Plåtverkstaden. Trodde han.

Toyota hyllas ofta som den mest felfria bilen, inte minst av Bilprovningen som ju faktiskt kontrollerar samtliga fordon som är äldre än tre år. Jag har personligen stor erfarenhet av bilmärket och vill nog hålla med om att kvalitetsintrycket är en bit över medel, åtminstone sett till funktionen. Firman har en förkärlek till märket och en majoritet av patrullbilarna är av modellen Yaris. Detta är en av många kollegor prisad farkost, som dock är en rätt hemsk bil om man frågar mig. Det är jättefina utrymmen i kupén, den är smidig i trafiken och den ser OK ut. Men jag trivs inte alls med hur den beter sig på vägen och jag är allergisk mot digitala mätare – som dessutom placerats mitt på instrumentbrädan. Bagaget är klart sämre planerat än i den mindre Aygo. Jag har kört bilen i tre olika utföranden; Som bensinare med minsta motorn på 1 liter i – behöver jag säga att det var en trött upplevelse? Som diesel med manuell låda – även det en väldigt klen historia och med en växellåda som var oerhört trög. Priset tog dock den automatväxlade dieseln jag fick känna på under gårdagen. Jag älskar automatiska växellådor, det är en av världens bästa uppfinningar, alla kategorier, och det får vilken bil som helst att bli flera snäpp bättre. Med undantag för Yaris, ty detta var den underligaste transmission jag sprungit på någonsin, någon sorts halvautomat skulle det visa sig. Något Parking eller Drive-läge fanns det inte, men däremot ett E-läge. Hu, vilken upplevelse. Helst inte igen.

Denna Chevrolet Impala har samma härliga lackfinish som mången bil på jobbet. Dessvärre är det så att såväl NYPD som Firman är något av en plåtslagares våta dröm. NYC, 5th Av. 2007.

Nu har det visat sig att även det fina märket från Asien har brister i sitt kvalitetsarbete. Samtliga Toyotabilar, av vissa modeller, skall återkallas för att få kärvande gaspedaler åtgärdade – det är liksom inget vidare för varumärket om bilar med det välkända emblemet börjar att skena okontrollerat. I min nya roll ingår bland annat ett fordonsansvar, så det var bara att köra avdelningens dieseldrivna Yaris till Toyota Center i Mölndal. När jag iklädd Firmans uniform kommer fram till serviceavdelningen, tar det en bra stund innan mannen bakom disken verkligen tar sig an mig. Med en förvånad blick studerar han mig över glasögonen på nästippen. Han tittar ner i sina papper igen, för att åter titta upp. Han harklar sig lite grann och säger “– Dô, plåtverkstan har du där borta.“. Efter att jag fått förklara att jag var där gällande ett garantiärende, så tog det en liten stund innan han verkligen trodde på mig. Jag skrattade glatt åt hans fördomar, och han fann det faktiskt roande själv. Hursom, timmen senare var Yarisen säkrad från framtida ofrivilliga gaspådrag.

My Toyota is fantastic. Sällan har den vållat mig några bekymmer. Förutom den gång då man på servicen spänt generatorremmen alltför hårt, något som förstörde vattenpumpen, vilket i sin tur innebar bärgning till närmaste Toyotaverkstad. Partille, Residenset, 2010.

+ Boston Tea Party på Kanal 5. Kul, lärorikt och intressant. Två lediga dagar efter en hel helg av Protect & Serve. Ports of Call – den gamla klassikern har återuppstått  i mitt liv, närmare bestämt i min iPhone 3G. Affärerna blomstrar och kanske skall jag, innan jag dör, få råd att köpa den största fartygstypen av RO/LO-typ som förblev en dröm i mina tonår. Mer åttiotal – jag blir så nostalgisk av denna härliga låt: Street Dance med gruppen Break Machine. Numera finns den i förlängd version i min, av Apple tillverkade, fantastiska lur. [Youtube]

– Många gillar den, jag ogillar den. Jag tänker då på Toyota Yaris. En rätt trist bil att köra. Dock flera resor bättre än den Corolla som hängde med från den gamla avdelningen till min nya. Den bilen är nominerad till det värsta jag någonsin kört.

Advertisements

~ by onemountainsplace on March 22, 2010.

3 Responses to “Plåtverkstaden. Trodde han.”

  1. Yaris med diesel och automatlåda är oerhört konstigt. På pappret helt ok men i verkligheten helt hemskt. Därav konstigt.

    För att kunna förklara så skulle jag vilja dra paralleller med leksaksflygplan som drivs av gummiband som man får snurra upp för att få rotation på propellerbladen samt en Saab 900 turbo från 1983 (minus fartupplevelsen)

    Man får efter ett tag i drivläget-E sen gasar man då händer inget (gummibandet snurras upp) sen helt plötsligt bestämmer den sig för att driva och då gungar farkosten till och man kör framåt i låg men okontrollerad hastighet om man inte har foten på bromsen. Omedgörlig och oförlåtande i parkerings situationer alltså. Sen ligger den o fiser på ettan onormalt länge om man inte gasar till kraftigt.

    På landsväg då? Jo samma sak. Fast nu motorbromsar lådan något fruktansvärt (handbromsmycket) om man inte ger ökat gaspådrag strax innan växling. Underfärden får man hela tiden parera med nacken för växlingarna för dom är såpass kännbara.

    I övrigt tycker jag att Toyota har oförtjänt gott ryckte.

  2. Det jag tycker är helt underbart med Toyota är receptionisten.

  3. Jag förstår dig precis, lite synd att ni numera kör folkvagnar kanske? Men kanske har även de infört kvinnlig fägring i mottagningshallen?

Leave a Reply

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

 
%d bloggers like this: