Tur på älven, men inte med anslutande bussar.

Kanske får jag skylla mig själv. Idag var det tredje gången jag utförde min nya hemgångsrutin. Efter 12 timmar av Protect and Serve, ofta ganska stillasittande, så skriker såväl kropp som förnuft efter kroppslig aktivitet. Efter jobbet har jag, om det inte är bråttom hem, driftsatt en härlig kvällspromenad ner till Norra Älvstranden, för att där kliva på Älvsnabben för en färd till Rosenlund. Sedan en liten rask spurt till Järntorget där Blå Express brukar anlända tämligen omgående. Men dessvärre så slutar Blå Express att köra till Partille högfrekvent efter 19-tiden. Hittills har det resulterat i minst 25 minuters väntan vid Centralstationen.

Älvsnabben är ett raskt och trevligt färdmedel i Västtrafiks regi. Göteborg, Norra Älvstranden, 2009.

alvsnabben

Två gånger har jag istället valt att åka snigelturen till Skatteparadiset, mer känd som buss 59. Detta är en prövning för psyket, sällan har jag känt mig uppgiven som när denna buss stånkar fram i 35 blås förbi gasklockan, Gamlestaden, Kviberg och Utby. Man vill bara skriande ge upp och börja springa hem istället. Kanske skall man skippa den nya rutinen för att få åka expressbuss hem, men det är ju så skönt att gå den aktuella promenaden – att få lite mer än vilopuls, att få rensa huvudet på onödiga tankar. Hur som, arbetet slut 18 och jag var hemma innanför dörren till residenset 20.30. Fy fasen vad jag vill ha en bil till.

Ostindiefararen Götheborg börjar nu att se redo ut för en ny säsong på de sju haven. Hon är osannolikt vacker. Här framgår också, med all icke önskvärd tydlighet, att min kameras sensor är i akut behov av rengöring. Göteborg, Norra Älvstranden, 2009.

eastindiatraveller

Idag har det varit idel slitna bussar på Blå Express, färden till jobbet gick med en buss med jobbiga missljud och klonkanden från kraftöverföring och hjulupphängning. Färden hem gick i en än slitnare historia. Fordonet saknade stötfångare fram och nästan vartannat säte var sönderslitet. En slirande och skrikande generatorrem ingick i biljettpriset. Men det kan jag nästan förstå, vem vill sätta in fina och nya bussar på en linje som alldeles uppenbart begagnas av unga ligister som har fel fokus. Men det är ju synd om dem, det finns inga fritidsgårdar och det ställs alldeles för hårda krav i dagens skolor. Då är det ju klart att man måste få vandalisera lite. Jag undrar ofta om slöddret hör hemma i Skatteparadiset eller Kungsbacka. Kanske får man någon gång äran att nypa en på bar gärning. Då får man veta.

Det är inte bara snabbt och effektivt att åka över Göta älv, det är helt klart en njutning att få se sin vackra hemmastad från andra vinklar då och då. Göteborg, Cityvarvet, 2009.

cityvarvet

+ Älvsnabben – såväl effektiv transportör som utmärkt avkoppling.

– De stundom slitna bussarna på Blå Express.

Sincerely,

Chris

Advertisements

~ by onemountainsplace on April 1, 2009.

Leave a Reply

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

 
%d bloggers like this: