Väldigt besviken.

•December 16, 2017 • Leave a Comment

The Last Jedi. [Spoilervarning utfärdad] Sällan har jag varit med om ett liknande antiklimax. Trailern lovade mycket gott, kritiker och andra förhandstittare hyllade den åttonde episoden någon dag innan vi andra fick chansen. Men nu, när vi, pöbeln och äkta fans, fått se filmen uppdagas något helt annat. Det är idel bottenbetyg på IMDb, mången känner sig chockad, nedstämd eller åtminstone, likt undertecknad, besviken. Hur kunde det bli så här fel? Hur kunde man missa öppet mål? Varför får vi inte svar på många av de frågor som uppstod i The Force Awakens? Är det detta två års spekulationer slutar med? Ta First Orders onde ledare Snoke, som blivit omtalad av en hel värld sedan den förra filmen. Då bara synlig via gigantiska hologram, men många var vi som ville veta mer om denna gestalt – som fick självaste Kylo Ren att kräla i stoftet. Det började lovande, sittandes i sitt tronrum, iklädd ett gyllene plagg och omgiven av ett alert livgarde draperat i rött. Men nej – galaxens förmodligen styggaste karaktär blir delad på mitten av en snygg och arg novis. Som ett hårt slag i mellangärdet.

Nostalgi. Saga-bion har jag inte besökt sedan många, många år. En mycket charmig upplevelse – men 3D-visningen kunde vi varit utan. Det är sällan något berikande vad gäller spelfilmer, men det känns som att jag tillhör en minoritet i frågan. Alingsås, Saga Bio, 2017.

Leia som ju ändå skall dö (vila i frid ljuvliga Carrie Fisher), låter man leva – istället för att ta tillfället i akt att ge henne ett ärofullt avslut genom att låta henne köra den stora rebellkryssaren in i Snokes befälsskepp. Jag kan rada upp högvis med saker som upprör och förgrymmar, men jag lämnar det därhän. Jag konstaterar att en hel del var av hög kvalitet också. Grymma effekter, makalös musik, bra skådespel överlag, Luke Skywalker – så härlig att se igen, AT-M6 (hade gärna sett AT-ATs efterträdare i hårdare action) och Leia som faktiskt blommade ut lite mer denna gång. Klarast lysande stjärnan är dock fortsatt Rey – även om man nu satt punkt för en eventuellt intressant bakgrund hos henne. Filmen skall du se, men är du det minsta Star Wars-frälst så kommer du högst sannolikt att få en mycket dålig känsla i kroppen efteråt. Det här är en dikeskörning av rang, det blir en övermäktig uppgift att få denna story på fötter igen. 5/10.

Elite Praetorian Guard. Snokes livgarde visade sig vara formidabla fighters. De bjöd mer motstånd än husse rent av. Göteborg, Bergakungen, 2017.

PLUS. Lätträknade plus i denna film. Desto trevligare var det att se den med min bästa vän, det är inte ofta vi får till det – men nu satte vi det. Med traditionsenlig kebabtallrik på Milano som uppvärmning.

MINUS. Oerhört besviken – The Last Jedi är, utan tvekan, den hittills sämsta filmen om galaxen långt, långt bort. Kritiska röster gör gällande att Disney tagit död på Star Wars med detta verk. Om det inte varit för magnifika, ja rent ypperliga, Rogue One förra året så hade jag varit beredd att helt hålla med. Det finns fortfarande hopp – men detta var inte bra.

Advertisements

Snåljåp är tillbaka.

•November 14, 2017 • Leave a Comment

Det var onekligen ett kärt återseende häromdagen, senast jag träffade på Snåljåp, så som den onde clownen Pennywise benämns i den svenska översättningen av It (Det), var 1991 då jag köpte den lysande miniserien på en begagnad VHS på ett konkurslager i Sisjön. Den rullen gick varm det året i pojkrummet. Då, liksom nu – när Kings fantastiska story blivit film, fastnade jag för det härliga gänget som kämpar mot föräldrar, mobbare och, inte minst då, Pennywises ohämmade ondska som tar mängder med liv – så där vart 27e år. Jag vill inte på något sätt förringa den gamla versionen, men visst erbjuder dagens teknik lite fränare effekter – även om det som verkligen fick publiken att rycka till var det gamla hederliga överraskningsmomentet. I en viss badrumsscen, när alla trodde att det tillfälligt var över, uppenbarades sig clownen mycket plötsligt – hela bänkraden höll på att knäckas. Summerat en förfärligt bra film, som ju väntar på en uppföljare – beräknad till 2019.

You´ll float too.

Den som var i god tid fick avnjuta denna animering med regndroppar och imma mot bioduken – där stackars lille G-g-g-georgie syns med sin regnjacka och där Pennywise kommer fram ur mörkret, med sitt otäcka ansikte delvis synligt genom den röda ballongen. Göteborg, SF Bergakungen, 2017.

PLUS. It/Det. Väl i klass med sin föregångare och dessutom lite snyggare. Och brutalare. Väl värd din tid 9/10.

MINUS. EU-toppmötet som kommer att skapa trafikinfarkt i Sveriges näst största stad. Läggs, förslagsvis, på en adress nästa gång. Typ Svenska Mässan/Gothia Towers och bara där. Eller ännu hellre, i någon avlägset belägen ort – jag förordar Åre, vilket underlättar bevakning och minimerar problemen med tillresta meningsmotståndare.

Nöjd kund.

•November 9, 2017 • Leave a Comment

Milen de rullar på – inte riktigt i den takt jag själv önskar, men så gott det går. Mörkret har anlänt som bekant och med det har belysning monterats på cykeln. Ett nytt bakljus köptes på Bikester, Lezyne Micro StVZO, och lampan är såväl snygg som duglig – bortsett det tråkiga faktum att den inte går att ladda. Den inbyggda USB-kontakten skall göra det lätt att ladda lampan på kontoret eller i hemmet vid valfri dator. Det fungerade en gång. Jag har inte sett fram mot att driva ett garantiärende kring lampan, då Bikester ju är ett tyskt företag. Jag såg långa och torftiga sittningar framför mig – men icke! Deras serviceavdelning i Sverige hörde av sig rappt och de kommer nu att skicka mig en helt ny lampa. Riktigt kul att min favoritaffär kring cykeltillbehör funkar – även när det handlar om tråkigheter.

På grus trivs jag bäst, under årets alla dagar och Delsjöområdet är där man ofta finner mig. Här lyser den framlampa som jag nu haft i två år – även det en Lezyne. Som laddas via USB. Mycket smart lösning. Göteborg, Svarttjärnsvägen, 2017.

Plus. Hälsoundersökning häromdagen. Firman skickar alla tjänstemän på besiktning och utfallet blev ju bra med avseende på kondition (vilken trevligt nog testades på en cykel), blodvärden, blodtryck och så vidare. Midjemåttet ligger dock på tok för högt, 101 cm, och mitt BMI ligger på 27. Jag är således en tjockis och jag har därför bestämt mig för att testa en brödfri diet under en månads tid – med start måndag.

Minus. Den första riktiga halkan slog till i Göteborg under onsdagen. Riktigt lurigt, på min väg till jobbet såg jag inte mindre än fyra cyklister falla hårt när friktionen blev nära noll. Tyvärr är det väl så att det börjar bli dags att säsongsparkera CAADX och rulla fram Scotten – min tunga vinterhoj. Inför hälsoundersökningen så har jag känt på mig att hörseln har blivit nedsatt – något som bekräftades. Inga alarmerande siffror – men nedgången finns där.

Saab Car Museum.

•November 5, 2017 • Leave a Comment

Saab Automobile. Många minnen har jag kring bilmärket. Jag minns till exempel att min fars bästis hade en ful gammal Saab 95, som trots sina ohyggliga linjer för evigt är förknippad med fisketurer och allmän trivsel. Jag minns min egen bästis Saab 900, kallad DAMen efter registreringsskylten, vars bromspedal krävde muskler av rang – man fick ta spjärn mot ratten och trycka med allt man hade för att få stopp på henne. Jag minns också min patrullbil, Dame Edna, en Saab 9-5 Sportcombi alltså. Snabb, stark, snygg och mycket komfortabel. Men också vansinnigt törstig på sprit (E85) och gravt vanskött, av såväl hjärtlösa kollegor som okunniga och slarvande lågprisverkstäder. En natt tog det slut, kollegan piskade runt henne i 20-25 mil utan olja. Det pallade inte ens hon med. Nedan några intryck från Saab Car Museum, som vi besökte under sensommaren. [Saab Car Museum]

Vackra bilar högt och lågt i lika vackra lokaler. Det jag verkligen saknade var dock polisbilar – inte en ända stod att finna. Saab var en stor leverantör av bilar till svenska polisen, men även Aspen Police Department var kända för att troget, under många år, använda Saabar som patrullfordon. Hade varit kul att få se en sådan. Trollhättan, Åkersjövägen, 2017.

En Saab 92. En av företagets första bilmodeller. Då det i grund och botten var en flygplanstillverkare som gett sig på att tillverka bilar, så kunde man bara leverera den första serien bilar i kulören “buteljgrön” vilket man hade stora lager av i flygindustrin efter kriget. Trollhättan, Åkersjövägen, 2017.

En mängd varianter av Saab 9-3, en bil som på sätt och vis fortsatt lever i form av NEVS och deras elbil som i mångt och mycket bygger på den snygga bilen. En Saab 99 Turbo syns längst bak till vänster – mer om den nedan. Trollhättan, Åkersjövägen, 2017.

En modern klassiker – Saab 900 Cabriolet. Förekommande i ett stort antal filmer och anses av mången, inklusive undertecknad, vara en riktigt snygg bil. Hela 48 800 exemplar tillverkades av bilen innan den lades ned 1993. Trollhättan, Åkersjövägen, 2017.

Motorhuven till gamla Saab 900 öppnades framåt på detta vis – det minns alla vi som var med när bilen var en av de vanligast förekommande i den svenska trafiken. En rätt frän lösning tycker jag nu, då kändes det mest udda. Avvikande. Konstigt. Ja, lite Saab du vet. Trollhättan, Åkersjövägen, 2017.

Pedantskött spis. Alternativt aldrig använd. 16 ventiler och direktinsprutning. Mycket modernt på den tid det begav sig. Trollhättan, Åkersjövägen, 2017.

En bil som gick likt ett spjut på sin tid, turboversionen av Saab 99. Motorn levererade makalösa 145 hk, en siffra som hade funkat hyggligt än idag – även om effektkurvan var av “ketchup-karaktär”. Saab 99 var företagets bäst säljande bil under en tio-årsperiod  och som lade grunden för såväl Saab 90 som 900. Trollhättan, Åkersjövägen, 2017.

Samma bil som ovan. Turbo-märket, med en design som känns rätt förlegad idag, skvallrade för alla och envar att detta var en bil med tämligen extrema prestanda. Trollhättan, Åkersjövägen, 2017.

Bilen som bara hann släppas ut i en handfull exemplar innan tillverkaren slutligen gick i konkurs, sista modellen av 9-5 Sportcombi. En bil som sannolikt hade blivit mycket uppskattad, men som alltså aldrig fick chansen inför den stora massan. Ledsna över det var inte minst polisen, som hade lagt en stor beställning på bilen, men som alltså fick tänka om och köpte XC70 istället. Trollhättan, Åkersjövägen, 2017.

Saab 9000. Den första, i mitt tycke, verkligt fina Saaben. De gjorde en mängd reklamfilmer med bilen, där de kördes mycket avancerat av synnerligen duktiga förare – en bild från filmduken på museet, där filmerna gick om och om igen. Som du säkert vet så är bilen, tekniskt sett, i mångt och mycket samma bil som Lancia Thema, Fiat Croma och läckerbiten Alfa Romeo 164. Trollhättan, Åkersjövägen, 2017.

Idel bulliga Saabar. Ett designspråk som aldrig övertygade mig – alldeles särskilt osexig är den diarréfärgade kombin i mitten – Saab 95. Trollhättan, Åkersjövägen, 2017.

En Saab 92 och en Saab 93. Den senare var en utveckling av 92an, med ny front, starkare motor och mer avancerat chassi. Förbättringar som gjorde den till en mycket framgångsrik rallybil. Trollhättan, Åkersjövägen, 2017.

Ja, mer eller mindre exakt en sån här (jag minns inte kulören på den dock) hade farsgubbens bästis Lennart när jag växte upp. En mycket trevlig prick som jag bara har positiva minnen kring, såsom fisketurer på Nordre älv och ett trivsamt sommarställe i Billdal. Men bilen – jisses. Inte en linje rätt. En vämjelig skapelse som lätt får den att kvala in på topp-tio över alla tiders fulaste åk. Trollhättan, Åkersjövägen, 2017.

9-3 Cab i dess senaste, och sista, tappning. Riktigt tjusig, nästan i klass med den första man byggde hos tillverkaren. Den sista generationen 9-3 var överlag riktigt lyckad i sin design – i alla dess tre grundformer. Trollhättan, Åkersjövägen, 2017.

Saab Aero X. En konceptbil som en hel värld, utom möjligen konkurrenterna, sannolikt viljat se produceras. Riktigt fina linjer, men dessvärre slutade det där. Trollhättan, Åkersjövägen, 2017.

Saab 9-5 i dess senaste, och sista, version. Synlig här och var är den stora bilen, sällan i så här dammfritt skick dock. Trollhättan, Åkersjövägen, 2017.

En så kallad Trollblazer. 9-7X var i mångt och mycket samma bil som, blanda andra, Chevrolet Trailblazer – något som gav den dess smeknamn. Ingen vanlig fågel på våra vägar, men då och då har jag sett några olika exemplar i Göteborgstrafiken. Trollhättan, Åkersjövägen, 2017.

Första generationens 9-3 som cabriolet. Även den en skönhet, men inte i samma nivå som föregångaren om du frågar mig. Trollhättan, Åkersjövägen, 2017.

Saab EV-1. En konceptbil som i mångt och mycket byggde på en 900. Motorn hade dock skrämts upp ordentligt i effekt och den var lika futuristisk som den såg ut – nämnas kan att det på taket sitter solceller, som drev bilens klimatanläggning. Blev dessutom filmstatist, då den finns med i Back to the Future Part II, vilken ju – som bekant, visade upp en udda variant på framtiden. Trollhättan, Åkersjövägen, 2017.

Saab 9-4X. En riktigt fin SUV, eh jag menar CUV, som enligt uppgift lär vara hett eftertraktad som begagnad. Förmodligen dels för att endast 814 bilar hann lämna fabriken i Mexico innan företagets konkurs blev hård verklighet, men säkert också för att detta är en riktigt fin bil att se på. Trollhättan, Åkersjövägen, 2017.

Tack och hej får det bli med denna moderna Saab-front. Så som det såg ut när de sista kronorna rann ur företaget, anställda som inte fick ut sina lönser och som för alltid ritade om kartan över världens bilmärken. Vila i frid. Trollhättan, Åkersjövägen, 2017.

Plus. Saab Automobile – ett märke som de flesta har en relation till. Som berikade bilvärlden med fina och ibland riktigt udda lösningar, som är kul så här i efterhand. Som det där med att man var tvungen att lägga i backen på gamla 900 för att få lämna den.

Minus. Att de inte finns längre.

Råttinvasion.

•November 3, 2017 • Leave a Comment

Brunråttan, även känd som vandringsråttan. Som finns på jordens alla kontinenter utom Antarktis. Som, tillsammans med den mindre och i större delen av Europa helt utkonkurrerade kusinen svartråttan, på medeltiden var dödens budbärare då de mycket effektivt hjälpte till med att sprida Digerdöden. Som uppenbarligen är här för att stanna, överlevaren som verkar kunna stå emot alla människans försök till att bli av med den. Det normalt sett nattaktiva djuret har under hela min nuvarande yrkeskarriär varit ett naturligt inslag, men på senare tid – när staden grävs upp för att helt byta skepnad så kommer de upp ovan jord under dygnets alla timmar. Att prata om råttinvasion är ingen överdrift, de står att finna överallt. Synnerligen obehagligt om du frågar mig.

En råtta, mitt på blanka dagen, avnjutandes varm sol och vitt bröd. Helt obrydd om trafik och folk som stannade till runt den. Råttinvasionen är ett faktum och det är egentligen helt logiskt. Buller och bång från pålning och andra byggarbeten jagar upp dem. Till ett himmelrike, som erbjuder obegränsat med mat. Göteborg, Linnégatan, 2017.

Plus. Det är helg igen.

Minus. Brunråttan ja – det finns sannerligen inte mycket positivt med detta djur. Ett skadedjur i ordets rätta bemärkelse.

Sjöbusar på krogen.

•October 20, 2017 • Leave a Comment

Royal Navy besökte Göteborg förra helgen – fregatten HMS Somerset lade till vid Amerikaskjulet – fritt gissat hade hon på något vis deltagit i den stora övningen Aurora 17. Den som tycker sig känna igen hennes linjer är rätt ute,  The Black Duke (HMS Monmouth), var i Göteborg i februari förra året och de är båda fregatter av Type 23-class. Likt sina 15 systerfartyg, så designades Somerset för att jaga ubåtar i Nordatlanten, men de har kommit att visa sig vara mycket effektiva i fredsbevarande uppdrag vilket de frekvent nyttjas till. Omskrivna händelser, där hon haft en betydande roll, är när hon stoppade fartyget Hamal utanför Aberdeen – lastat med hela tre ton kokain – ett av världens största beslag av narkotika. Hon skyddade farvattnen runt Malta 2015 då ett EU-toppmöte hölls där och jagade iväg en rysk ubåt av Kilo-klass som kränkte engelskt farvatten tidigare i år. Ett mycket intressant flytetyg som jag dock inte hann spana in i nämnvärd omfattning.

Fregatten huvudvapen syns på förskepp, en BAE 4.5 inch Mark 8 – som nyttjas mot såväl sjö-, luft- och strandmål. En hangar finns ombord, den huserar en helikopter – som även den är beväpnad – med torpeder och Sea Skua-robotar. Göteborg, Stigbergskajen, 2017.

Plus. Känslan är god. Jag kan inte prata om det, men nog hade det varit riktigt kul om det gick min väg. Vilket det alltså möjligen ser ut att göra. Helgen blir pirrig, inför måndagens slutliga besked. Imorgon bär det av till Danmark för den årliga resan med styrelsen – där vi under annorlunda former har möten som brukar resultera i mycket goda idéer.

Minus. Det starkaste minnet från engelska flottans senaste besök torde bli det krogbråk som delar av besättningen ställde till med. En ordningsvakt som skulle avvisa det högljudda sällskapet från en restaurang blev nerskallad och det hela urartade till ett större slagsmål. Royal Navy säger att de kommer att samarbeta med polisen fullt ut för att få ärendet utrett. I de lugnaste vatten… Martin Timell, med en trevlig och käck framtoning visar sig vara en riktig typ, med en fäbless för att sexuellt trakassera sina kvinnliga kollegor i succén Äntligen hemma. Något som inte längre förnekas ens av TV4. Avstängd och märkt för all framtid. Av allt att döma mycket välförtjänt. Ridå.

Professorn är åter.

•October 18, 2017 • Leave a Comment

Äntligen så har en ny säsong av Veckans brott startat. Väntan inför varje ny höstsäsong är svår och det är synnerligen välkommet att åter få grotta ner sig i det mycket välgjorda programmet. Sedan förra säsongen har vårt samhälle drabbats av en uppsjö underliga, fascinerande, avstötande och rent vidriga brott – där ubåtsmordet på svenska journalisten Kim Wall förstås sticker ut ordentligt, då det i många avseenden är att betrakta som helt unikt. Annat som lär dyka upp på agendan är sannolikt nazistdemonstrationen i Göteborg, EU-toppmötet den 17 november, dagens bombattentat mot polisen i Helsingborg och det tunga faktum att ordningsmakten inte hinner med att utreda allvarliga brott, så som våldtäkter. Allt presenterat av dynamiska duon Kvartoft och GW. Den senare framstod som något trött, men det brukar han ju traditionsenligt vara – lite svårstartad likt en gammal bil – men som lagom till final kommer att sitta där och må helt hundra.

Vad som inte kommer att lyftas fram i statlig teve är att Volvo tillverkar den mest dugliga polisbilen, allt enligt myndighetens egna tester och utvärderingar. Polisen tillämpar en skala på 1-10 poäng i fem delmoment och nedan avbilade V90 Cross Country är totalt sett en bättre snutbil än såväl BMW 5-serien som Mercedes-Benz E-klass. Den ordinära Volvo V90, som du säkert sett ute på gatorna i uniform redan, är dock stråt vassare. Hur som – den lär således snart bli en vanlig syn i trafiken – vilket förstås värmer mitt Volvo-hjärta. Torslanda, Gamla Flygplatsvägen, 2017.

Plus. Veckans Brott är åter på SVT1. Programmet som gör höstmörkret så mycket mer uthärdligt. V90 CC kommer att göra sig bra i uniform.

Minus. Peter Madsen – när allt kommer kring verkar uppfinnaren från Danmark vara en synnerligen otäck typ.