Muminmamman var inte hemma.

Den andra dagen i Helsinki börjades till fots i de mer exklusiva stadsdelarna. Många kända varumärken finns etablerade här och det var ett sant nöje att få fönstershoppa lite. Helsinki är välkänt för sin arkitektur och byggnaderna är fantastiskt vackra, den ena finare än den andra. Det har inte sparats på krutet i formgivandet av fasaderna det kan jag säga. Men det är gjort med smak och klass, det blir aldrig för mycket.

Louis Vuitton är bara ett av många kända varumärken som har fina affärer på den så kallade Esplanaden. Helsinki, Pohjoisesplanadi, 2009.

Louis Vuitton

Rederierna som fraktar människor på Östersjön från den finska huvudstaden är vältaliga. De två största rutterna torde vara de mellan Helsinki-Talinn – finnarnas nya favoritresmål, och Helsinki-Stockholm. Sedan urminnes tider har Viking Line och Silja Line sett till att brödrafolken har kunnat komma fram utvilade till respektive stad. Om man nu inte har tagit tillfället i akt att roa sig kungligt förstås, även den möjligheten finns ju. Jag har själv aldrig åkt med någon av dem, men bara åsynen av dem väcker direkt härliga minnen till liv.

Silja Line och Viking Line – Två arga konkurrenter som så länge jag kan minnas slåss om de resande mellan Helsinki och Stockholm. Helsinki, Kauppatori, 2009.

Viking & Silja

Presidentpalatset var ett av huvudmålen, något som jag verkligen ville se. Muminmamman som hon kallas i folkmun, Finlands president Tarja Halonen, var av allt döma inte på plats. Dock så är hon president fram till 2012 så chansen finns att få se henne. Igen. Jag har träffat henne en gång, året var 2001 och det var på Sveriges framsida – mer känt som Göteborg. Vakterna stod dock på plats innanför det praktfulla staketet och den finska flaggan vajade stolt uppe på taket.

Presidentpalatset ligger snyggt och prydligt nere invid Salutorget, med fina grannar som bl.a. Svenska ambassaden och påkostade Uspenskijkatedralen som syns längst bort i bild. Helsinki, Pohjoisesplanadi, 2009.

Presidentpalatset

Tvåspråkigheten har jag redan nämnt som en mycket positiv del av besöket i Helsinki. I nästan vilken affär som helst kunde man få ett svar på knackig svenska. Vid osäkerhet om hur man skulle åka, vad man fick eller inte fick göra så fanns det nästan alltid en informativ text även på svenska. Detta gör att jag varmt rekommenderar alla att faktiskt åka dit. Jag har själv varit måttligt intresserad då jag fått för mig att det är omöjligt att klara sig språkmässigt där borta. Så är inte fallet, många finländare är dessutom väl tränade i engelskans konst – med sitt egna sarmiga uttal förstås.

Tvåspråkigheten gör att även undertecknad klarar sig alldeles utmärkt i Finlands huvudstad. Helsinki, Kanavaranta, 2009.

Two Languages

Uspenskijkatedralen är Nord- och Västeuropas största ortodoxa kyrka och har onekligen satt en rysk prägel på staden. Det här är en klassiskt vräkig kyrka med mängder av guld och ett överdåd av allt. Dessvärre hann vi inte gå in i den då de stängde framför näsan på oss, men pålitliga källor gör gällande att kyrkans innerdömen är fyllda av skatter och “prylar som väcker habegär”. Totalt har byggnaden 13 kupoler, i folkmun kallade lökar, där den största skall symbolisera Kristus och de resterande 12 är då apostlarna.

Delar av den enorma Uspenskijkatedralens skugga går att förnimma på grannhuset. Helsinki, Pormestarinrinne, 2009.

Uspenskin

När vi tog en snabb sväng förbi Senatstorget så ramlade vi rakt in i en filminspelning. YLE spelade in en scen utanför universitetets huvudbyggnad. Aktören, som stod vid en mörk Mercedes var omgiven av fotografer och journalister, han grät förtvivlat medan han sade något. Därefter bröts tagningen, nytt smink applicerades och så var det dags igen. Dessvärre vet jag ingenting om vad produktionen hette, ej heller har jag namnet på skådisen. Men kul att beskåda var det allt.

YLE spelade in en scen utanför universitetsbyggnaden på Senatstorget. Skådisen grät övertygande och det är kul att se hur mycket som faktiskt krävs i form av ljus, ljud och personal när man skall spela in film på professionell nivå. Helsinki, Unioninkatu, 2009.

YLE spelar in film

Givetvis har jag fått utlopp för mitt bilintresse – man kan ju inte resa till andra länder utan att kolla in vad som gäller och om det finns några egenheter. Staden dräller av diplomatregistrerade bilar, vilket inte är särskilt konstigt då det är en huvudstad, dessutom en kompakt sådan. Stadens stenrika ryssar kör helst amerikanskt eller Mercedes, vanligaste taxibilarna är av märket Volvo med modellbeteckningen V70. På tal om Volvos fina kombibilar så skiljer de sig markant på en punkt mot de svenska. Nästan ingen finne har rails på sin V40, V50 eller V70. Något som var väldigt positivt, bilarna får helt klart ett exklusivare utseende.

Nio av tio finnar väljer bort rails till sin fina Volvokombi. Mycket tilltalande om ni frågar mig. Helsinki, Mikonkatu, 2009.

V70 - No rails

+ Jag har blivit farbror igen, två välskapta tvillingar med kunganamn har nu utökat klanen ytterligare. Finska Volvoägare ratar railsen – det tyder på riktigt god smak. Helsinki – fantastiskt trevlig stad.

– Vi glömde ta med mobilladdare till Finland. Att fråga en finne om han har en laddare till en Sony Ericsson är som att be honom förråda sitt land. Här är det Nokia som gäller, konstigt vore väl annars.

/Chris

Advertisements

~ by onemountainsplace on September 21, 2009.

Leave a Reply

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

 
%d bloggers like this: