Fyra år av väntan.

Skyfall. Fyra långa år av väntan är äntligen över. Man kastas direkt in i handlingen och högkaratig action, utan något som helst inslag av CGI, gör att man nästan letar efter säkerhetsbältet i biofåtöljen. Ola Rapace gestaltar yrkesmördaren Patrice som ger Bond en rejäl match på ett tåg som rör sig i 70 km/h. Med sig har han en hårddisk som innehåller namnen på ett flertal av MI6s fältagenter runt om i världen. Bond blir träffad av en vänlig kula, faller från en bro och dödförklaras av en bekymrad M. Som alla vet är vår favoritagent odödlig och hankar sig fram på barer och rullar runt med damer i ett patetiskt liv som bortglömd och ständigt packad. När hemliga agenters identiteter avslöjas, likt verklighetens Wikileaks, och MI6s huvudkontor i London utsätts för ett sprängattentat vaknar dock hans pliktkänsla till liv och han återvänder från de döda för att åter tjänstgöra i Hennes Majestäts hemliga tjänst.

James Bond är för mig något helt unikt, en fiktiv karaktär som är mig mycket kär. Bäst gestaltad av Sean Connery enligt en majoritet – jag håller dock Mr Craig högst. Han har satt en ny standard med de tre filmer han hittills medverkat i. Craig is Bond. Göteborg, Skånegatan, 2012.

Bond at Bergakungen

Någon som nästan stjäl showen från Craig är skurken Silva, läckert spelad av Javier Bardem. Den av allt att döma, bisexuella mannen, är en tilltalande mixtur av skurkar som Hannibal Lecter, The Joker och verklighetens Julian Assange. Det är mycket historia i Skyfall, något som berikar karaktären Bond. Ett kärt återseende från förr är en av Bonds mest kända tjänstebilar – en silverfärgad Aston Martin DB5, som fortfarande kan utgöra skillnaden mellan liv och död för 007. En ung och finnig Q finns numera med och hans medverkan lyfte helt klart filmen något snäpp. Enligt mången tyckare är detta den bästa Bondfilmen någonsin. Jag kan inte hålla med, Casino Royale från 2006, är fortsatt ohotad etta – men helt klart är det en av de absolut bästa. En film jag kommer att se många gånger till. 9/10.

Shaken, Not Stirred. Självklart avnjöts en skakad, inte rörd, Vodka Martini innan filmen rullade igång. Det är inte precis någon löntagardrink (140 SEK) – men ett speciellt tillfälle kräver speciell dricka. Göteborg, Bergakungens VIP-lounge, 2012.

Skakad. Inte rörd.

+ Skyfall. En alldeles ypperlig Bondfilm med alla de ingredienser man kommit att älska – vackra kvinnor, tjuriga chefer, exotiska platser, smakfulla produktplaceringar, hårdkokt action och en mycket färggrann skurk.

– Skurken Silvas plan, framtagen för att komma åt M är hopplöst orealistisk. Så orealistisk att det tedde sig löjligt. Filmen tappade därför något i såväl fart som realism i mittpartiet – något som också gjorde att ett mycket potentiellt toppbetyg gick upp i rök.

Advertisements

~ by onemountainsplace on October 29, 2012.

Leave a Reply

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

 
%d bloggers like this: