Ett med naturen.

Tillbaka från Dalsland, utvilad och uppladdad. Precis som vanligt. Naturen var verkligen under uppvaknande denna gång, det fullkomligt sprudlade av liv. Dessvärre var inte allt möjligt att fånga på bild, ormvråkarna var alltför skygga, så även den avlägsna fiskgjusen och en snabbt ringlande sak, som av allt att döma var en snok. Eller en svart huggorm. Men jag är inte missnöjd, det fanns även en hel del som fastnade på minneskortet. Mr B kom glatt gåendes vid ett tillfälle, han hade minsann fått kanonfina bilder på en sorgmantel, något av fjärilarnas Rolls Royce. Bara tanken på att den fanns i trakten fick mig att ånya ge mig ut med kameran i makro-läge. Fann inte mindre än tre stycken individer, bara att mata på. Blir ett färgrikt tillskott i min insektsmapp.

Blåsippan ute i backarna står. Ett av mina mål är avverkat, att få denna ytterst vackra blomma på bild var ett av årets måsten. Dalsland, Bjurdämman, 2009.

bluesipp

Bonusungarna har haft en härlig tid, det säger de inte minst själva. Visst var de busiga i överkant, men ingenting som inte gick att hejda. De metade i stora sjön, men det nappade dåligt. Kan kanske ha berott på att det agnades med majskorn. Kat har försökt att slappa hon med, men hon är stressad min fru. Hon vill så mycket med sin firma, och det är nog omöjligt att bara stänga av i detta nu. En promenad i skogen visade att det inte bara är människan som är bra på att skövla i skogen. På en ganska stor yta var nästan varje träd fällt av bävrar. Här snackar vi effektivitet. Det är en sak att beskriva det hela, men det är i sanning något som måste ses med egna ögon. Endast då inser man omfattningen. Helt enormt.

En sollapande sorgmantel vrider sin skrud mot solen, fjärilar är mycket tacksamma att plåta. Åtminstone när den behagliga solen ligger på. Valön, 2009.

sorgmantel_chilling

+ Avnjuta god mat tillsammans med trevliga människor och samtidigt få uppleva sann frid i Dalslands djupa skogar.

– Allsvenskan har börjat, och med det så har hulliganerna lämnat sin vinterdvala. De får gärna slåss hur mycket de vill, kunde inte bry mig mindre – självsanering är ypperligt på de flesta sätt, men inte bland vanligt folk som bara vill heja fram sitt favoritlag.

Recharged,

Chris

Advertisements

~ by onemountainsplace on April 13, 2009.

Leave a Reply

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

 
%d bloggers like this: