På bryggan.

Konferens till sjöss har jag varit med om innan, när jag var helt färsk på arbetsmarknaden åkte jag med Stena Line över till Frederikshavn, där vi hade allehanda diskussioner om hur arbetet skulle förbättras/förändras. En repris av detta blev det under lördagen – tämligen exakt 20 år senare. Efter visst teknikstrul (de hade supit bort fjärrkontrollen till projektorn) så blev det bra mycket mer gjort än när vi sitter i ordinarie lokalitet invid residenset. Samtidigt som det avnjöts frukostbuffé vid resan västerut. Förstås sattes det även av lite tid till att shoppa loss i Stenas mycket omtalade Bordershop – såväl på ut- som återresa.

Styrmans vy. Mycket oväntat fick vi guidning av fartygets massiva brygga. Han blev fullständigt överöst av allehanda frågeställningar – exempelvis om hur man lastar fartyget på smartaste sätt. Vilket är en kompromiss. Mycket last fram ger bra driftekonomi, men sämre manöverbarhet. Att lastbilarna inte vägs innan de kör på kräver ett tränat öga så att de kan placeras hyfsat optimalt. Kattegatt, 2014.

Danica Bridge

Stena Danica ja, ett fartyg som i stort sett varenda göteborgare har en relation till. I ca 30 år har hon kört passagerare och fordon i skytteltrafik mellan de forna fienderna Sverige och Danmark. En medlem i styrelsen har känningar i branschen och plötsligt kom en uniformerad man in i konferensrummet och frågade om vi var redo för en visning av bryggan. Mycket oväntat – inte desto mindre roligt. Jag är förmodligen världens mest sjöfartsintresserade landkrabba och styrman fick en mängd frågor från det lilla gänget från en välmående HSB-förening – långt från havet.

Glasgolvet kommer väl till pass när man skall navigera fartyget invid kaj. Med en joystick kan man få Danica att åka precis dit man vill. Det är även ett bra test på hur man hanterar höjdrädsla – lite kittlande var det att ha stora havet under fötterna – en bra bit ner. Kattegatt, 2014.

Precisionsfönster

17,4 knop stävade hon fram med när vi var på bryggan – något som inte kändes alls då hon gick hur stabilt som helst. Den breda bryggan var en charmig blandning av gamla instrument som hängt med sedan fartyget först sjösattes, till navigationsutrustning som installerades så sent som förra året. Hon är mycket manöverduglig och för att få helt stopp på henne från aktuell hastighet skulle det krävas ynka två båtlängder – då i form av “bredsladd” då man girar fullt samtidigt. Ett glasat golv längst ut på sidorna används för att man ska kunna se hur fartyget ligger till gentemot kaj när man precisionskör.

Som liten var jag en flitig Danmarksresenär – då mor och far hamstrade billigt livsmedel på Damsgaard. Den svenska kronan var stark på den tiden, numer är det omvänt. En öl på en sportbar blev det, efter en rask promenad. En ännu raskare blev det tillbaka – det är lite snävt med tid – man hinner en öl men inte mycket mer. Frederikshavn, Danmarksgade, 2014.

Carlsberg Optur

Hur som – resan till DK var snabbt avklarad. Vi tog oss via “Suckarnas gång” in till centrala Frederikshavn för en snabb öl. Sedan raskt tillbaka för återresa över ett lugnt Kattegatt. Efter en härlig buffé fortsatte vi vårt arbete som nu bestod i att kläcka sunda idéer inför framtiden. Vi fick mycket gjort, till skillnad från konferensrummet invid. Vi tyckte att de blev väl högljudda halvvägs till Sverige, i höjd med Vinga var det tyst. Anledningen var att de flesta deltagarna antingen somnat eller mådde dåligt på grund av en väldigt tolerant alkoholnivå i sällskapet.

Jag vill minnas att vi oftast tog bilen när vi storhandlade i Danmark under min uppväxt. Men ett antal gånger har man gått den riktigt långa gångbron från fartyget in till stadens centrum. Särskilt seg när man går från båten, då trängseln är påtaglig. Frederikshavn, 2014.

Suckarnas gång

Hemkomsten till Sverige och Glennborg blev än mer spektakulär. En mängd vuxna människor, med en promillehalt så hög att de näppeligen kunde gå – än mindre köra fullastade kärror nedtyngda med billig pilsner, fyllde landgången mellan Danica och Tullens narkotikakontroll. Det hade blivit sjukt rolig TV (när de krypandes försökte få fatt på rullande burkar) – men det är något patetiskt med kombinationen eftermiddag, vuxna människor, billig alkohol och totalt förlorad finmotorik. Bortsett det en riktigt kul upplevelse och avbrott från vardagen på fast mark.

Ute på däck trivdes jag bäst som yngre – ofta hårt plågad av sjösjuka. Har numera vuxit bort, har inga problem med att vistas på båt – fast det är klart, blir det riktigt elak sjö så vet jag inte hur mitt balanssinne skulle reagera. Här fartyget – så som styrman ser det. Kattegatt, 2014.

Akterut från bryggan

+ Att få besöka bryggan och få en visning/frågestund av/med styrman som glatt svarade på frågor från ett antal vetgiriga landkrabbor. Stena Lines Bordershop har nu blivit en permanent företeelse, helschyssta priser på alkoholhaltiga drycker.

– Svenskar kan inte hantera alkohol sägs det ibland. Helt sant om man studerade de vi delade landgången med efter genomförd resa.

Advertisements

~ by onemountainsplace on August 31, 2014.

One Response to “På bryggan.”

  1. Mitt första riktiga jobb efter avslutad grundskola (jo, det stämmer allt att jag endast genomfört blott 9 år inom det svenska skolväsendet) var på en textilfabrik här i böggda -sedan ett tiotal år sedan uppköpt och nedlagt av ett norskt riskkapitalbolag. Ändock hann jag med att jobba där i 13 år, resten är historia du är väl bekant med.
    Åter till textilfabriken där jag gjorde skäl för varenda skattekrona staten tjänade på mig och min gärning;
    En gång varje år bjöds de anställda på en kryssning Götet – Fredrikshavn som tog vid en höstfredag direkt efter avslutat jobb. En bokad buss tog oss till Stenaterminalen där kvällsturen väntade med god mat, dans, taxfree, enarmade banditer och inte minst alkoholhaltiga drycker. Och det var väl nånstans strax efter att kvällssupén inmundigats som det, varje år, spårade ur totalt inte bara med mina forna arbetskollegor utan även större delen av samtliga grupperingar som var bokade på turen. Bråk, sex och avdäckade festprissar i var och vartannat hörn var ingen vidare trevlig syn. Vill minnas att en av mina kollegor ett år gick av redan i Fredrikshavn då han trodde att vi var tillbaka i Götet igen.
    Jag som var helnykterist redan på den tiden var bara med på en sådan firmafest till sjöss. Det fick banne mig räcka…

Leave a Reply

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

 
%d bloggers like this: