Miljonbrotten.

Veckans brott. Den som sett de senaste två avsnitten har kunnat konstatera att den gode GW inte är nådig i sin kritik av vår poliskår. Det handlar om deras oförmåga att klara upp de så kallade miljonbrotten, i vardagligt tal benämnda vardags- och mängdbrott – de som drabbar såväl dig som mig. Detta trots att poliserna blivit betydligt fler de senaste åren. Varför det är så torde bero på flera anledningar – där en hopplös icke-organisation och chefer i jakt på statistik, som visar mängden hanterade istället för mängden lösta brott, verkar vara något av huvudproblemen. Enligt vad GW berättar så är det inte särskilt högt i tak och kritiska anställda räds helt enkelt att kritisera sin ledning. Sedan finns det, som på andra arbetsplatser, alldeles säkerligen ett stort antal slöfockar, latmaskar och arbetsfientliga individer anställda på fel platser. Man skall heller inte glömma att ett, i vissa fall, onödigt strängt regelverk ibland hämmar polisens arbete i onödan – såsom när det gäller unga förbrytare i mitt egna exempel nedan.

Leif GW Persson är vän av poliser, men inte dess organisation och, i förekommande fall, renodlade lathet. I programmet Veckans brott har man nu satt fokus på frågan och man vill ha in tittarnas egna upplevelser om hur de behandlats som brottsoffer och målsägare. Tusentals ärenden har redan strömmat in. Göteborg, Vågmästaregatan, 2008.

Jag har liksom alla andra drabbats av denna brottslighet och hur man från polisens sida agerat har varit väldigt olika. Två racercyklar har jag fått stulna, något som förstås bara anmäldes för att få ut försäkringspengar – att utreda en cykelstöld utan några som helst spår är inte försvarbart – om det inte är så att man kan lämna konkreta tips om gärningsman eller händelsen. Samma sak med de tre bilinbrott och två bensinslangningar jag drabbats av genom åren. Det svider i plånboken, man känner sig kränkt och förbannad – men tvingas förstås även här inse att man faktiskt inte kan lägga stora resurser på att jaga en okänd gärningsman. Vid ett tillfälle, då jag på kort tid slangats två gånger och därför valde att på eget initiativ patrullera parkeringsplatsen, ertappade jag förvisso en tandlös kvinna som brutit upp mitt tanklock och precis skulle påbörja en stöld av mitt dyrt inköpta drivmedel. Hon kastade sig in i en gammal väderbiten 240, körd av lika sliten kumpan. Jag följde lugnt efter med min bil och ringde polisen. De sade dock trött att de inte hade någon att skicka, vilket gjorde att jag avbröt mitt efterföljande. Till polisens försvar får jag väl ändå säga att jag, allt som oftast, upplever att jag skyndsamt brukar få hjälp när ett brott verkligen begås.

Jag gillar den här bilden. En polispatrull som inte är på larm, istället står man strategiskt utplacerad mitt på Avenyn, snyggt inbackad och med koll åt alla håll. Något nedvevat för att uppfatta ljud och inte utestänga sig helt från omvärlden. En väl synlig polis håller skubben på mattan och vardagsbrotten begränsas i närområdet – så är det bara. Göteborg, Kungsportsavenyen, 2004.

Betydligt underligare var det när jag misshandlades av två hårdföra busar en sen kväll i Gamlestan 1997, då jag inte ville skänka min bajsbruna Nissan Bluebird till dem. Efter att ha spöat mig rätt ordentligt, utan att finna nyckeln längst ner i min ficka, sprang de från platsen när mina vänner och en allmänhet skyndade till undsättning. De kastade sig på en spårvagn mot Bergsjön strax innan polisen anlände med skrikande däck och vispande saftblandare. Efter ett mycket bra samtal på polisstationen, där mina skador fotodokumenterades och där två oberoende vittnen pekade ut våldsverkarna med namn och dessutom berättade att de var stammisar på den lokala krogen, kände jag mig trots allt rätt tillfredsställd då svinen som helt oprovocerat flugit på mig skulle få betala tillbaka. Döm om min förvåning när ett fönsterkuvert från Polismyndigheten damp ner i hallen några dagar senare och jag sprättade upp det – “Spaningsresultat saknas” hette det i den relativt kortfattade och knastertorra summeringen av utredningen, som härmed var att betrakta som nedlagd. Med svårt ömmande blåmärken runt halsen, sår på händerna och i ansiktet rimmade detta illa med hur jag tyckte att det borde fungerat.

Även ett professionellt ingripande från väktare har enligt uppgifter i Veckans brott avskrivits, trots att gärningsmannen greps med fingrarna i syltburken och polisen var på plats för anmälan och fastställande av identitet. Fullständigt ofattbart. Patrullen på bilden har inget som helst med det aktuella ärendet att göra. Göteborg, Backaplan, 2006.

Brottsligheten i Backa, som numera mest verkar handla om skottlossningar, uppgörelser, grova stölder, bilbränder och rån var lite lugnare under de år jag själv bodde där. Men jag drabbades likväl – många av de tungt kriminella i stadsdelen började sin bana som inbrottstjuvar. Bland annat så var de inne i min lya en lördagskväll vid 21-tiden och stal allt av värde som jag inte bultat fast. Kanske det värsta jag varit med om. Polisen tog god tid på sig – det var ju trots allt festarkväll på stan. Men när de väl kom så var de oerhört duktiga på att hantera situationen – de säkrade gott om finger- och skoavtryck i hela lägenheten och tog god hand om mig i mitt mycket upprörda tillstånd. En utredare kom några dagar senare och berättade att väldigt många lägenheter i närområdet utsatts för liknande händelser och att man på bar gärning gripit ett flertal yngre personer. Det hela kändes relativt hoppfullt, kanske skulle de klåfingriga individerna lagföras och få ersätta mig och mina grannar. Ligan var dock slug, de rent fysiska inbrotten utfördes av de yngsta, samtliga under 15 år, medan planerandet och häleriet utfördes av de äldre. Det hela föll alltså på att individerna från ligan var minderåriga och därför inte kunde tvingas att lämna fingeravtryck. Ett regelverk som knappast är till gagn för någon i det långa loppet.

Tre unga gärningsmän (13, 14 och 15 år) bröt sig in i polisens garage för beslagtagna fordon, körde sönder 80 bilar och efterlämnade enligt uppgift något som kunde beskrivas som ett slagfält. De åkte fast på bar gärning efter att en stor mängd hungriga poliser omringat byggnaden, deras ringa ålder gjorde förstås att fängelse inte kunde komma på tal i åtminstone två av fallen. Skadeståndskraven lär de dock inte ha sluppit undan. Hisings Backa, Lisa Sass gata, 2005. [GP, Krockade beslagtagna fordon]

Tycker du som GW, undertecknad och får man förmoda – folket i stort, så har man på Veckans brotts hemsida möjlighet att berätta sin egna historier om hur man tycker att polisen behandlat ärenden man själv varit inblandad i. Där man mer eller mindre gjort jobbet åt dem och de ändå av ytterst underliga anledningar valt att lägga ärendet i arkivhögen. Skriv till dem, kanske kan även din historia få en eller två snåla latmaskar att svettas – likt i senaste programmet då en polismyndighet valt att åter ta upp ett fall som legat till sig i fyra år. [SVT, Veckans brott]

Ventilationsgallret var en stabil metallkonstruktion – trodde jag. Tjuvarna visste bättre, nyckeln in för tjuvarna var en lättare spark då plåten endast var fasthäftad på insidan. Därefter nådde man lätt fönstervredet och resten är svårhanterlig historia – eller ett i raden av tusentals bostadsinbrott om man så vill. Hisings Backa, Kavaljersgatan, 2005.

+ Gott initiativ av GW – en mycket folkkär, högst insatt och tongivande karaktär har hällt bensin på ett pyrande missnöje med polisens oförmåga att utreda vardagsbrott – ens när de får bevis och spaningsuppslag serverade. Vad detta mynnar ut i får vi väl se – men det hedrar honom.

– Mer eller mindre lösta brott läggs på hög och göms i arkiven.

Advertisements

~ by onemountainsplace on February 3, 2012.

Leave a Reply

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

 
%d bloggers like this: