Alla produktplaceringars moder.

I mångt och mycket gillar jag filmen Cast Away, 7/10, som sändes på TV för några veckor sedan, där Chuck Noland (Tom Hanks) som enda överlevare efter en flygkrasch över Stilla havet blir en modern Robinson Crusoe. Livet blir en enda lång uppförsbacke där han tvingas äta råa krabbor och fisk, begrava sina kollegor, ta itu med en döende tand och kanske värst av allt – härda ut ensamheten och isoleringen. Något han löser med volleybollen Wilson, vilket helt klart är filmhistoria. Efter att ha bott in sig på den öde ön blir han en högeffektiv jägare, lär sig att göra upp eld och kommer till sist på hur han skall kunna ta sig förbi de höga vågorna för att så småningom plockas upp av ett handelsfartyg. Men filmen är på ett plan också djupt osmaklig – och jag syftar då på den oblyga produktplacering som genomsyrar hela produktionen.

FedEx. Jämfört med DHL och UPS ett relativt anonymt kurirföretag hemma i Svedala. Men alla tre är giganter på det globala planet, med mängder av anställda, egna flygplan och oräkneliga fordon. Och med i stort sett samma affärsidé; att man skall kunna skicka nästan vad som helst – till vem som helst. Och snabbt skall det gå. NYC, W 72nd St. 2007.

Från första filmrutan bombarderas man med mängder av budskap och intryck, samtliga för att skapa en bild av FedEx som ett rappt, snabbt och effektivt företag. Som kan skicka vad som helst, till vem som helst – inom X-antal timmar. Jag kan helt enkelt inte låta bli att undra hur mycket FedEx har sponsrat filmproduktionen. Var det någon sorts hemlig budgivning eller upphandling som föregick manusskrivandet? Kanske ombads representanter från de stora kurirbolagen i USA plats i en långfilmsproduktion, för att i gengäld betala 80 % av filmens kostnader? FedEx lade i så fall av allt att döma mer pengar än såväl DHL som UPS. Eller kan det vara av filmtekniska skäl? FedEx´s vita fordon och flygplan är kanske mer tacksamma att filma än gult och brunt. Det där tror jag inte ens på själv, kan bara konstatera att detta är ett udda avtryck i filmhistorien.

I SVTs Gomorron Sverige så recenserades idag senaste filmen i Twilightsagan; Eclipse. I de två sekvenser som visades från filmen hade Volvos finfina XC60 placerats centralt i bild. Men den typen av normal produktplacering kan man liksom leva med, och det hade jag stått för även om de nu hade åkt något så smaklöst som en fransk bil. Göteborg, Frihamnen, 2008.

+ Cast Away. Något mer än halva filmen är en hyggligt spännande rulle där Tom Hanks tvingas att slåss mot Moder Jords krafter, och kanske det svåraste av allt – den totala isoleringen. Igår gick härliga filmen Wayne´s World på fyran. Be mig inte att förklara varför jag älskar den skruvade filmen med Mike Myers, Dana Carvey, Rob Lowe och undersköna Tia Carrere. Jag bara gör det. 8/10. Idag kommer den långt ifrån lika bra Wayne´s World 2, på samma kanal. Knappt godkänd, men likt väl sevärd, 5/10.

– Cast Away. Delar av filmen känns som en kombinerad reklam- och värvningsfilm för kurirföretaget FedEx. Jag är vän av produktplacering, men detta är långt bortom all rim, reson och smak.

/Chris

Advertisements

~ by onemountainsplace on July 1, 2010.

2 Responses to “Alla produktplaceringars moder.”

  1. Det bästa lämnas ju dock till slutet.
    Slutscenen, på flygplatsen, framför fler FedEx-plan, fint upradade, än vad som kan finnas.
    Sen, hur mycket tror du sportföretaget Wilson bidrog med till kassan?

Leave a Reply

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

 
%d bloggers like this: