En dos 80-tal.

Scotten har hittat ut ur förrådet, blodet i vener och artärer har färdats raskare än på åtminstone 6 veckor. Har tagit tag i cyklandet på allvar, mycket har förfallit på den tid som jag byggt upp kroppens reserver hemma i soffan, på kaféer och i min komfortabla och automatväxlade V70. Till slut vaknade en latent träningsvilja till liv igen och det var med glädje jag rullade ut på en 2,8 mil lång nypremiär genom bland annat Gamlestan, Ringön, Nordstan, Örgryte och Skatås. Successivt har jag förlängt passen och det senaste var knappa 5 mil långt – det var dock inte bara att se som ren träning. Det var en nostalgisk resa till postnummerområde 424 (läs Angered), tillbaka till ungdomen och många av de miljöer som var vardag. Då.

Genom Gunnilse går en riktigt lång, rak och rask cykelbana, som en cyklarnas motsvarighet till Autobahn. I min ungdom cyklade jag där, då och då, och gillade den för att det gick att så högt tempo på den. Lika kul att cykla på idag konstaterades det. I grund och botten är det en gammal järnväg, Västgötabanan, som legat där – en gång ihoplänkad med de avbildade spåren uppe vid Anten-Gräfsnäs Järnväg. Alingsås, Kvarnabo, 2013.

Del av Västgötabanan

Gunnilse i all ära, det var och är fint – lite som man tänker sig “landet” när en stadsbo använder det uttrycket. Det var dock i Rannebergen jag levde och på många sätt trivdes. Det är fantastiska miljöer, med Vättlefjäll alldeles utanför dörren. Jag hade helt förträngt hur djävulskt brant backen mellan Gunnilse och Fjällbruden är – det gick dock att trampa upp på lägsta kuggen. Färden gick vidare på grusvägarna kring Stora Mölnesjön (där det dragits en och annan fisk), Grästjärn och Stora Stentjärnen – där det mesta ser ut som för 22 år sedan. Ner till Angered Centrum, där det hänt en hel del vad gäller buss och spårvagn, och förbi Estrella där det sommarjobbades under fyra somrar, bland annat för att finansiera mitt B-körkort. Motvindarnas motvind på Gamlestadsvägen hemåt blev det sista påtagliga intrycket från min nostalgitripp i de nordöstra stadsdelarna. I Will Return.

Scotten är en duglig cykel som inte gör bort sig – så länge det är någon form av väg det handlar om. De lätta växlarna behövdes i de många sjukt branta partierna i och kring Rannebergen. Att den går att köra riktigt fort på rakorna är ingen nackdel det heller. Partille, Residenset, 2013.

Scott is Back on track

+ Kat snyggade idag till mig och min garderob för en rimlig penning. Att bära foppa-tofflor var och varannan dag föll inte i god jord. Åter mig själv efter veckor av inaktivitet och för mycket kalorier. Cykeln igång och jag börjar faktiskt till och med längta till jobbet. Att åter få se och uppleva skogen i Vättlefjäll var sann magi. En blandning av härlig skogsdoft och ohämmad nostalgi. Körsbären kring residenset är härligt mogna, bara att plocka och äta sig mätt. A Nightmare on Elm Street (Terror på Elm Street) på Kanal 5 denna natt. Har inte sett den sedan 80-talet och jag konstaterar glatt att en ung Johnny Depp har en av rollerna. Härligt läskig och underbart skruvad – 8/10.

– Livet som småbarnsförälder är för närvarande relativt tufft.

Advertisements

~ by onemountainsplace on July 27, 2013.

Leave a Reply

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

 
%d bloggers like this: