Ruotsi-Suomi Race 2009.

Som nog de flesta förstått så har jag haft semester, en lång och skön sådan, och har varken haft lust, möjlighet eller tid att skriva något. Nu skall dock allt bli som vanligt igen på Onemountainsplace. Hursom, i år tog vi en långtur med bilen genom Svedalas norra delar och ägnade även ett par dagar åt att hälsa på Kat´s släkt på Finlands västkust. Endast lättare packning var tillåten, detta då en Toyota Aygo har ytterst begränsat med plats. Det 900 kg tunga fordonet fick i år bekänna färg ordentligt. När årets upplaga av Ruotsi-Suomi Race var avverkad skvallrade trippmätaren om hela 489 körda mil. Många av dem hade gått över ofärdig väg i Lappland, makadam påträffades överallt under bilen. I fjäderbenen, på bärarmarna, i motorrummet… Bilen är inte konstruerad för tuffa långresor – farthållare saknas, motorns vridmoment är obefintligt, helljuset är så klent att man knappt behöver blända av för mötande trafik och ljudnivån inne i kupén omöjliggör frasutbyten i normal samtalston. Räckvidden är dock, trots minimal tank, med beröm godkänd.

Kat tar sig en stärkande kopp kaffe framför Klosters kyrka inför resans första förarskifte. Eskilstuna, 2009.

Kat in Eskilstuna

Gimo herrgård blev platsen för vår första övernatting. När vi gifte oss fick vi en gåva av några nära och kära där man själv fick välja vad man ville hitta på. Eftersom att vi inte haft någon smekmånad och det var något som lockade oss båda slog vi helt enkelt till på en så kallad herrgårdsupplevelse. Det gick ut på att vi fick ett rum med en standard som skulle få vem som helst att höja på ögonen, rejäl tebuffé, sagolik fyrarätters middag med matchande viner till varje rätt och slutligen en mycket välsmakande frukost inför resan till nästa etappmål. Regnet uppvaktade oss minutiöst och det var endast under kortare perioder som man kunde gå ut och fotografera den gamla bruksmiljön. Summerat var det dock en riktigt trevlig upplevelse, endast möjlig tack vare de som bidrog till våra presentkort.

Regn dominerade dessvärre väderleken under vår vistelse på undersköna Gimo herrgård. En av gudinnorna såg riktigt förkyld ut då regnvattnet hängde från hennes nästipp. Gimo, 2009.

Rinnande näsa Gimo

Mot alla odds fick vi komma in för en halvtimmes visning av Gevalias kafferosteri och deras produkter vid vårt stopp i Gävle. Normalt sett krävs det månaders föravisering för att få till ett besök, och då endast i större grupper. Under somrarna visas rosteriet normalt sett inte alls, men med lite göteborgsk charm, vädjande kroppsspråk och ett uttryck för vår uppriktiga kärlek till deras produkter så fick vi komma in i den väldoftande fabriken. Vi fick en snabbkurs i vad kaffe egentligen är – det finns tre sorters kommersiellt kaffe; arabiskt kaffe, liberiakaffe och robustakaffe. Gevalia är den överlägset största aktören på kaffemarknaden i Sverige. Intressant var att även USA, som inte på något sätt är kända för en god kaffekultur, är en växande marknad då de fått upp ögonen för några av deras mer exklusiva produkter. Efter att fått se den mycket rationella förpackningsproceduren blev vi överösta med gåvor i form av kaffeprover samt en riktigt fin presentförpackning – 225 g av Crown Collection – Ugandan African Moon. Detta säljs endast på den amerikanska marknaden och smakar som den kostar; 600 kr/kg. En riktig raritet alltså – som avnjuts under andaktliga former i residenset när andan faller på.

På denna toalett verkar missöden tidigare ha skett. Med hjälp av denna väl illustrerade instruktion kan kanske liknande fadäser undvikas framgent. Ljusdal, 2009.

Paskarules

Östersund är en stad som är mig mycket kär. Under 10 månader var den att se som mitt andra hem då jag gjorde lumpen på I5, med det häftiga tillägget Fältjägarna. Många höjde på ögonen och var lite imponerade – jägarsoldater är något alldeles extra. Skall sanningen fram så var vi alla helt vanliga infanterister, som fick lära oss att döda i vackra jämtlandsmiljöer. Långt ifrån alla har något gott att säga om militärtjänstgöringen, men jag stortrivdes och tyckte det var tråkigt när det var slut. Än tråkigare var det när man fick höra att stället skulle läggas ner. Från att ha varit en militärstad med fyra militära enheter (I5, A4, ATS och F4) så fanns plötsligt ingenting kvar. Vid detta besök verkade det dock som att man fått användning även för I5s gamla ytor, vilket var mycket glädjande. På platsen där den nygamla vakten tidigare låg hittar man nu en av Sveriges mest namnkunniga restauranger – Take Mikado. Det blev en nattlig fototur i staden med brorsan, Mr M, och lite socialt umgänge med hans familj innan resan fortsatte mot Umeå dagen därpå.

Tors Hammare heter detta mycket speciella, och tilltalande, verk. En då sprillans Volvo 240 offrades för att vara ett inslag på en konstutställning om forntida mytologi i Stockholm i början av 80-talet. Sedan 1992 är den dock placerad invid den lokala Volvohandlaren. Östersund, 2009.

Tors hammare

På vägen till Umeå gjordes några stopp vid ett antal loppisar, ett snabbt besök vid Döda fallen i Hammarstrand och ett längre vid den vackra thailändska paviljongen vid Bispgården. Paviljongen, som är uppförd till kung Chulalongkorns ära, är ett magnifikt bygge som onekligen sticker ut från den gröna jämtländska skogen runtomkring. Väl i Umeå bodde vi hos Kat´s bästis under bästa tänkbara förhållanden. Det serverades whisky av finaste slag, det diskuterades exklusiva armbandsur och det sågs på film – Burn After Reading (8/10).

Ångermanälven invid Sollefteå. Ett mäktigt monument stod utplacerat i vattnet, föreställande timmerflottande män. Staden är rikets näst största vattenkraftsproducent, vilket man kan ana om man studerar bakgrunden. Sollefteå, 2009.

Sollefteå

Efter att Ms S DY och Ms S DÄ hämtats upp i Överkalix satte vi bilens kylare mot vårt östra grannland – Finland. Det tog inte lång tid innan jag fick se mitt livs första renar, helt klart häftigt. Som icke finsktalande har man ett rejält handikapp i landet, tvivelsutan är det så. Engelskan är dock oftast användbar, om än inte för några djupare resonemang. Ortsnamnet Kukkola orsakade rejäla skratt i bilen och visst kändes det lite komiskt att det som i Sverige kallas för extra stor påse eller Big Pack, i Finland kallas Megapussi. Släkten är koncentrerad till området kring Oulo, Uleåborg på svenska, och alla mostrar och kusiner ville träffa oss. Många goda middagar och trevliga träffar således. Godaste minnet från resan var den rökta laxen som vi bjöds på i Kello. Svårt att beskriva i ord, men vi kan säga som så här: Om jag får välja en sista måltid innan jag dör – då blir det Mr Jormas egenrökta lax. Godare blir det inte.

Språkens monumentala skillnader kan ibland orsaka rejäla skrattatacker. Denna skylt höll Aygons besättning på glatt humör i åtminstone några mil. Kukkola, 2009.

Dick Toffee

Hastigt och lustigt bestämde vi oss för att åka till Malmberget för att hälsa på svärmor. Staden som är uppbyggd kring och ovan en gigantisk malmgruva var bland det häftigaste jag varit med om. Stadsbilden inramas av gruvans höga hisschakt, men här finns även fina trähus som sprudlar av snickarglädje och ett centrum som för tankarna till ett grått Östberlin. Och mitt i allt en gigantisk grop som bara växer till följd av malmbrytningen. Men det är lite det som är grejen. Som turist kan man faschineras av spökstaden som en gång var stenrik, vacker och välbefolkad. Att bo där skulle jag nog inte klara – jag som är van vid, och älskar, storstadens puls. På sommaren är det ljust dygnet runt, det var en spännande upplevelse att hänga på sig kameran och dra ut vid 02-tiden för att spana in stället. Känslan var lite som i filmen I Am Legend (9/10), där Will Smith som ensam människa drar fram i en helt död stad. Har man vägarna förbi, skall man definivt stanna till i den mycket speciella staden. Staden har ett stort dilemma, som en Svante Lindqvist uttryckte så tragiskt: “Malmen måste brytas för att samhället skall kunna leva, och samhället måste rivas för att malmen skall kunna brytas“.

En gång Malmbergets stolthet – det 12 våningar höga huset i stadens centrum. Allt för att bräcka grannen Gällivare som hade några våningar färre på sin motsvarighet. Numera bidrar den betonggrå kolossen till stadens spökkänsla. Snygg och rolig graffiti gör det lite mer levande. Malmberget, 2009.

Skyscraper of Malmberget

Grannstaden Gällivare hade en helt annan puls. Här finns närheten till Dundret, högt skattad bergsknalle av de som kan det där med att åka skidor utför, ett hotell hade en fullsatt uteservering, raggare cruisade fram och åter och livlig aktivitet rådde vid den lokala bensinstationen som på modernt manér erbjuder så mycket mer än bara bilrelaterade produkter. Ett gammalt träslott benämnt Fjällnäs ligger vid Dundrets fot, det har putsats upp till toppskick av sina italienska ägare och är ett mycket smakfullt bygge. Inköpspriset lär ha legat på miljonen, men har renoverats upp för för åtminstone tjugo. Resultatet är lyckat.

När David mötte Goliat. Storleksskillnaden var påtaglig när Aygon parkerades invid en BMW X5 av senaste snitt. Gällivare, 2009.

Stor & Liten

I Luleå väntade Kat´s kusin och hennes Mr P-Trick på oss. Första kvällen bjöds det på älgkött och kvällen därpå fick vi åter nöjet att äta varmrökt lax, denna gång med annan röksmak. Det är så sagolikt gott, jag måste bara få nämna det igen. Frågan är bara om den var som godast under kvällen när den var varm och serverades till sallad och potatiskroketter, eller om det var under morgonen då resterna lades på morgonmackan. En liten fördel för den kalla varianten på morgonen skulle jag nog vilja påstå, efter lite tänkande fram och åter.

Kat rattar på en av Norrlands många och långa vägavsnitt. E10 – någonstans i Lappland, 2009.

Norrland med Kats ögon
Vi for till Gammelstad för att kolla in Nederluleå kyrka och dess häftiga omgivningar. Kyrkan i sig var en av de finare jag någonsin sett, såväl ut- som invändigt. En kyrkby omger kyrkan och det var en behaglig atmosfär bland de rödvita stugorna som varje år kontrolleras så att de behåller sin tidstypiska stil. Gammelstad hade något för alla – lyxrestauranger, caféer, levande djur och bakning på gammalt vis. Väl värt ett besök. Resan hem från Luleå gick tämligen snabbt och smärtfritt, trots trötta och griniga besättningsmedlemmar. Efter ett stopp i Sundsvall så kördes det hela natten hem till Skatteparadiset. Dygnsrytmen var nu helt rökt, men samtidigt var det väldigt skönt att få låsa dörren till residenset bakom sig och bara somna in. Årets upplaga av Ruotsi-Suomi Race var nu avklarad.

I Luleå står denna otroligt vackra kyrka, omgiven av en lika magnifik kyrkby, för allmän beskådan. En guidad gratistur gav oss många svar på när, var, hur och varför. Nederluleå kyrka, 2009.

Nederluleå kyrka

+ Semester och att få träffa Kat´s vänner och släkt, men kanske framförallt min egen bror och hans trevliga familj. Rökt lax bjöds det på, såväl av Mr Jorma som Mr P-Trick. Det blir helt enkelt inte godare än så. Gimo herrgård, ett storslaget ställe som renoverats upp med en rejäl dos fingertoppskänsla. Gevalia, och kanske mest kvinnan som är ansvarig för kafferosteriets visningar. Ett stort tack till henne. Östersund har haft ett antal motiga år efter tuffa försvarsbeslut. Nu verkar det dock som att staden blomstrar upp och att de gamla militärområdena kommer till användning. Gammelstad i Luleå är en helskön plats som skildrar historien på ett levande sätt.

– Toyota Aygo är en bra citybil, förmodligen en av de bättre, men nästa upplaga av Ruotsi-Suomi Race får göras med ett annat fordon. Stockholmstrafiken som är lika hård och skoningslös som den i Göteborg, fast ännu svårare. När Kat hamnat i fel körfält och ville byta släppte inte ens två konstaplar från trafikpolisen in oss – mer underkänt kan det inte bli. Mina bristande finskakunskaper är ett rejält handikapp. Rivningen av Malmberget är tragisk, men säkert också nödvändig. Pizzerian i Övertorneå som skulle ha 25 kronor för att dela en pizza och som inte kunde fylla på toapapper ens efter tre tillsägelser. E10 mellan Överkalix och Gällivare var bitvis helt uppriven med makadam som enda underlag.

Ett stort tack till släkt och vänner som förgyllt vår knappt 500 mil långa tur.

Advertisements

~ by onemountainsplace on July 23, 2009.

One Response to “Ruotsi-Suomi Race 2009.”

  1. Känns skönt att ha dig tillbaka vid tangenterna. Det skall inte bli en vana på min semester heller.
    Megapussi och Kukkola, jag skrattar ihjälp mig.
    Otroligt fin bild på aygon, Kat och kyrktornen.
    Kan informera att ny bil har inhandlats här. Renault Megane från 2004, och till och med Mike är stort imponerad av komfort och utrustning. Tror dock inte att denna modell impar på dig heller. 😀
    Ta hand om er, så syns vi på Madonna.

Leave a Reply

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

 
%d bloggers like this: