Lågpannad mottrafikant.

Den fete mannen med östeuropeiskt utseende skrapade sånär fronten på mitt patrullåk häromdagen, då han helt ignorerade vävningsprincipen i den täta Göteborgstrafiken. Han fick sig en välförtjänt påminnelse om sitt agerande från signalhornet – något som inte fick honom att be om ursäkt. Han brusade istället upp och vrålade till mig genom den nedvevade sidorutan att jag var en jävla f-tta. En jävla f-tta i uniform. En jävla f-tta som skulle veta min plats. Otidigheterna fortsatte under någon minut, tills trafiken sakta började rulla framåt. Min ilska över den lågpannade mottrafikanten i sin Mazda 6 gick att hantera – mest för att det ser illa ut att bete sig i firmans bil och outfit. Men visst, hjärnblödningen var hotande nära.

Polisen kritiseras idag hårt då man i ett Twitter-inlägg valt att beskriva en misstänkt gärningsman som östeuropé. Vad som är så galet med det vet jag inte. Det är tillräckligt precist för att man skall förstå vad man letar efter, samtidigt som det är en så bred formulering att ingen behöver känna sig träffad. Göteborg, Skånegatan, 2005.

Mazdans registreringsnummer memorerades dock och som av en ödets nyck stod samma bil felparkerad på cykelbanan i Skatteparadiset under min tur hem. Fortfarande ilsk över hans verbala angrepp började nu en inre kamp – aset förtjänade verkligen en punktering, en avsparkad backspegel eller rent av en lång repa längs karossidan. Det var ju rena straffsparken att den aktuella bilen stod där och väntade på mig. Det goda samvetet segrade dock och jag cyklade vidare hemåt – jag kände på något underligt sätt att jag fått upprättelse. I min fantasi stod dock bilen med hela kupén fylld av rejält mogna bajsblöjor – för det hade han verkligen förtjänat. Den jävla fetknoppen.

God smak är något mycket subjektivt, men faktum är att dessa fälgar är det fulaste jag sett. På någon bil. Någon gång. Om dålig smak vore kriminellt, skulle denna folkvagns ägare få livstid. Utan chans till benådning. Partille, 2012.

+ Cyklandet har tagit rejäl fart igen efter semester och annan långledighet. Jag har levt lite för gott, men nu har det ordnat upp sig. Nere och putsar på de bästa tiderna från försommaren – detta trots ett, överlag, mycket uselt väder.

– Hyckleri att störa sig på polisens sätt att beskriva en misstänkt ficktjuv på, att denne hade ett östeuropeiskt utseende. Vad är det för fel på det? Alla vet ju vad man menar och man kan sålla lite effektivare när man letar runt i publika miljöer. Precis som afrikansk, arabisk, sydostasiatisk eller nordeuropeisk för den delen. Kvinnorörelsen är något mycket starkt – åtminstone i rent fysiskt hänseende. Något jag blev rejält chockad över när jag efter bästa förmåga försökte få något hundratal kvinnor att köa snällt då en av stadens butiker öppnade upp och släppte sin special-kollektion. Som att försöka hindra en vårflod. Den feta, mycket osympatiska och aggressiva mannen med östeuropeiskt utseende som förstörde eftermiddagen i den tröga trafiken. En kvarleva från förr, misstänkt likt en neandertalare med sin låga panna och oförmåga att föra sig i den civiliserade världen.

Advertisements

~ by onemountainsplace on September 26, 2012.

2 Responses to “Lågpannad mottrafikant.”

  1. Tjena, min vän och kollega. Läste nyss i din frus blogg att ni hade paret Deutgen på besök. Du vet väl att Thomas är en ikon inom den svenska dansbandskulturen? Hur var han som privatperson? Har bara hört honom på P4 Dans varje söndag sedan lång tid tillbaka och uppfattar honom som en enkel och humoristisk person utan några som helst divalater.

    • Jodå, medan jag har hanterat kändisar på Bokmässa och i norra Europas största shoppingcenter så har frugan haft kändisbesök hemma i residenset. Hon beskrev paret som ett trevligt och vänligt par. Hans insatser för dansbandskulturen har inte gått mig förbi, Kat har flera gånger fått det förklarat för mig. Hemma hos oss hade han dock mest svårt att dölja sin fysiska trötthet efter en intensiv insats på Bokmässan tydligen. Vi är dock välkomna hem till deras blå skola, hade ju varit kul. Men som sagt, jag fick inte träffat dem själv. Jag fick “nöja mig” med Lasse Berghagen, Mark Levengood, Marcus Birro, mycket sympatiska Lennart Persson, Tommy Körberg och som en liten trevlig avslutning – ett rejält handslag från en glad och sympatisk Moa Lignell efter genomförd signering av senaste plattan. En bra helg för en som gillar det där med kändisar.

Leave a Reply

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

 
%d bloggers like this: