Krönika 2013.

2013 är historia. Ett mycket speciellt år – inte minst på jobbet där jag hann med att verka på inte mindre än tre tjänster. Blev återigen far, Astor J.M. blev mitt tredje biologiska barn – en underbar liten gosse. Eskil A.F. – hans storebror, fyllde under sommaren två år och är mycket intresserad av främst tåg – det har blivit mången utflykt till stadens mer tågtäta ytor vilket jag tycker är minst lika roligt. Blindtarmen gav upp och jag fick vackert fara till Östra sjukhuset för operation. Farbror fyllde 60 och brorsan 40 – det blev två riktigt roliga kalas. Satte i årets början upp ett mål att cykla 200 mil med Scotten, något som inbefriades trots diverse motgångar – nästa år är målet satt på 300 mil. Nedan lite bilder, siffror och bokstäver om det som varit.

Sci-Fi blev det förstås, tillsammans med Ms S DÄ som delar min fäbless för aktuell mässa. Star Wars är inte hennes grej – men väl min. Här en stormtrooper från Nordic Garrison som alltid sätter guldkant på spektaklet genom sin närvaro. Göteborg, Svenska Mässan, 2013.

Stormtrooper at Svenska Mässan

The Scandinavian Sci-Fi Game & Film Convention hölls det gångna året i Svenska Mässans A-hall – där en av Star Wars-galaxens förnämsta karaktärer Lando Calrissian fanns på plats – eller ja, mannen som gestaltade honom; Billy Dee Williams. Trots att han numera är en ålderman, så hade han en aura som andades stil och klass. I övrigt var det ungefär som vanligt, en hel drös nördar samlade på samma plats – för att shoppa, kolla kändisar, plåta och ha skoj för en stund. Jag tycker det är vansinnigt roligt varje gång – en stor eloge till alla de som gör dagarna till något extra genom att klä ut sig i allehanda munderingar.

Gothia Towers omtalade bro av glas som går mellan West- och Crown Tower på tjugonde våningen invigdes under sommaren. Här är den plåtad från bron, med solen i ryggen. I skuggan kan man skönja glasgolvet, som var en rejält pirrande upplevelse att sätta fötterna på de första gångerna. Göteborg, Mässans gata, 2013.

Image from bridge of glass

I maj var det så dags för årets första och enda cykeltävling – den långa versionen av Göteborgsgirots MTB-lopp. Ett lopp som inte gick att köra på hybridcykel (jag blev avrådd innan av allehanda experter, men valde att trotsa uppmaningarna) – banan var bitvis omöjlig att cykla på för någon. Jag som inte ens hade fullbreda däck fick kämpa frenetiskt för att hänga med i skog och mark – något jag tog igen på grus och asfalt. Dubbelpunkan blev ett faktum ca halvmilen från mål, valde dock att jogga med hojen in till mål – särskilt lycklig var jag dock inte när jag tog mig över mållinjen. Huruvida jag kommer att ge mig på det igen så är svaret givet; Nej. Inte med den cykeln – som gör sig bäst på just grus och asfalt.

Med platta ringar inne på den stora arenan där målet för Göteborgsgirot var beläget. De sträckor som var möjliga att överhuvudtaget cykla på höll jag riktigt god fart – om däcken hållit hela vägen hade tiden blivit något att skryta med. Nu blev det inte så – något som fortfarande retar mig. Göteborg, Nya Ullevi, 2013.

Flat Scott

Det hände i juni. Det kändes fel från början att åka till jobbet. Konstiga spänningar i magen redan på morgonen, efter cykelturen övergick det till diffus smärta och inte blev det bättre av att springa på ett brandlarm och efter det ensam agera fysiskt mot det lokala A-laget, som fått förstärkning av en sovande och en mordhotandes spelare. Efter att polisen till sist befriade mig från den man jag tvingats omhänderta kunde jag lomma till kontorets soffa, knäppa upp kostymbyxorna och bara sluta ögonen i 40 minuter. Jag brukar säga att 12 timmars arbetsdag går fort, bara man har att göra, men aldrig har väl ett arbetspass känts så långt. Klockan var till sist slagen, bytte om till cykeldress och trampade på i “tant-tempo” hem – tyckte ändå att det gick rätt bra, kände inte av magen alls. Vad som sedan upplevdes, när jag skulle lägga mig ned för att slötitta på TV var inget annat än ren, ofiltrerad, smärta. Det gick inte att sitta, ligga, stå eller något annat heller för den delen, även om jag valde att bita ihop – det är inte riktigt min modell att gnälla för frun (eller någon annan), världen är tillräckligt full av offer som det är. Det var som en glödgad knivegg satt inkilad alldeles invid höger höftkam. Jag försökta förtränga och förneka smärtan, men efter ha påträffats kurandes på WC mitt i natten, erkände jag motvilligt att jag hade ont. Ringde 1177 och blev då tillsagd att snarast bege mig till akuten, dit Kat körde mig raskt och utan dröjsmål.

Sköterskan lockade med att blandningen hade en aning smak av salmiak. Så pass aningen att det efter några klunkar smakade mer som tvål, men en brinnande törst fick mig dock att dricka upp hela kannan med kontrastvätska, bilderna visade sedan det som inga andra tester visat – att blindtarmen var inflammerad. Göteborg, Östra sjukhuset, 2013.

Med smak av salmiak

Blev liggandes över natten i korridoren på akuten, ca sju timmar senare blev jag dock uppkörd till KAVA där jag fick känna på såväl klassisk sjukvård, såsom blodprov, blodtryck och “känn & kläm”, till det mest avancerade man kan tänka sig. Vad som verkligen var häftigt att vara med om, var att röntgas i den apparatur som stod på källarplan, så futuristiskt designad att man funderade på om den ännu var uppfunnen. Med hjälp av den konstaterades det att jag definitivt led av en inflammerad blindtarm och att den måste tas bort. Befriande ord från tjänstgörande läkaren, men samtidigt lite ångestladdade. Från min uppväxt har jag otäcka minnen från narkos, med stinkande gummimask från vilken man skulle inhalera sömnmedlet som man efter utfört ingrepp mådde riktigt illa av. Denna gång, år 2013, kördes jag ned från rummet av två lugna sköterskor, jag hämtades vid slussen av en ännu lugnare syster som körde mig till operationssalen där jag fick ta plats under en enorm lampa. Flera grönklädda presenterade sig lugnt och fint, förklarade vad som skulle hända och bad mig sedan att ta ett djupt andetag i en mask. Jag somnade med en gång, och vaknade fyra timmar senare. Helt utvilad, utan något som helst illamående. Fick sova någon timme till och kördes sedan upp till mitt rum igen.

Astor J.M. anlände i början av juni – mitt tredje biologiska barn. Samma sjukhus som jag varit inlagd på under några dagar blev återigen mitt hem över en natt – på grund av låg beläggning så fick jag denna gång sova över – trots att jag sedan tidigare är förälder. Partille, Furumossen, 2013.

Astor J.M.

Natt blev till dag, nya sköterskor och ny läkare – denna gång en ganska liten och grå man som dock hade mer pondus än någon annan jag träffat – vi kan kalla honom Anders, då det var så han hette. Han beskrev kort och koncist att man plockat ut den mycket inflammerade tarmen och att jag skulle ta två Alvedon var sjätte timme så länge smärtorna skulle bestå. Systrarna påtalade att min urinblåsa var fylld med ca litern och att detta inte ändrats nämnvärt sedan operationen. -“Men så töm honom då“, sade läkaren och gick. Manuell tömning av blåsan ligger långt ner på min lista över trivsamma händelser, så långt ner att jag köpte mig tid. Började hälla i mig vatten. Googlade fram bilder på hur blåsan är uppbyggd och om det fanns tips på att få den att slappna av. Gick på dass ett flertal gånger, varje gång med godkända tömningar – trodde jag. Tyvärr, du har fortsatt motsvarande en 75a kvar, sade syster då hon, än en gång, granskade displayen på sin bärbara ultraljudsmanick. Uppgivet gick jag med på att få en sugrörsliknande tingest införd genom urinröret. Kan fortfarande inte förstå hur så mycket vätska kunde gömma sig där, utan att det gick att känna. Nåväl, efter den pärsen blev jag en fri man, då allt helt plötsligt fungerade som det skulle. Min kära kollega kom och körde hem mig, där det bara var att vända i dörren – Kat hade börjat få ordentliga förvärkar.

Läckö slott – beläget alldeles invid Vänern. Ett mycket vackert ställe som blev föremål för en av våra resor det gångna året. Efteråt fikades det tillsammans med Kat´s släktingar. Lidköping, Läckö slott, 2013. 

Läckö Castle

Det var lite komiskt att anlända till Kvinnokliniken. Jag stapplade in med plåster, förband och en makaronliknande hållning och sköterskorna ojade sig mer över mitt tillstånd än stackars frugans. Det visade sig dock vara falskt alarm och vi fick åka hem igen. Dagen efter blev det till att åka in igen och allting gick av bara farten – en underbar liten gosse berikade mitt liv. Han kännetecknas av ett synnerligen vackert yttre och en häpnadsväckande motorik. Den grabben kommer att gå väldigt tidigt – på gott och ont.

Med sina 399 meter och förmåga att medföra 18 270 20″-containers (TEU) imponerade han på fler än mig – mången göteborgare tog sig ut till trakterna kring Skandiahamnen, för att med sina egna ögon se det största fartyget som någonsin lagt till där. Göteborg, Nya varvet, 2013.

Biggest Ever

Störst av alla. I augusti var det Glennborgs tur, M/V Mærsk Mc-Kinney Møller – världens största containerfartyg anlände i samband med sin jungfrutur mellan Asien och Europa. Man gick ur huse för att se jätten. Intresset var större än vad någon kunnat förutspå. De båtturer som arrrangerades för att man skulle kunna få en närmare glutt på den flytande jätten tog slut direkt och händelsen upprepade sig då lika stora systerfartyget M/V Mærsk Majestic kom hit. Man hade dubblat antalet båtar och platser – men även denna gång blev mången utan plats. Att arrangera guidade turer i hamnen verkar kunna bli Big Business. Flera andra fina besök förärades hamnen under året, såsom M/Y Skat, M/Y Jamaica Bay och M/Y Delma – det var dock de danska containerfartygen som attraherade flest – lika förvånande som förståeligt.

Världens bästa farbror fyllde 60 redan i januari. Under sommaren blev vi dock bjudna till hans sommarboende – där en av de roligaste dagarna i modern tideräkning blev sanning. God mat, roliga tävlingar och härligt umgänge. Kan inte bli bättre. Orust, Ellös, 2013. 

Uncle

Min äldste lillebror fyllde fyrtio under sommaren. Av en tillfällighet så hade jag långledigt. Vi valde att åka upp till Jämtland för att överraska honom – det hela hölls mycket hemligt och jag vågar lova att han blev överraskad då vi knackade på hans dörr runt tolvslaget på natten – mycket lyckat. Tidigare hade det även varit 60-års kalas då farbror bjudit in hela tjocka släkten till sommarresidenset på Bästkusten. Sjukt roligt! Mer farbror, och kusin, blir det inom kort – Onemountain Brothers, eller The Three Gringos som de marknadsför oss som därnere, åker till Singapore, via Dubai, i slutet av januari. Det blir något det – jag törs lova mycket text och bilder om detta under resten av året.

Dagen efter brorsans kalas var det dags för min härliga gudson att spela fotbollsturnering. Grabben gör mängder med mål och är en mycket teknisk spelare. Här ett giftigt tillslag med hans smått omtalade vänsterfot. Lit, Lits IP, 2013.

Gudsonen klipper till

Eskil A.F. fyllde två i augusti och i likhet med undertecknad lär han sig mycket varje dag. Han bemästrar DVD-spelaren, kan se skillnad på en uppsjö bilmärken och älskar kryddstarka korvar, lagrad ost, Calzone, tomat, Batman och James Bond – kort sagt så är det pappas pojk. Det är mycket tåg i hans liv – han älskar att kolla in tågentusiasters inspelningar på Youtube, han leker nästan uteslutande med sin tämligen omfattande BRIO-järn(trä)väg och åker mer än gärna med mig för att kolla in “The Real Thing” vid Green Cargos lokstallar eller rangerbangården i Sävenäs. En underbar pojke, mycket underfundig och alltid nära till ett skratt. Men också en riktig tuffing, som inte räds varken jultomten eller främmande pojkar mer än dubbelt så gamla – den biten har han fått från sin mor.

En av få bilder tagna på småkryp det gångna året – en härligt läcker korsspindel som satt utanför cykelförrådet en ljus sommarkväll. Partille, Furumossen, 2013.

Korsspindel

Statistik från WordPress anländer alltid lagom till nyårsskiftet – 107 inlägg publicerades under året, trots svår tidspress. Ca 15 000 besökare hittade till Onemountainsplace och det som lockade dem mest var bilder på M/Y Skat (Charles Simonyis yacht), Jango Fett, Star Wars på Svenska Mässan och roligt nog – Onemountain Blogg. Alla som ägt en riskokare vet hur helvetiskt svårt det är att byta halvljuslampor på dem – kanske är det därför mitt gamla inlägg “Det borde vara enkelt.” om det omöjliga i att byta lampor på en Aygo var det mest lästa inlägget under året. Av de som skapades under året som gick lockade “Nytt kapitel.” mest – kanske på grund av en mycket trevlig bild på Korsvägen från ovan. Summerat ett relativt magert år – men något säger mig att 2014 kommer att bli en radikal förbättring – inte minst för att jag kommer att ha mycket intressant att skriva om.

Eskil A.F. fyllde två under året som gick. Vi har väldigt roligt tillsammans – han är i en ålder där han tar in och lär sig väldigt mycket. Denna härliga sommardag var det mest fjärilar och pinnar som lockade hans intresse. Mölndal, Gunnebo slott, 2013.

Esko-man

Musikhjälpen hittade åter till Göteborg. I en glasbur mitt på stadens stora torg skapade Kodjo Akolor, Emma Knyckare och Sarah Dawn Finer radiomagi – och pengar! Den veckolånga satsningen strax innan jul har en förmåga att få folk att öppna börsen ordentligt. Önskar att jag fått till fler bilder från platsen, men har egentligen inget att skylla på. Bättring utlovas till nästa gång – vilket statistiskt torde bli om ca två år.

Musikhjälpen. Det bästa som finns i radio. Älskar det innerligt och även dess syfte – som i år gick ut på att alla kvinnor har rätt att överleva sin graviditet. Göteborg, Gustaf Adolfs torg, 2013.

Radiohilfe 2013

+ The Hobbit: The Desolation of Smaug. En osannolikt bra film – 9/10. Homeland. Kanske det bästa för TV någonsin. Astor J.M. som gjorde världen till en ännu bättre plats. Musikhjälpen – bättre radio finns inte. 2013 – ett bra år.

– Väl mycket sjukhus det gångna året. Scottens bromsar – var och vareviga dag får jag justera dem.

Advertisements

~ by onemountainsplace on January 2, 2014.

Leave a Reply

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

 
%d bloggers like this: