En rundtur i staden.
En guidad bussrundtur stod på schemat under vår tredje dag i Finlands huvudstad. En färggrann buss utrustad med hörlurar och en hel uppsättning språkval tog oss runt i Helsinki under 1,5 timmar. En mansröst beskrev det mesta man såg genom bussens fönster och det blev även två avstigningar – en vid tempelkyrkan och en vid Sibeliusparken. Trots två stundvis skrikande ungar, och en intelligensbefriad tyska, så var det väl investerad tid. Mycket kunskap vanns under den komfortabla resan.
Exempel på den storslagna och smakfulla arkitekturen i Helsinki. Varenda fasad bjuder på utsökta detaljer, schyssta material och läckra färgval. Helsinki, Mikonkatu, 2009.
Tempelkyrkan var ett av de ställen som många varmt rekommenderat. Besvikelsen uteblev helt, detta är en riktigt häftig lokalitet – kyrkor behöver inte vara tråkiga fastän de är relativt nya. Den invigdes 1969 och är en av Helsinkis mest besökta byggnader. Dessvärre hade vi tidspress, guiden i bussen gav oss fem minuter, så det blev mest till att lyssna lite snabbt på musikerna i lokalen, samt knäppa några snabba bilder. Kyrkan saknar för övrigt klassiska klockor, istället spelar man upp ringningarna med band. Någon bra exteriör bild blev det ej, vilket är synd för även den är värd att lyfta fram. Nästa gång, som det heter.
Interiör bild från helt unika tempelkyrkan, som ligger insprängd i berget. Förutom smakfulla takfönster som skänker ett speciellt ljus till lokaliteterna, så består hela innertakets center av koppar. En upplevelse för såväl öga som öra. Helsinki, Temppelikatu, 2009.
Vårt östra grannland är kanske inte det man främst förknippar med musik. Populärmusik värd namnet produceras ju som bekant främst i USA, Storbritannien och Sverige. Jag har dock fått lära mig att finnarna kan så mycket mer än bara tango. Helsinki skryter gärna om sina operor, vars säsong pågår större delen av året och man har haft en riktig superkändis till tonsättare – hans namn var Jean Sibelius. För att hedra honom har man rest ett mycket imponerande monument i Sibeliusparken, ett verk som kan liknas vid ett antal orgelpipor sammansvetsade med varandra. Kanske inte låter så spännande, men faktum var att även de suraste tyskar tyckte att uppenbarelsen var “Toll“.
Mäktiga Sibeliusmonumentet, uppfört för att hedra en av de främsta finska tonsättarna någonsin – Johan Christian Julius Sibelius. Han gjorde sig världsberömd för ett antal symfonier och är för gemene man mest känd som “Jean”. Helsinki, Sibelius monumentti, 2009.
Efter att ha avslutat den guidade bussturen, valde vi att direkt sätta oss på en av stadens många spårvagnar. Två vagnstyper används i den dagliga driften, en äldre vagn från sjuttiotalet som kännetecknas av att den endast har 1+2 säten på bredden – väldigt smal alltså, samt en nyare låggolvsvariant som har 2+2 säten i bredd, precis som hemma. Staden vill gärna hävda att de har 12 linjer, men vissa av dem har olika namn beroende på riktning – 3B heter exempelvis 3T om den kör åt andra hållet, så är det egentligen mer rättvist att säga åtta. Vagnarna är förbluffande rena och fina och fullständigt fria från klotter, spottloskor och skadegörelse. Detta har jag aldrig någonsin upplevt hemma i Göteborg – sorgligt nog. Svenskar är uppenbarligen riktiga svin när allt kommer omkring.
Spårvagnen har, precis som i Göteborg, en självklar plats i Helsinkis trafikbild. Totalt har man tolv linjer som trafikerar staden, vill man vara petig är det dock egentligen inte mer än åtta. Här den äldre, och mest allmänna, varianten från 70-talet. Helsinki, Kirkkokatu, 2009.
Helsinkis domkyrka är omöjlig att missa. Högt belägen vid Senatstorget står denna redan stora byggnad ut från resten av omgivningarna. Nyklassicism är formspråket för bygget, vi snackar alltså en byggnad inspirerad av den gamla grekiska och romerska arkitekturen med kolonner, reliefer och kupoler. Bländande vit känns byggnaden härligt ren och storslagen – det är som om Gud själv hållit i ritstiftet. Så är dock inte fallet, även om många nog vill tillskriva Carl Ludvig Engel gudomliga krafter – åtminstone inom begreppet arkitektur. Han är skyldig till många av Helsinkis finare byggen och samtliga som omger Senatstorget. Domkyrkans inre kännetecknades av relativ återhållsamhet, akustiken var det dock inga fel på och orgelpiporna i kyrksalens västra del var en imponerande uppsättning.
Helsinkis domkyrka är en förbluffande vacker byggnad. Det är precis som att betrakta någon av Roms storheter. Dessvärre pågick renoveringsarbeten av den största kupolen så bilder av hela byggnaden gör den inte rättvisa. Att den ligger på topp 5 över de vackraste byggnader jag sett är ingen överdrift. Helsinki, Hallituskatu, 2009.
Pablo Picasso – tveklöst en av världens mest kända konstnärer. Jag har tidigare sett en och annan målning av spanjoren, men i samband med besöket i Helsinki fick jag och Kat möjlighet att se ca 100-talet verk. På plats i muséet fanns såväl fullbordade målningar, skisser, teckningar och skulpturer. Picasso startade en helt ny riktning inom konsten, den så kallade kubismen. YLE hade några representanter på plats, Kat blev intervjuvad framför kameran där hon fick beskriva sina känslor för konstnären och hans alster. Ett fåtal av hans målningar tilltalade mig stort, den jag minns bäst var denna och det är tydligt att han lagt mycket jobb på den. Exempel på motsatsen fanns också, denna – som skall föreställa en gitarr kan jag inte riktigt smälta. Sammantaget en tämligen fadd upplevelse.
Som enda stad i Norden har Helsinki fått förtroendet att få hålla en jättelik utställning med verk av den store Pablo Picasso. Det var med blandade känslor jag avverkade hans målningar och skulpturer. En del håller verkligen absolut toppklass, men alltför många var riktig smörja. Helsinki, Kaivokatu, 2009.
Olympiastadion i Helsinki är Finlands största idrottsanläggning. Finland stod värd för OS 1952 och stadion hade då en publikkapacitet på hela 70 000 personer, numera något reducerat på grund av att arenan renoverats upp till modern standard. Det sjuttiotvå meter höga tornet är just så högt för att den finska spjutkastaren Matti Järvinen kastade så långt då han vann OS 1932. Utsikten från tornet var mäktig och man kunde skönja majoriteten av Helsinkis mest kända landmärken. Utöver friidrottstävlingar så anordnas här även konserter och fotbollsmatcher.
Sjuttiotvå meter över havet. Ingen märkvärdig siffra i NYC direkt, men i Helsinki räcker Olympiastadions torn alldeles ypperligt till för att man skall få en härlig blick över staden från ovan. Helsinki, Hammarskjöldintie, 2009.
+ Helsinki – en underbar stad.
- Varför släpar man med sig två småttingar på en guidad busstur? Pablo Picassos utställning på Helsinkis konstmuseum var en besvikelse.
/Chris
