Drama.

Årsstämmor i bostadsrättsföreningar brukar vara trötta och stela tillställningar. Där de grå (min benämning på pensionärer och andra som åldrats – främst i sitt sinne) brukar vara i stark majoritet, och en äldre och betrodd representant från styrelsen stelt läser innantill ur gamla protokoll. Gårdagens stämma i vår förening bjöd dock upp till sann dramatik – långt innan den startat. En tidigare medlem i styrelsen, mycket populär bland oss yngre (allt är relativt, men 40 är i detta sammanhang en närmast pubertal ålder) stod inte att finna i listningen över vilka som man ville välja in i styrelsen på nytt. Av allt att döma försökte de grå manövrera ut henne, men stridbar som hon är knackade hon dörr hos den yngre generationen och manade oss att delta i kvällens stämma. Det blev en tändande gnista och uppslutningen blev enorm. Föreningslokalen var fylld till bristningsgränsen, där man tidigare brukar sitta i en mängd av 30, fanns nu knappt 80 på plats för att göra sina röster hörda.

Lekplatsen har varit något av ett sorgebarn under lång tid. Finns inga pengar – har det hetat. Vid närmare granskning framkom det att den inte ens nämns i den 30-åriga underhållsplanen. Ändring är på gång i och med gårdagens omröstning och dess utfall. Partille, 2012.

Vid omvalet av styrelse, där fem nominerade slogs om fyra platser, talade omröstningen sitt tydliga språk – den grå generalen, självaste ordföranden, fick minst röster och åkte ur styrelsen. I protest mot detta sade två andra grå, revisorn och valberedaren, omedelbart upp sina åtaganden mot föreningen. De grå har under lång tid valt att sopa problem med lekplatser under mattan – den stora mängden yngre såg igår till att ge frågan högsta prioritet och så väl gammal som ung såg till att ett, från styrelsen, obegripligt beslut att köpa in bommar för att hägna in området begravdes för alltid. Sann dramatik, sann demokrati. Föreningen börjar från och med idag andas morgonluft och vitalitet.

De grå brukar få som de vill, då de brukar vara överrepresenterade på föreningens årsstämma. Denna gång hade dock en ansenlig skara 60-, 70- och 80-talister tagit sitt ansvar och skapade med demokratins hjälp något som kan liknas vid den arabiska våren. Partille, 2009.


+ Regimskifte i föreningen, i sann demokratisk anda. De grå, i synnerhet generalen, har gjort mycket gott för föreningen. Men nya tider kräver nya grepp.

– Att de yngre generationerna, där jag faktiskt ingår, varit så förbaskat dåliga på att nyttja sina rättigheter i föreningen.

Advertisements

~ by onemountainsplace on May 10, 2012.

Leave a Reply

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

 
%d bloggers like this: