SwAF90.

Swedish Air Force 90 år. Detta firades med buller och bång under den gångna helgen då man hade flygdagar på Malmens flygplats under såväl lördagen som söndagen. Det stora dragplåstret var att man skulle ha en F-15E Strike Eagle på plats. I min värld en ofattbart stor upplevelse, nu visade det sig att man tagit fel, på plats fanns F-15C – i stort sett lika spännande. Mer om denna fantastiska maskin, och annat, nedan. Strålande väder och stora delar av släkten på plats. En riktigt bra dag.

Black Hawk – amerikansk kändis från såväl fiktion som hård verklighet. Numer även i de svenska färgerna. Vår version bygger på UH-60M, i Försvarsmakten har den dock fått namnet HKP 16. Linköping, Malmen, 2016.

Black Hawk Up

Helikoptern Black Hawk var en påtaglig del av tillställningen, inte minst för att man vid ett tillfälle flög med åtta av dem – samtidigt. En mycket mäktig syn som förde tankarna till de många filmer och nyhetsinslag där denna fina farkost transporterat amerikanska soldater till och från oroshärdar. I Sverige har den fått namnet Helikopter 16 och är i stort sett en UH-60M. Det betyder bland annat självtätande tankar, splitterskydd och en konstruktion som kraftigt minskar dess värmesignatur, något som gör den svårare att upptäcka med IR. Strax efter inköpet så skickades ett gäng ner till Afghanistan för ISAF-insatser. Kuriosa är att två mycket modifierade MH-60 (specialversion för “Special Operations”) användes för insatsen då man tyst och osynligt flög in i Pakistan för att låta SEAL Team Six radera ut stor-terroristen själv – bin Ladin. En av dem landades alltför hårt och man tvingades förstöra den på plats. Utfallet av det jobbet blev dock, som alla vet, en stor framgång.

Byggd i lätt kompositmaterial och med en kantig design. Toppmoderna räddnings- och ubåtsjaktshelikoptern HKP 14 lyfte här med brandbekämpningsutrustning – något som kan vara mycket värdefullt vid exempelvis skogsbränder. Linköping, Malmen, 2016.

HKP 14

Grim Reapers, 493d Fighter Squadron. En amerikansk flygdivision i Europa, stationerad i Lakenheath, England. Kanske mest kända för att en tidig morgon 1986, nära nog ha dödat Gadaffi i Libyen då man anföll med några F-111, i en operation känd som Operation El Dorado Canyon. Internt fick operationen dock namnet LIBYA, Lakenheath Is Bombing Your Ass. F-111 ersattes och sedan 1994 flyger man F-15C Eagle. I modern tid, läs 2015, har Grim Reapers haft en hög närvaro i Litauen då Ryssland hotade landet med återkommande kränkningar av luftrummet. USAF avvisade under sin tid där inte mindre än 31 ryska flygplan som testade gränserna. Fantastiska bilder från Grim Reapers kan man kolla in här [Photo Tour USAF´s ‘Grim Reapers’]

F-15C Eagle. Stjärnorna nedanför cockpit avser att detta flygplan sköt ner två Su-25 Frogfoot under Operation Desert Storm 1991. Respekt. Linköping, Malmen, 2016.

F-15C

F-15C Eagle. I min värld stort som Elvis och en fantastisk syn. Två exemplar fanns på plats från 493d, där den ena uppenbarligen hade två Su-25 på sitt samvete. Det är primärt ett jaktflygplan, med en mans besättning och erkänt goda flygegenskaper. Lite underligt då att man i programmet för flygdagen lockade med F-15E Strike Eagle, som är ett attackflygplan och har två mans besättning. Behövs ingen kalenderbitare för att se den skillnaden, men skit samma – detta var dagens stora händelse. Och de flög inte ens med dem.

J 35 Draken kändes förvånansvärt spänstig denna dag. Erkänt svårfluget flygplan, framtaget främst för att jaga stora bombplan från öster under kalla kriget. En bild, vilken som helst, men kul detalj med eldkvasten. Linköping, Malmen, 2016.

Dragonfire

AJS 37 Viggen. Ett herrans ös om du så vill. Med lösningar långt före sin tid. Ett av få (det enda?) jetflygplan som kan backa på marken. Dess start- och landningsegenskaper är än idag mycket imponerande. Ett krav från tiden då Försvarsmakten tillämpade BAS 90 – där svenska landsvägar skulle användas som flygplatser i händelse av krig. Linköping, Malmen, 2016.

AJS 37 Viggen

Suomi Finland, vårt vackra och trevliga grannland, har ett amerikanskt flygplan som utgör ryggraden i deras flygförsvar – ett av sommarens trevligare inslag var när ett av dem flög över våra huvuden när vi badade i Bottenviken. F/A-18 Hornet som i grunden togs fram för att operera från amerikanska hangarfartyg är ett tvåmotorigt kombinerat jakt- och attackflygplan. Arvet från livet till sjöss går lätt att se på de mycket robusta landningsställen och kroken baktill – att landa på ett hangarfartyg har av någon liknats vid en kontrollerad krasch. Hårda tag således, något som denna beprövade maskin har löst med den äran. Finland har valt bort A-kapaciteten så deras flygplan heter således F-18, kort och gott. En beprövad och pålitlig flygmaskin som finns i en uppsjö varianter runt om i vår värld.

F-18 Hornet i fina grannlandet Finlands färger. De är måna om sitt språk, varningstexter på flygmaskiner brukar nästan uteslutande vara på engelska – men inte på en finsk. DANGER står det -sannolikt, på majoriteten av världens luftintag, men i Finland står det, förstås, IMUVAARA. Linköping, Malmen, 2016.

Suomi F-18

Finnish F-18

F-18 full throttle

MI-24 Hind. En attackhelikopter som alldeles säkerligen spökade i mången NATO-militärs drömmar under kalla kriget. Den ser ut som något levande, tankarna går lätt till en stor och elak insekt när den flyger och nog fanns det fog för att ha respekt för den. Den togs fram för två syften – trupptransport och förmåga att skydda densamma med kraftig beväpning och skydd. Denna respektingivande farkost fanns på plats under flyghelgen och gjorde ett ganska långt framträdande. Riktigt kul att se på riktigt, annat än de svartvita bilder man fick se på den, när man var frivilligmilitär i slutet av 80-talet.

Den här har du sett i Rambo III. Det tror du i alla fall – för det var nog tanken. På den tiden kom amerikanska filmbolag inte åt dessa helikoptrar, så den MI-24 som jagar Rambo och Trautman är de facto en modifierad SA 330 Puma. Linköping, Malmen, 2016.

Gunship 1

Gunship 2

JAS är förstås det mest centrala på en svensk, militär, flyguppvisning. Det har alltid varit ett mycket kompetent stridsflygplan i en internationell jämförelse, även om dess storlek har begränsat det något vad gäller vapenlast och räckvidd. Att de internationella försäljningsframgångarna nästan helt uteblivit torde dock bero på att det rappa planet inte är särskilt “Combat Proven“. En presumtiv köpare vill sannolikt veta vad den går för under extremt ogästvänliga förhållanden. Kanske ändras det nu när JAS 39 Gripen E har sett dagens ljus. Större och bättre, lyder den kortkorta summeringen.

På plats fanns ett antal varianter. Särskilt roligt var det att se JAS 39 Gripen i Ungerns färger, det är maskinen som passande nog har nummer 39 nedan. En tvåsitsig version, JAS 39B alternativt D, fanns för beskådan. F7 Såtenäs gästade också tillställningen med fyra flygande maskiner. Linköping, Malmen, 2016.

JAS 39 Hungarian AF

Four of them

Ett flertal C-130 Hercules fanns på plats, bland annat nedan kanadensiska. Förstås fanns även en TP 84 (som vi svenskar kallar våra maskiner) på backen och ytterligare en kom förbi och förevisade att även Flygvapnet numer kan lufttanka sina flygplan. Linköping, Malmen, 2016.

Herc 1

Herc 2

Herc 3

HKP 15A. En helikopter som av Försvarsmakten används till räddningsuppdrag och olika typer av transporter Den finns även i en B-version som primärt kännetecknas av att den är målad i grått. Den är sjöoperativ och kan till skillnad från A-versionen även nyttjas till ubåtsjakt. Linköping, Malmen, 2016.

HKP 15A

Fem SAAB samtidigt – olika generationer och olika syften. JAS 39 Gripen, J 29 Tunnan, AJS 37 Viggen, J 35 Draken och SK 60 – populärt kallade Dammsugaren när jag var aktiv i gröna kläder. Orsaken till det var ljudet som, i jämförelse med övriga jetflygplan, var tämligen behagligt och diskret. Linköping, Malmen, 2016.

Five SAABs

Tack för idag. Sista bilden på väg ut från området blev på en nattdraperad MI-24 Hind. Linköping, Malmen, 2016.

MI-24 time to sleep

Plus. Vilken flygdag. F-15C toppade precis allt, men jag vill även lyfta fram de farkoster som tidigare varit mytomspunna för oss västerlänningar – såsom MI-24. Väl ordnat var det också, lätt att få parkering och bra flyt när det var dags att rulla hemåt. Vi hade med oss en kylväska så vi drabbades inte av det som fick en del vänner att gå i taket – matköerna och att maten faktiskt även tog slut före köerna.

Minus. Sen ankomst – vi missade således F-16 Fighting Falcon. Men man kan ju inte få allt.

Advertisements

~ by onemountainsplace on September 1, 2016.

 
%d bloggers like this: