Fjärde plats.

Från slutet vill säga. Av 510 som fullbordade MTB-loppet på 37 km i, åtminstone stundom, de jävligaste skogspartier man kan tänka sig hamnade jag på plats 507. Den arrogante säljaren på Sportson fick rätt – att ge sig på banan med en hybridcykel gick faktiskt inte. Även om jag hängde med riktigt bra under en längre tid, mycket tack vare transportsträckorna som gick på grus. Det var sann njutning att dra järnet på grusvägarna, de var som gjorda för mig. Ett flertal kördes om – något de hämtade hem när banan letade sig in i något nytt djävulskt skogsparti. Det var dock först på näst sista offroad-partiet, efter att ha varit uppe och kollat till Brudaremossen som det gick åt skogen för min del. Min RunKeeper skvallrade om att det var ca 4 km kvar att köra och jag tänkte då att det snart skulle bli idel grus och asfalt. En rot låg tvärsöver stigen som sluttade rätt kraftigt nedåt, jag släppte bromsarna och hoppade optimistiskt över den. Och landade på knytnävsstora vassa stenar som pekade upp mot himlen. Luften pös ut ur ringarna på en nanosekund och undertecknad var minst sagt besviken. Det var ju nu min tid skulle komma, när placeringar skulle kapas.

Till slut kom jag fram till mål, ett mål jag skulle nått väsentligt tidigare om jag bara fortsatt att ha is i magen och kört försiktigt på de bökiga partierna – något som var strategin inför loppet. Göteborg, Nya Ullevi, 2013.

Flat at Nueva Ullevi

Hur var det då? Jo, grus- och asfaltspartierna var hur kul som helst, även stigarna utan rötter och måttligt med gegga. Spångar gick även det bra, så länge bräderna låg på tvären vill säga. Höll på att stå på huvudet då framhjulet bara dök ner mellan två längsgående brädor, efter det blev det en del ledande av cykeln – vars trampor rev upp vaderna så att de nu ser ut som Börje Salmings ansikte. Ledandet var egentligen min största invändning mot banans sträckning. Vissa sträckor gick helt enkelt inte att cykla ens med riktiga MTBs och det kändes inte okej att emellanåt springa mer än cykla. Banan var tuff, ja rent av farlig bitvis – såg flera köra in i träd, vurpa från spångar, få stabila punkteringar och kedjebrott. En lång misshandel av cyklar och cyklister. Genom polisavspärrningar i Örgryte gick jag som en väldigt besviken man – med punkad Scott vid min sida, men när Nya Ullevi närmade sig kände jag att jag måste sluta med stil – jag sprang in i den väldiga arenan och blev för detta kraftigt påhejad av speakern. Som strax därefter gick hem, det var dags att stänga för dagen.

Nja, nästan i alla fall – åtminstone 33 km. Resterande sprangs/gicks/lufsades det missnöjt på sträckor där jag hoppats förnedra tungtrampade MTBs i jakten mot mål. Göteborg, Valhalla idrottsplats, 2013.

I did it. Kind of.

+ MTB-loppet. Ungefär 70 % var riktigt rolig cykling – gör gärna om det. Men då blir det med en MTB, nåt annat är inte att tänka på. Mästarnas mästare på SVT1 – Höll på Torgny Mogren och Magdalena Forsberg från start. En av dem är ju nu i final, tack vare stor ridderlighet från Jesper Blomqvist. Anna Lindberg har verkligen imponerat oerhört, min fru är inne på att hon måste ha tränat minst ett halvår för detta. Jag är bara stum av beundran. Final nästa vecka.

– MTB-loppet är inget man skall cykla med en hybrid. Så var det sagt. Nu står min fina pendlarhoj i förrådet med tvåhjulspunka och jag får åka 513 imorgon. Inte alls nöjd med hur allt gestaltade sig.

Advertisements

~ by onemountainsplace on May 12, 2013.

Leave a Reply

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

 
%d bloggers like this: