Slut.

Helt slut faktiskt. Bromsbeläggen på min cykel alltså. De absolut sista bromsbara mikrometrarna går åt i rasande takt. Efter två-tre mil är det åter dags att justera bromsarna för att få beläggen, nu tunna likt psalmboksblad, att nypa till mot skivan. Det är förstås direkt farligt, farligare än att rulla runt på en “Fixie” (vars blotta existens jag tidigare ondgjort mig över) till och med – de går ju att bromsa, om än med en mycket underlig teknik. På vägen hem i fredags så smällde det. Inte i någon hög hastighet och skadorna uteblev. Men likväl – sammanstötningen blev ett faktum mellan min fot och armbåge mot en hantverkares Mercedes Vito. Ingen av oss orkade bråka om det – han hade ignorerat den korsande cykelbanan genom Sävedalen, jag körde en Scott helt utan bromsverkan.

En av många så kallade Fixed Gears på min forna arbetsplats. För den som älskar minimalism, fart och vardagsspänning då en äkta “Fixie” inte ska ha bromsar. Min mer konventionella hoj, i bakgrunden, gick häromdagen inte att stoppa alls. Bromsarna är nu återigen justerade och skall väl hålla sin verkan i några dagar innan det är dags igen. Göteborg, Mässans gata, 2013.

Fixie and da Scottie

När farliga cykelbanor omnämns i GP nämns aldrig den jag själv fruktar mest – den genom Sävedalen, parallellt med Göteborgsvägen. En mängd korsande utfarter gör att jag klassar den som riktigt farlig. Incidenterna har varit otaliga under mina knappa två år som pendlande cyklist. Utöver korsande bilar, som sällan lägger märke till mig, så rör där sig relativt mycket folk – inte minst vid Triumf Glass fina café eller Oves gatukök. Jag har det senaste året försökt att undvika sträckan i möjligaste mån, detta då vägen genom Skatås varit marginellt längre. Med ny inställelseadress blir det dock en rejäl omväg att trampa på de härligt kuperade och grusbelagda vägarna genom friluftsområdet, så det lutar åt att välja icke-favoriten. Med tungan rätt i mun, och fungerande bromsar, skall det säkert gå bra i minst två år till.

Ny cykelbana blir det snart alldeles i närheten av residenset, även om det känns som en underlig placering. Tidigare har man kunnat cykla via Kvastekulla när man skall till exempelvis Jonsered, men nu blir det alltså parallellt med Tingsvägen man skall trampa – blir säkert roligt nedåt. Uppför så är aktuell backe en rejäl prövning som äter svaga viljor till frukost. Partille, Tingsvägen, 2013.

New Bikerlane

+ Nytt jobb som nu börjat. Kände mig rätt trött och korkad första dagen, jag som trodde att jag kunde allt på firman. Helt fel, visade det sig.

– Cykelvägen genom Sävedalen som är direkt farlig. Hela vägen till Alingsås för vad vi trodde skulle bli en god affär – varför man ens lägger ut saker på Blocket, som är i så äckligt och förbrukat skick som dessa köksluckor var, är svårt att förstå. Fixed gear. Att cykla skall vara lätt, varför man då slantar upp för att få motsatsen förstår jag inte. Men det går att få stopp på de spartanska åken – även om det lär kräva övning och många däck: [Youtube, Pure Fix Cycles, How to stop your Fixie]

Advertisements

~ by onemountainsplace on October 20, 2013.

Leave a Reply

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

 
%d bloggers like this: