Knappt inkörd.

V70n är på verkstad för reparation och omlackering – hyrbilen jag beställde, en Volvo V40 med automatlåda fanns inte inne på Hertz när det var dags att hämta den. Lite synd då jag suktar efter en sådan, då vi noga överväger downsizing  och den lilla Volvon ser mycket intressant ut. Fick istället ut en sprillans V70 av sista modell. Ett fantastiskt åk, men det var lite synd att vi inte fick chansen att prova bilen jag faktiskt noga överväger att byta till. En kortare provkörning hos Volvohandlaren blir ju inte riktigt samma sak.

Medan hushållets ordinarie åk står på verkstad för reparation och omlackering så har vi förmånen att åka runt i en knappt inkörd V70 av sista modell – försedd med ohyggligt stark dieselmotor. Det finns alltid kraft att tillgå – underbart. Partille, Furumossen, 2016.

v70-d4-classic

Plus. V70 av sista modellen är en fin och i det närmaste en fulländad bil. Men alltför dyr i skrivande stund.

Minus. En lång och fin sommar är nu de facto över. Som cyklist väntar nu den tuffaste perioden, med kallt regn, hårda vindar och lövhalka. Det senare skall verkligen inte underskattas – för ganska exakt ett år sedan gav den mig smärtsamma revbensfrakturer, jack i pannan, förintade glasögon och söndersliten cykeljacka.

Advertisements

~ by onemountainsplace on October 16, 2016.

 
%d bloggers like this: