Blobb.

Att åka kollektivt är spännande. Åtminstone vissa dagar, som idag. När Blå Express stannade till vid hållplatsen nedanför Residenset kunde jag direkt förnimma doften av bränd metall. När bussen så satte fart mot Skatteparadisets centrum så blev doften allt mer påtaglig. Framme vid Allum så stod bussen i brand. Rök bolmade friskt från bussens drivaxel och bussen utrymdes på bussförarens order omedelbart. Några tidsmarginaler att kolla in äventyrets slut fanns inte, det var bara att hoppa på 513 istället. Efter ett antal byten och en riktig slutspurt så lyckades jag att komma till jobbet i tid. Bra så, men de gamla Volvo B10M som oftast trafikerar Blå Express borde bytas ut snarast. De är av årsmodell 2000 och har gjort sitt för länge sedan. Dagens brand var ett kvitto på detta, samt att underhållet av allt att döma är mycket eftersatt.

Fisk är förmodligen det godaste som finns. Något jag har gemensamt med havstruten. Den äldre är vaksam och på alerten, de naiva ungtupparna har dock en del att lära. Så som att man aldrig någonsin vänder ryggen mot en potentiell fiende. Göteborg, Fiskhamnen, 2009.

Ikväll var det repris på Firmans julbord. Denna gång var det mer taktik än under gårdagens sittning – nu visste jag ju vad som var godast. Det vill säga köttbullarna, kallskänkans sill, purjolökssillen, den varmrökta laxen, ägghalvorna, brännvinsosten och den örtmarinerade kycklingfilén. Nu känner jag dock att kroppen protesterar mot det massiva intaget av salt, fett och socker. Jag känner mig som en blobb, som att jag skulle avlida om jag skulle försöka mig på 8an i Skatås. Min lekamens densitet upplevs som fördubblad och jag tycker mig uppleva att samtliga porer är igensatta. Ett dagligt intag av julbordets frestelser skulle ta död på en standardman inom loppet av en vecka – det är jag övertygad om.

+ Julbord är det godaste som finns – i måttliga mängder.

– Blå Express började brinna i Skatteparadiset. Förr eller senare händer detta gamla och slutkörda bussar, även om det sitter ett Volvoemblem på. Mätt så in i Norden. Just nu vill jag aldrig mer se mat, att då behöva se sin ljuvliga hustru äta kaksmet får det att vända sig i magen.

Advertisements

~ by onemountainsplace on December 9, 2009.

One Response to “Blobb.”

  1. När klockan ringde i morse hade jag två alternativ. Det första var att sova vidare, det andra var att gå upp och ge mig ut i den kalla kylan och promenera. Blobben fick sig en match på en rask walk i mörkret. Nu känns det skönare.

Leave a Reply

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

 
%d bloggers like this: