Fejkindustrin och dess baksida.

En intressant brittisk dokumentär med det svenska namnet Fejkindustrins baksida, sändes idag på Kanal 5. Att barn och fattiga i länder som Kina och Thailand sliter i fabriker under fruktansvärda former för att framställa piratkopior av handväskor, sportkläder och leksaker, är en gammal och känd sanning. Fenomenet omsätter ofantliga summor, summor väl i klass med vad narkotikahandeln stoltserar med – men betydligt mer rumsrent. Försvararna av piratkopiornas existens hävdar att företagen som blir plagierade knappast förlorar särskilt mycket pengar på det, eftersom att många ändå inte har råd att köpa originalprodukten. I vissa fall kan de ha en poäng, även om det inte på något försvarar beteendet. Men att det finns ett sug efter produkterna är inte alls svårt att förstå; självfallet vill man bära kläder och accessoarer som gör att man sticker ut och som lyfter ens eget “varumärke”.

Pfizer är ett av många företag som drabbats hårt av piratkopiering. Att det handlar om läkemedel ger fenomenet en extra, obehaglig, dimension. Minst lika lönsamt som narkotikahandel och lika moraliskt högstående. I programmet intervjuades ett flertal personer som fått allvarliga komplikationer gällande sin hälsa, till följd av medicin som endast till utseendet varit identisk med originalprodukten. NYC, East 42nd St. 2007.

Jag har själv handlat piratkopierade kläder på en marknad i Alanya, Turkiet. En gul T-shirt av märket “Diesel” känns fortfarande som ny, något som inte kan sägas om den “Calvin Klein“-jacka som inköptes samtidigt. Den sprack i vitala sömmar redan någon månad efter hemkomsten till Svedala. Dessutom inhandlades en ursnygg piké från “Adidas” – som dessvärre är försvunnen sedan några år. Men när piratkopieringen börjar att handla om livsviktiga produkter som läkemedel – ja då blir det väldigt smutsigt. I programmet fick vi veta att icke fungerande kopior av receptbelagda mediciner hittats på apotek i Storbritannien och att ligor i Nigeria lever gott på att sälja såväl malariamedicin som smärtstillande tabletter märkta med kända läkemedelsföretags logotyper, i emballage identiska med originalet. Dessvärre är det bara till färg och form som produkten håller samma klass – något som förstås är direkt livsfarligt. Ligorna lever så gott att de är beredda att döda den som ställer sig i vägen. Piratkopieringen har en baksida, en riktigt otrevlig sådan.

Snytbaggen – trots ett tämligen oskyldigt yttre, med sin långa nos och sävliga stil, så är detta ingalunda en osnuten aktör. Det är ett djur fruktat av mången skogsägare. På nolltid kan den förstöra stora värden och räknas som ett av de skadedjur som utgör det största hotet mot skogsnäringen. Partille, Kvastekulla, 2010.

+ Sleepers – med storheter som Robert De Niro, Dustin Hoffman och Kevin Bacon. Hyllad av mången, för min del en tämligen ljum upplevelse, och knappt godkänd – 6/10. Kanske beroende på för högt ställda förväntningar. Varje dag jag tar mig en promenad vid Kvastekulla finner jag något nytt och spännande kryp att föreviga. Denna gång snytbaggen – känd för att effektivt ta död på nyplanterad skog.

– Nu är nog inte arbetsförhållandena särskilt mycket bättre på de fabriker som har kontrakt med respekterade företag som vill tillverka sina produkter till lägsta möjliga kostnad. Piratkopieringen har en riktigt smutsig baksida. Något man inte gärna tänker på när man glatt går runt i sina fyndjeans märkta “Replay” eller kollar in tiden på sin “Omega Seamaster“. Att stoppa fenomenet blir nog svårt, lika utopiskt som att få bort företeelsen häleri. Folks girighet kommer alltid i första hand. Huruvida det är olagligt eller omoraliskt är av sekunda intresse – kan man spara en krona eller två så är det affär. Tyvärr verkar resonemanget gå så. Och jag undrar fortfarande vem eller vilka som köpte de prylar jag blev av med efter att den så kallade Backaligan gjorde inbrott i min förra lya. Jag undrar hur det känns att ta bilder med en digital systemkamera av märket Canon som man köpt utan kartong, laddare, kablar, kvitton och garantier för någon tusing. Jag undrar om det känns fräscht att spela spel på en stationär Fujitsu-Siemens som man fått köpa via en halvkompis för en symbolisk summa. Jag undrar.

/Chris

Advertisements

~ by onemountainsplace on August 15, 2010.

Leave a Reply

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

 
%d bloggers like this: