Stadens hjärta.

Det är i alla för mig hamnen. Under lång tid har Nordens största hamn varit en stark ekonomisk motor i Göteborg, ja framgångssagan torde ha börjat redan innan stadens officiella grundande. Mycket intresserat har jag lyssnat till såväl far och farfar som många gånger beskrivit hur det fungerade nere i hamnen – på den tiden då de var unga. Förmögna människor blandades med hoppfulla vid Amerikabåtarna. När plånboken var otrevligt lätt och det var lite för många dagar kvar till löneutbetalning, kunde man helt enkelt ta sig ner till någon av godshamnarna och presentera sig för en förman. Om behov fanns var det sedan bara att hugga i med lastning och lossning av fartygen. Containeriseringen hade ännu inte satt fart och styckegods var i mångt och mycket det som gällde – varför man hade ett ständigt behov av mannar som inte var rädda för att arbeta hårt. En företeelse, som idag ter sig lika nostalgisk som otänkbar.

Låst och larmat, hamnens mest aktiva delar skyddas intensivt från obehöriga. Hamnområdena är attraktiva mål för såväl tjuvar som terrorister – och det är en direkt livsfarlig miljö att vistas i med tunga maskiner och högt arbetstempo. Göteborg, Majnabbe, 2004.

Som relativt ung är det svårt att förstå och ta in omfattningen av Göteborgs stora varvsepok. Från min barndom minns jag att vissa av mina vänners fäder jobbade med att bygga fartyg och moduler till oljeplattformar. Varvsindustrin var en enorm apparat som sysselsatte mängder med folk – och som under sina glansdagar drog in hysteriskt med pengar. Vad som sedan hände är nattsvart historia. Domen från eftertiden är hård och föga smickrande. Höga lönelägen, krav från kunder om långa kredittider med fast ränta, giriga och marknadsblinda direktörer, staten som köpte in sig och utökade produktionen – trots att det inte längre fanns köpare på de sju haven – allt bidrog det till ett oundvikligt öde. De dåliga tiderna blev etter värre av den knivskarpa konkurrensen från Sydostasien – där man byggde lika bra fartyg, till en bråkdel av kostnaden. Allt föll som ett korthus och mängder av folk blev arbetslösa och en epok var över. Det får ändå ses som fantastiskt att staden lyckats leva vidare, utan att bli en sorglig spökstad – likt Detroit. Göteborg av idag uppvisar ett och annat minne från storhetstiden – där Arendals gigantiska skrovhall, Eriksbergskranen och Cityvarvet är några personliga favoriter.

Det är inte så mycket kvar av varvsstaden Göteborg. Cityvarvet ser dock ut att alltid ha full beläggning, sällan står deras flytdocka tom. Även miljöbomben Full City har här repararerats upp till anständigt skick. Göteborg, Cityvarvet, 2010.

Den moderna hamnen är allt annat än öppen. Särskilt samhällsviktiga och utsatta delar, som gemene man aldrig kommer nära, är klassade som skyddsobjekt, men även godshamnarna skyddas av såväl förstärkt lagstiftning, larm, stängsel, bommar, vakter och kameror. Det är ofantliga värden som hanteras innanför hägnen, tacksamma mål för såväl tjuvar som terrorister. Dagens raska och rationella arbete, med stora maskiner, livsfarliga kemikalier och tunga containers är också det anledning till att man valt att skydda sina verksamheter och gemene man. Kanske inte helt roligt för oss nyfikna på utsidan, men nu finns det möjlighet till att få se lite mer av verkligheten på hamnområdena. Sjöfartsmuseet anordnar guidade turer några specifika datum – för ynka 25 skattade kronor får man se en utställning på museet samt åka på guidad tur i hamnen. Helt klart något för mig – lär återkomma i ärendet. [GP, Sugen på guidad båttur?]

De flesta fartyg av anmärkningsvärd storlek huserar utanför vår vackra bro. Stena Lines nya Tysklandsbåtar, utgör dock två undantag. De behöver inte skämmas för sin storlek – vissa källor hävdar att de är de längsta färjorna i världen. Hur som, jag är glad att de finns innanför bron, där de ger hamnen en härlig aktivitet. Göteborg, Älvsborgsbron, 2011.

+ Världens största containerfartyg, Mærsk Eleonora, ligger i skrivande stund förtöjd i Skandiahamnen. Självklart måste jag få se henne med mina egna ljusblå.

– Rejält bränd efter gårdagens vistelse i den luriga solen.

/Chris

Advertisements

~ by onemountainsplace on May 31, 2011.

Leave a Reply

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

 
%d bloggers like this: