Longing for NYC.

Just nu känner jag en oerhört stark längtan till städernas stad, tillika min favoritplats – New York City. Det är så att det kryper i kroppen. Jag vill bara iväg, gärna med en gång. Jag vill hänga kameran över axeln och bara nöta skor. Jag vill upptäcka ytterligare några promille av det som staden har att erbjuda, jag vill åter se ångan från NYCs varma underjord stiga upp genom brunnarna, uppleva den ljuvliga kontrasten mellan det gröna Central Park och den hektiska storstaden. Jag vill göra saker som jag helt missade sist – åka upp i Rockefeller Center, uppleva staden på natten, besöka Queens, the Bronx, SoHo, Harlem och gå på jazzklubb. Jag vill återigen uppleva god mat i väl tilltagna portioner, köpa billiga jeans och kameratillbehör. Jag vill avnjuta den härliga komforten och lyssna till den skönsjungande V8an i en äkta taxi – med andra ord en gul Ford Crown Victoria. Jag vill återigen träffa ett folk som är uppfostrade nog att hälsa när man är kund, hålla upp dörrar och som kan be om ursäkt när de stöter till en av misstag. Åter vill jag ligga på ett hotellrum, med fönstret på glänt, och låta mina öron fånga ljudet av den aldrig sovande staden – med FDNYs och NYPDs sirener som extra krydda. Min längtan är svår – så svår att det är just svårt att sätta ord till det.

En god kollega skall till självaste Big Apple i höst. Han frågade mig om allehanda tips, om vad som är dyrt och billigt. För en stund försvann jag i mina tankar och tänkte tillbaka på den där underbara resan för tre år sedan. NYC, 2007.

+ New York City – aldrig tidigare, eller efter för den delen, har jag känt maken till attraktionskraft för en plats. Lördag och söndag kommer att bestå av klassiskt Protect and Serve. Förmodligen hög stress och kniviga ärenden – men det är något jag kan hantera och trivs med. Jag tror till och med att det kan komma att kännas som semester, åtminstone till skillnad mot att sitta på ett kontor och ansvara för bemanning.

– Semestern är långt borta – hela fyra dagar. Veckan har varit ett enda långt helvete, aldrig har jag upplevt maken till arbetssituation. Tänk att det finns människor som jobbar med personal och bemanning på heltid – jag vill påstå att det måste vara direkt skadligt. På söndag börjar semester del 2. Det första jag kommer att göra är att göra mig oanträffbar. För jag är trött, riktigt trött. Sällan har det känts mer fjärran att få åka till The Big Apple – men helt klart är det något jag måste göra inom överskådlig tid – min längtan är svår. Tills dess tröstar jag mig med redan sedda Sex and the City-episoder på TV3. Alltid något, inte minst en lättare dos av just NYC.

/Chris

Advertisements

~ by onemountainsplace on August 4, 2010.

Leave a Reply

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

 
%d bloggers like this: