Vi är inte ense.

Faktum är att jag inte är ense ens med mig själv. Det hela handlar om något så banalt som en Hollywood-rulle, the Black Dahlia. Jag och Kat såg filmens sista timme för några veckor sedan. Jag tyckte om den mörka filmen, stämningen och karaktärerna. Kat tyckte raka motsatsen. Igår kväll så hade jag gett mig den på att se första delen, eller kanske rent av hela i ett sträck då TV1000 skulle köra igång den vid 23.00. Filmen startade, men stämningen från förra gången infann sig inte. Jag somnade. Det är ju inget annat än pinsamt. Trots filmens alla belackare, den snittar endast strax över 5 i snitt på IMDB, så vill jag verkligen tycka om denna film. Det får bli ett nytt försök. Kat och jag har väldigt olika filmsmak, hon gillar nästan bara dåliga filmer. Enligt mig. Pianot var ett lysande undantag.

Stor uppståndelse är det i fågelskådarkretsar just nu. Ismåsen är synlig i Sverige igen. Jag var på plats en annan gång en artfrände hittat hit, då i Vallda, Lerkils Hamn. 2004.

icegull

I Simrishamn har fågelskådarna i dagarna fått se en väldigt ovanlig gäst i Sverige, den så kallade ismåsen. Folk har vallfärdat från när och fjärran för att få se den oskygga fågeln live. Jag vet precis hur de känner, jag var en av dem som 2004 åkte ner till Vallda för att se en likadan pippi. Det enda den träffar till vardags är i stort sett isbjörnar, människor är för den inget hot och det är därför inga problem att bara vara den någon meter när. Det är en söt liten rackare, ungefär som en fiskmås i storlek. Frågan är hur den skall kunna hitta tillbaka.

Igår var Mr T här och lämnade över flaska Champagne, Piper-Heidsieck, som tack för hjälpen med fotograferandet förra helgen. Min ångest var svår efter det äventyret, jag tyckte att samtliga bilder sög och att min utrustning var lika pålitlig som en Renault. Nu, när jag granskar samma bilder så känns det dock mycket bättre. Flera av bilderna håller riktigt hög klass. Skönt. Dessvärre missade jag att knäppa bilderna i såväl RAW som jpg. Det blev endast jpg, det gör det hela lite jobbigare vid förbättringsarbeten. Men jag hoppas att Photoshop, med Plug-In modulen Noise Ninja, kommer att lösa jobbet. Och så länge de inte tänkt hänga upp en bild som täcker Varbergs största fasad så skall det nog se okej ut. Lesson learned.

+ Julbord på tisdag. Sill, ost, bröd, skinka och köttbullar. Allt det goda, lika gott varje år. Jag längtar.

– Stress. Något vi pratade om mycket på kursen i Stockholm. Ambulansmannen tog ett bra exempel på hur stress kan te sig i vår vardag; Tiden är knapp till jobbet och dagiset. Gummistövlar är ett måste då regnet öser ner. Barnet börjar då att trilska och säga att det hellre vill ha gympadojor. Förnuftet säger då att man ställer sig på knä och förklarar lugnt och sansat “Lilla vän, det regnar ute idag och därför är det viktigt att ha stövlar så att du inte blir blöt och sjuk“. I verkligheten blir det något mer mililtärt “TA PÅ DIG STÖVLARNA, MED EN GÅNG!”. Det är lätt att bli arg, jag skulle behöva en klon för att hinna ordentligt på jobbet, då jag nu har två roller. Det har varit kul, men av allt att döma så återgår det till bara en tjänst efter nyår. På bekostnad av tjänsten på interna span- och teknikavdelningen. Då blir det i alla fall lugnare. För min del.

Nighters all,

Mr Onemountain

Advertisements

~ by onemountainsplace on December 7, 2008.

4 Responses to “Vi är inte ense.”

  1. Hört någonting från 020-bossen angående din numer något mjukare velourinställning till `di gule´

  2. Jag hade låtit ungen gå i Sneakers. Så hade han/hon aldrig tjötat om det igen. Management by letting you do what you want to do even when I know it is wrong for you just so that you next time will do as I want you to do, kallar jag det. Och nej; jag har inga barn men snälla, använd inte era egna barn som exempel för att motbevisa min tes; dina barn (vem du nu än är) har inte haft mig som förälder!

  3. Jösses Amalia. Du kan väl ändå inte bli arg. Hur skulle det se ut. “Ve dig unge dam! Nu har du felat och till vilket pris av detta? Ett par genomsura skor! Nu är det DU som får diska efter maten!” Kan inte se dig förbannad. Ända ofog jag sett dig göra är att kasta en penna på mig och det blev höga ögonbryn av det kan jag säga. Men det är väl som dom säger. I dom lugnaste vattnen ligger ett granliknande berg och lurar!

  4. Neklasen: Ingen respons. Antar att han har annat att göra. Men jag är nöjd kund och deras heder är återupprättad. Nöjer mig så. Fast det är klart att en kommentar hade varit kul.

    Tomas: Jag delar till viss del dina åsikter. Men om man nu skall titta på min verkliga sits så är de ju inte i egentlig mening mina egna. Det finns två starka krafter att ta hänsyn till; en far och, inte minst, en mor…

    Mange: Fråga mina bonusbarn om mitt humör. Fråga min fru. Och fråga daggänget på PVQRU som satte kaffet i halsen när jag rosenrasande sprang efter en hantverkare som cyklade in på området. De trodde, som du gör nu, att jag var en lugn filbunke som aldrig kunde bli arg. De trodde det då. Inte längre. Många tror att jag är religiös för att jag är så lugn och harmonisk. Men korsa min väg, med fel attityd, och du får se på oväder. Men dig, Mange, uppskattar jag så mycket att det nog inte är möjligt.

    /Mr Onemountain

Leave a Reply

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

 
%d bloggers like this: