har en del anhängare i vårt avlånga land. I korthet innebär det att cykeln har en växel utan frihjul och inga bromsar. Direkt livsfarligt förstår envar, direkt olagligt, säger polisen. Förespråkarna gillar dock det faktum att man noga måste planera sin körning och att det tillför ett, icke obetydligt, adrenalinpåslag.

En variant på temat blev det i söndags afton när regnet öste ner över Göteborg på min väg hem. Efter några hundra meter insåg jag, efter en ofrivillig rödljuskörning, att Scotten inte gick att stanna – kombon av uttjänta belägg och väta på skivorna gav 0 % bromsverkan. Merparten av resan hem går uppför, men där det gick utför var det läbbigt – för att inte köra in i hund i Skatås och ner i diket hemmavid fick jag nödbromsa genom att sätta mig på ramen, fixera vaderna mot tramporna och pressa skosulorna det hårdaste jag kunde nedåt. Funkade, men måste sett för jäkla dumt ut.

Hjälm är en bra grej, inte minst när bromsar – som normalt sett nyper till ordentligt, lagt av. Göteborg, Nordstan, 2013.

+ Självaste N kom på besök till Residenset på måndagsförmiddagen. Jag som först trodde det var Jehovas alldeles egna vittnen – eller ännu värre, Fiskbilen, blev glatt överraskad. Flera timmar av skvaller gjorde gott. Har blivit invald i vår styrelse. Tror det kan passa mig – detta år som suppleant då familjesituationen inte direkt är optimerad för fler åtaganden.

- Residenset hade inte städats alls när min forne kollega var här. Vårt hem som brukar föra tankarna till inredningsmagasin, såg mer ut som en ungkarlslya XL.

Snygg blev snyggare.

Igår på TV4, på bästa sändningstid – i en av Let´s Dance många pauser hade den premiär – VCCs senaste reklamfilm, Leave the world behind. Flera dagar innan diskuterades det högt och lågt i bilintresserade kretsar om vad det var som Volvo skulle visa egentligen. På de bilder som läckt ut såg den avbildade Cross Countryn väldigt annorlunda ut – med kaxigt breda bakskärmar. Något som skapade stora förväntningar på att det skulle vara en teaser för företagets mycket efterlängtade ersättare till dagens XC90. Det visade sig vara felaktigt – vad vi fick se var senaste upplagan av lillebror XC60.

En sann delikatess – Volvo XC60 i senaste utförandet. Igår sågs den av mången svensk – i en mycket tjusig reklamfilm, tonsatt av Swedish House Mafia, som visades på på TV4. Göteborg, Valhalla idrottsplats, 2013.

Den numera splittrade supergruppen bestod som bekant av tre medlemmar – Sebastian Ingrosso, Steve Angello och Axwell. Filmen lär spegla att de tröttnat på den stora världen, det enorma kändisskapet och att de längtat tillbaka till härliga Norden, med sitt härliga lugn och salta miljöer. Missade du filmen, eller är intresserad av hur de tre stylat sin respektive XC60, så är det bara att klicka här och njuta av sköna vyer, fin musik och läckert åk. [Volvo Cars, Leave the world behind]

Inte mycket att önska här. Skulle vara mörka rutor från B-stolpen och bakåt möjligen. Fälgarna är grymt läckra – snyggare än vad någon av de tre stjärnorna valt till sina egna XC60 – om mina smaklökar får råda. Göteborg, Valhalla idrottsplats, 2013.

+ Volvo Cars senaste reklamfilm för faceliftade XC60 var riktigt tilltalande. Så är även bilen, förstås. ESC – även jag är stor vän av världens största musiktävling. I år är Norden starka – tippar Norge, Danmark eller Finland som vinnare. Carl Bildts schlager-outfit – vår utrikesminister tar onekligen seden dit han kommer. Sverige spöade Finland i ishockey-VM.

- Efter 19 år i yrket har jag träffat på, och argumenterat med, en hel del hopplösa livsformer. Men de jag haft att göra med hittills denna helg har gjort mig förbannad på riktigt. Min blå skjorta, som är en storlek för stor – för att kunna rymma skyddsväst inunder, har känts väldigt trång i halspartiet. En dag till med lågpannade individer väntar – sedan är det välbehövligt ledigt. Det är tur att jag kan cykla av mig min ilska i de branta backarna hem, annars hade en stroke varit ett potentiellt hot.

En snabbis till kontinenten.

Det blev idag en snabbis till vackra Skåne. Solen strålade över oss på Ms Pink Passions uteplats. Samtidigt var det rätt blåsigt – något som ledde till att min pigmentsbefriade nuna blev kräftröd på några få minuter. Samma sak varje år och jag, jag lär mig aldrig. Det bjöds på grillad korv och välsmakande lemonad. Lillen är i stort sett jämngammal med deras äldste pojk och han stortrivdes – så till den milda grad att han hoppade över allt vad sömn hette. Detta gjorde att han, på resan hem, var fjärran från den trevliga medresenär han brukar vara och det träffade honom som en slägga senare på kvällen, då han slocknade likt en klubbad säl.

Utanför Koenigsegg stod tyvärr inga av deras bilar synliga. Tre andra prestandamonster stod dock på plats, bland annat en Audi R8 – detta exemplar är dock plåtat vid ett annat tillfälle. Alingsås, Nolhagaparken, 2012.

Vägen hem gick via Ängelholm, har länge varit intresserad av vart Koenigsegg, supersportbilstillverkaren med stort S, håller till och idag kände jag att vi hade tid för att utforska detta. De håller till i läckra lokaler på den gamla nedlagda flottiljen F 10 visade det sig. Jag hade hoppats på att någon av deras bilar skulle stå framme, för att kunna bjuda Er – och mig själv, på sant ögongodis. Så var dock tyvärr inte fallet. Några bilder på bygget blev det inte heller, men kan nämna att på de stora portarna till de forna hangarerna var märkets fina logga väl synlig. Nåväl, blir väl fler gånger. [Koenigsegg]

I trädgården hos våra vänner levde naturen upp – även i Skåne har man fått vänta på våren, och det var liv överallt. Under takpannorna hade gråsparvar byggt bo och medan honan hämtade mat satt mannen i förhållandet och höll koll på oss och andra potentiella hot. Klippan, 2013.

+ Koenigsegg. I riktigt fräcka lokaler byggs kanske världens mesta supersportbilar.

- Mitt pigment, eller snarare avsaknad av, får mig ibland att undra. Lite måste man väl ändå få tåla?

Fjärde plats.

Från slutet vill säga. Av 510 som fullbordade MTB-loppet på 37 km i, åtminstone stundom, de jävligaste skogspartier man kan tänka sig hamnade jag på plats 507. Den arrogante säljaren på Sportson fick rätt – att ge sig på banan med en hybridcykel gick faktiskt inte. Även om jag hängde med riktigt bra under en längre tid, mycket tack vare transportsträckorna som gick på grus. Det var sann njutning att dra järnet på grusvägarna, de var som gjorda för mig. Ett flertal kördes om – något de hämtade hem när banan letade sig in i något nytt djävulskt skogsparti. Det var dock först på näst sista offroad-partiet, efter att ha varit uppe och kollat till Brudaremossen som det gick åt skogen för min del. Min RunKeeper skvallrade om att det var ca 4 km kvar att köra och jag tänkte då att det snart skulle bli idel grus och asfalt. En rot låg tvärsöver stigen som sluttade rätt kraftigt nedåt, jag släppte bromsarna och hoppade optimistiskt över den. Och landade på knytnävsstora vassa stenar som pekade upp mot himlen. Luften pös ut ur ringarna på en nanosekund och undertecknad var minst sagt besviken. Det var ju nu min tid skulle komma, när placeringar skulle kapas.

Till slut kom jag fram till mål, ett mål jag skulle nått väsentligt tidigare om jag bara fortsatt att ha is i magen och kört försiktigt på de bökiga partierna – något som var strategin inför loppet. Göteborg, Nya Ullevi, 2013.

Hur var det då? Jo, grus- och asfaltspartierna var hur kul som helst, även stigarna utan rötter och måttligt med gegga. Spångar gick även det bra, så länge bräderna låg på tvären vill säga. Höll på att stå på huvudet då framhjulet bara dök ner mellan två längsgående brädor, efter det blev det en del ledande av cykeln – vars trampor rev upp vaderna så att de nu ser ut som Börje Salmings ansikte. Ledandet var egentligen min största invändning mot banans sträckning. Vissa sträckor gick helt enkelt inte att cykla ens med riktiga MTBs och det kändes inte okej att emellanåt springa mer än cykla. Banan var tuff, ja rent av farlig bitvis – såg flera köra in i träd, vurpa från spångar, få stabila punkteringar och kedjebrott. En lång misshandel av cyklar och cyklister. Genom polisavspärrningar i Örgryte gick jag som en väldigt besviken man – med punkad Scott vid min sida, men när Nya Ullevi närmade sig kände jag att jag måste sluta med stil – jag sprang in i den väldiga arenan och blev för detta kraftigt påhejad av speakern. Som strax därefter gick hem, det var dags att stänga för dagen.

Nja, nästan i alla fall – åtminstone 33 km. Resterande sprangs/gicks/lufsades det missnöjt på sträckor där jag hoppats förnedra tungtrampade MTBs i jakten mot mål. Göteborg, Valhalla idrottsplats, 2013.

+ MTB-loppet. Ungefär 70 % var riktigt rolig cykling – gör gärna om det. Men då blir det med en MTB, nåt annat är inte att tänka på. Mästarnas mästare på SVT1 – Höll på Torgny Mogren och Magdalena Forsberg från start. En av dem är ju nu i final, tack vare stor ridderlighet från Jesper Blomqvist. Anna Lindberg har verkligen imponerat oerhört, min fru är inne på att hon måste ha tränat minst ett halvår för detta. Jag är bara stum av beundran. Final nästa vecka.

- MTB-loppet är inget man skall cykla med en hybrid. Så var det sagt. Nu står min fina pendlarhoj i förrådet med tvåhjulspunka och jag får åka 513 imorgon. Inte alls nöjd med hur allt gestaltade sig.

DNS.

Did Not Start. Av flera skäl, inte minst rejält slitna ben (efter att ha blivit inbeordrad på ett massivt springa-runt-på-hårda-golv-i-12-timmar-pass) valde jag att inte starta i dagens sjumilatrampande på Göteborgsgirot. Siktar dock på att delta i MTB-loppet imorgon. Hälften så långt, men säkert minst lika tufft mot benen. Hur som – offroad-däck från Continental har monterats på istället för mina mer lättrullade pendlardäck. Dämpningen av gaffeln har satts i “USA-mode“, det vill säga mjukt och svampigt. Vi får se hur det går imorgon, så kallad expert har gjort tummen ner för mitt försök att ta mig runt på en hybrid. Jag tror nog att det skall gå – 7822 är numret på mannen som skall göra det omöjliga. Imorgon kommer domen, start i Skatås – målgång vid Nya Ullevi.

Scotten har åter fått fräna Cross Country-däck – även om det inte är fullbreda MTB-däck. Sådana får helt enkelt inte plats på min hybridcykel som, när allt kommer omkring, är bra mycket mer racer än jordfräs. Partille, Residenset, 2013.

+ Med rejält mönstrade däck, inköpta på Sportab i Sävedalen, skall jag imorgon cykla knappt 4 mil, varav en hel del i skogarna runt Skatås. Kan nog bli riktigt kul, min finske vän herr Sisu skall vara med, men honom lär jag bara se ryggtavlan av en kort stund. Han kör fulldämpat, med stora och tåliga däck, en rejäl dos jävlar anamma och inte minst – rutin.

- Arrogant säljare på Sportson sågade min idé om att medverka i MTB-delen av Göteborgsgirot. För klen hoj, “Inte en chans att du tar dig runt“, hette det. Vi får väl se. Lite trist att missa 7 milaren, men det blev en riktigt bra lördag ändå.

Afrika.

Afrika – en kontinent jag alltid drömt om att få upptäcka. Ikväll, och nästa vecka, kommer man att kunna följa Top Gear-trion när de skall utforska kontinenten. Detta kommer, traditionsenligt, att ske med varsin bil – inköpta med ett budgettak. Till skillnad från när de korsade Sydamerika, då de faktiskt hade valt bilar gjorda för ett liv utanför asfalten, har man denna gång valt mer väganpassade fordon. Clarkson gör mig aldrig besviken – tar i ordentligt och väljer något tungt, rejält och lyxigt. Denna gång en BMW 528i Touring. May, populärt kallad Captain Slow, väljer säkra, trygga och robusta Volvo 850R och Hammond, som alltid sticker ut genom att välja lite underliga bilar, har denna gång förnuftigt nog valt fyrhjulsdrivna Subaru Impreza WRX. Utöver sann humor och bisarra situationer ser jag fram mot hur en bakhjulsdriven tysk direktör, en framhjulsdriven svensk arbetshäst och en fyrhjuldriven japan, fylld med rallygener, skall lyckas ta de tre till Nilens källa. Kanal 9, kl. 2200 – det är typ nu det.

Captain Slow´s val – Volvo 850. Har alltid gillat den, detta partiellt solblekta exemplar är dock ingen lisa för ögat, det måste medges. May`s ser fräschare ut på de bilder från kvällens avsnitt som jag sett – kanske för att det är en “R”. Men det lär vara annorlunda när de två specialprogrammen har avverkats. Partille, 2013.

+ Top Gear´s specialprogram. Bland det bästa som går att avnjuta på TV.

- Inte särskilt nöjd med bredbandshastigheten i detta nu.

Spindelmannen.

Said Belhaj sträckte ödmjukt fram handen och hälsade på mig med härligt klingande göteborgsdialekt. En man jag spontant gillade, 100 % reko. Till jobbet kom han för att klättra upp för Gothia Towers västra torn, för att inviga den nu pågående mässan Nordic Outdoor. Med talk på händerna och en säkerhetssele som aldrig behövdes satte han tämligen rask takt uppför fasaden. Glennborgs största dagstidning jämför honom med självaste Spindelmannen. Väldigt trevlig kunde jag själv konstatera. Och en jävel på att klättra. [GP, Spindelmannen besegrade hotell Gothia] [Mynewsdesk, Said Belhaj inviger Nordic Outdoor genom att klättra på Gothia Towers]

Den gode Said avverkade West Towers 73 meter tämligen lätt såg det ut som. På bilden framträder han som en liten gul prick nästan högst upp i mitten på bild. Göteborg, Örgrytevägen, 2013.

+ Said Belhaj – mycket sympatisk och ödmjuk man. Nordic Outdoor. Relativt liten mässa. Som erbjuder mycket kul att testa på. Som klättring, cykla MTB, åka bräda, springa hinderbana med mera. Ta med badbyxor och handduk. Öppet även i morgon söndag.

- Den pågående konflikten mellan arbetstagare och arbetsgivare i bevakningsbranschen gör min vardag mycket besvärlig. Kom överens – och ge oss mer pengar.