Bostadsläget kostade henne livet.

Kat pekade på grillen och sade att hon under flera dagar sett getingar ta sig in och ut ur grillen genom ett av de många ventilationshål som finns på sidorna. Det är allmänt känt att getingar är förtjusta i sötsaker, men finns det något de älskar så är det fisk och kött. Jag visste inte riktigt vad som skulle vänta mig, men jag var nog inställd på att de skulle sitta i stekfettet och sörpla näring. Men trots att jag var förberedd på att träffa dem, blev jag rätt ställd när jag öppnade grillhuven. På grillgallret hade de byggt ett bo, till storleken ungefär som en pingisboll. Två getingar iakttogs i anslutning till nästet. En avlivades tämligen omgående, den andra försvann spårlöst.

Drottningen som tänkt att starta en koloni i vår grill slutade sina dagar på vår finska, elektriska flugsmällare, som får det att slå gnistor om de insekter som kommer tillräckligt nära. En favoritpryl, helt klart. Partille, Residenset, 2010.

Getingbon är långt från brandklassade, de är som bekant byggda av en sorts pappersmassa. Getingarna tuggar i sig träd, och tillsammans med salivet bildas byggmaterialet. Varför riskera att träffa på en elak gaddförsedd Yellow Jacket, när man istället helt enkelt kan starta grillen för att få gallret kliniskt rent? Just det, sagt och gjort, när grilltemperaturen närmade sig 300C tog huset så eld, likt tidningspapper brann det upp på någon sekund. Frågan är nu vad överlevaren smider för planer, kanske kommer det att göras nya försök i grillen, kanske väljer de istället den, för andra året i rad, obebodda fågelholken. Den som lever får se, men jag slipper helst att se ett fotbollsstort getingnäste i sommar. Jag är inte helt bekväm med tanken på att utmana dem. Inte när de är fler än en åt gången i alla fall.

Föga begåvat kan man tycka. Att bygga bo inne i en gasolgrill, men drottningen upplevde nog platsen som väldigt behaglig med lite stekfett samt skydd för väder och vind. Intressekonflikten blev dock påtaglig och hon fick plikta med sitt liv. Barmhärtig som jag är, dödade jag henne innan jag eldade upp huset, ty det är en syn som ingen skall behöva uppleva. Partille, Residenset, 2010.

+ Min bästa vän fyller idag år. I en herrans massa år har vi hållit ihop och det är jag väldigt glad för. Ett stort grattis till dig, käre bästis! Stockholm lockar förföriskt, hoppas på en komprimerad första dag så att jag kan få ut och plåta vår vackra huvudstad lite grann.

– Helt klart grillar jag för sällan, en frekvens jag får bättra på. Inga Yellow Jackets i min grill! Fågelholken obebodd även i år. Lite tråkigt, saknar de talgoxar som huserade där för två år sedan. Troligtvis sitter den lite för nära vårt fikabord.

Advertisements

~ by onemountainsplace on May 31, 2010.

2 Responses to “Bostadsläget kostade henne livet.”

  1. 1959 var ett djävulskt getingår. J Walker var bara 6 år då och kunde stannat vid det pga dessa djävulska kryp. 😦 Genom intag av farmors hemlagade hallonsaft följde en rackare med ner i svalget och stack mig där på vägen ner. Snabb insats från dåtidens sjukvård räddade undertecknad kvar på vår härliga planet. Till stor lycka för mänskligheten. 🙂

  2. ´59 ja… Hela mitt medvetna liv har jag fått höra om denna getingplågans år. Läskigt det där med att bli stungen i mun och hals – kan i många fall sluta på bårhuset istället. Tur att god hjälp fanns inom räckhåll då, J Walker. Hoppas att allt är väl och ve.

Leave a Reply

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

 
%d bloggers like this: