Det där var väl ingen konst.

Ibland när jag betraktar konst kan jag spontant känna att mitt yngsta barn skulle kunna måla det där. SVT1 sände häromdagen dokumentären My Kid Could Paint That som dels kollade närmare på fenomenet och barnkonstären Marla Olmstead, men som också behandlade den känsliga frågan om vad som egentligen är bra konst –  och vem som i så fall bestämmer det. Endast fyra år gammal började den lilla tjejen att måla tavlor, tavlor som tämligen raskt blev omåttligt populära – och som gick för priser upp mot 300 000 $. Föräldrarna fick en rejält tilltagen hushållskassa och hennes agent gnuggade förtjust sina händer. Allt medans Marla bara ville vara ett barn och leka. CBS 60 Minutes gjorde ett inslag om familjen och man menade på att det faktiskt var pappan i familjen som mer eller mindre styrt flickans målande hemma i huset. Fenomenet Darla blev iskall på marknaden, något som familjen Olstead i viss mån räddade med en DVD, som visade hur Marla målade tavlor från vit duk till färdigt verk. Dokumentärfilmaren ville dock med sin film bilda sig en egen uppfattning, och det var med sorg i sinnet som han konstaterade att Marlas verk faktiskt i mångt och mycket var hennes faders förtjänst. Hur som, den unga damens verk säljer – vill du ha en egen Marla på väggen kan du med fördel börja spana här: [Marla Olmstead]

En målning jag själv gjorde en sen kväll. Mitt verk är fritt fram att tolka, min avsikt var att göra mig lustig över den abstrakta impressionismen, men jag häpnade när jag ganska snabbt kände igen vad som utspelade sig på “duken” – men det får jag hålla för mig själv. “Chaos”, 2011.

Den andra frågan om vad som egentligen är bra konst, var dock filmens mest intressanta infallsvinkel. Fler än undertecknad frågar sig uppenbarligen hur det kan vara så att verk av exempelvis Jackson Pollock – som gjorde sig ett namn genom att helt enkelt skvätta, droppa och kleta ut färg, kan gå för miljontals kronor hos de stora auktionshusen. Det är ju inte Pollocks fel, han hade säkert bara roligt och försökte, framgångsrikt, att finna en väg till att bli omtalad. Efter att ett antal konstkännare och andra fick säga sitt, kunde man snabbt konstatera att det även här är den så kallade marknaden som styr prissättningen. Och för att gillas av marknaden gäller det att, precis som när andra produkter skall lanseras, ha den rätta approachen, de rätta kontakterna, en ypperlig marknadsföring, en produkt i tiden och inte minst – en herrans massa tur. Marknaden är dock en komplex natur – omöjlig att helt förstå, vare sig det gäller aktier eller värdering av föremål. I detta fallet känns det dock bara dumt och korkat – ty ingen kan väl ändå påstå att lite skvättande av färg kan generera så löjligt mycket pengar. För i ärlighetens namn, vissa av verken skulle ett barn ha kunnat målat lika bra.

Passade faktiskt på att göra en tavla till, action painting är rätt kul. Min tolkning är att det är en kropp i mitten som bombarderas med allehanda budskap och som slutligen viker sig och sviker sina egna ideal. “Self-Denial”, 2011.

+ Action painting var ett begrepp som myntades då Pollock gjorde sina tavlor. Vill du också testa, som jag gjort ovan, så gör du det här: [Jackson Pollock by Miltos Manetas]

– Jag vägrar att sätta etiketten “ful konst” på något – allt är upp till betraktaren och det är upp till var och en att gilla eller ej. Att tavlor, som barn kan göra lika bra, värderas till miljontals dollar är dock bara löjligt.

/Chris

Advertisements

~ by onemountainsplace on August 19, 2011.

Leave a Reply

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

 
%d bloggers like this: