Oattraktioner.

Idag blir det av allt att döma ett besök för hela familjen på Sveriges finaste nöjespark – Liseberg. Det har varit lite dåligt med besöksfrekvensen den sista tiden. Senast var i våras då jag var där med Firmans alla gruppchefer för att äta, dricka och spela femkamp. Året innan bjöd Mary Kay på samma sak för herrarna, medans damerna skolades i de senaste landvinningarna inom kosmetik och hudvård. De senaste bilderna jag kunde hitta från parken är daterade 2008 – då jag och Kat nygifta strosade runt med Ms S DÄ och S DY, avverkandes attraktion efter attraktion. Minns också att jag den gången blev kraftigt illamående efter att åkt runt i vidriga JukeBox.

I alla år har stadens nöjespark var något alldeles extra. Här finns verkligen något för alla och det är inte utan stolthet jag rör mig i denna ytterst vackra oas – med härliga dofter och en riktigt mysig stämning. Göteborg, Liseberg, 2008.

Vädret är minst sagt nyckfullt så här års, men jag hoppas på ett hyfsat sådant så att jag kan testa på Balder. I många år har den nu varit verklighet, men köerna har avskräckt mig varje gång. Vidare så hoppas jag på Fru Fortunas medverkan vid spelhjulen. Under min uppväxt satt hon ofta på nummer 14, vilket gjorde att jag fick med såväl termos, CD-skivor som choklad hem. De sista åren har jag dock kammat noll, men en Toblerone-beroende man som jag förtjänar en stjärnvinst på chokladhjulet. Synd bara att inte Marabou´s Skotte finns i en jätteförpackning. Den mörka chokladbiten, med de ljuvliga russinen i, är det godaste man kan köpa för pengar. Kanske är turen med mig idag – Den som lever, den får kanske också smaka.

En attraktion som inte ens hundra vilda hästar skulle kunna dra mig till: Tornado. Ett evinnerligt snurrande, direkt förödande för mitt balanssinne och välmående. Resten av familjen har dock inget emot att utsättas för denna ytterst osmakliga tortyr. Göteborg, Liseberg, 2008.

+ Skotte – en optimal upplevelse. En symfoni utspelar sig i munnen, ja i hela kroppen, när man sätter tänderna i denna enastående och formidabla fulländning. Det enda jag saknar är den gula förpackningen från förr. Toblerone – inte långt efter. Likt Mona Sahlin gillar jag de trakantiga bitarna, med den härliga honungssmaken tydligt framträdande. Liseberg, inte bara Göteborgs stolthet. Jag vill påstå att det är Sveriges stolthet – inom begreppet nöjesparker.

– Hur kan man egentligen benämna vidrigheter som JukeBox och Tornado som attraktioner? Oattraktioner vore mer passande.

/Chris

Advertisements

~ by onemountainsplace on October 9, 2010.

Leave a Reply

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

 
%d bloggers like this: