Etapp I.

Ruotsi-Suomi Race. Många månader har nu gått sedan vår fantastiska semester som förlades norrut, omfattade tre länder och ca 500 körda mil. Intrycken var många, inte minst för att vi valde lite nya vägar att färdas på. Vadstena imponerade stort. Livet på en camping är dock sannerligen inget för mig, det visste jag i och för sig redan – då jag i min ungdom tillbringade mången dag på en camping med goda vänner till familjen. Nedan några bilder och rader från den första etappen av tre – resan genom Sverige till vackra Finland.

Full tank i V70n och sedan kurs i nordöstlig riktning. Semestern började direkt efter jobbet i år. Cyklade raskt hem, stängde av jobbmobilen och lade den längst in i nattduksbordet och rullade iväg. Visade sig vara ett bra sätt att verkligen vila upp sig på – tror att fler behöver tänka så; att ständigt, jämnt och alltid vara uppkopplad och nåbar kan inte vara annat än nedbrytande. Partille, Gamla Kronvägen, 2016.

fill-her-up-please

Första etappmål blev en känd ort, belägen en bit från huvudleden norrut. En plats vi tidigare aldrig satt vår fot i. Visade sig vara en mycket trevligt i Vadstena och nog var det en påtagligt andlig atmosfär där – i synnerhet vid nedan avbildade S:ta Birgittas kloster. En av Sveriges största medeltida kyrkobyggnader och en av de mest kända. Vadstena, Lasarettsgatan, 2016.

vadstena-klosteri

Den kyrkliga prägeln är påtaglig, konstigt vore väl annars. Här fasaden till Vadstena Klosterhotell, där man lär kunna bo på ett sätt som för tankarna till medeltiden – det låter trivsamt, även om levnadsstandarden inte var särskilt hög på den tiden – ens för den välbeställde. Vadstena, Lasarettsgatan, 2016.

nun

Klosterkyrkans främste konkurrent vad gäller att ta plats i staden – Vadstena slott, populärt kallat Vasaborgen. Uppfördes mycket riktigt av Gustav Vasas mannar under 1500-talet och var då ett försvarsverk. Han bodde själv sällan där, men han gifte sig med Katarina Stenbock i klosterkyrkan 1552 och höll därefter en bröllopsfesten på slottet. Vadstena, Slottsvägen, 2016.

vadstena-castle

Vallarna runt slottet är tämligen nytillkomna – på 1980-talet beslutade man att återställa dessa i möjligaste mån – efter sisådär 140 år av diskussioner. Vallarna plundrades flitigt för länge sedan då man var i akut behov av jordmassor på annat håll. Bron i bakgrunden är riktigt ny i sammanhanget – i mitten av 90-talet tillkom den för att skona fästningsverket. Vadstena, Hamngatan, 2016.

the-castle-backside

Vid rundvandring i staden fann vi av en slump ett järnvägsmuseum, Wadstena-Fogelsta Järnväg, där man bland annat kunde beskåda nedan fordon – en så kallad vingplog. Kopplades helt enkelt till framför ett lok och sedan var det bara att röja snö. Något designpris lär aldrig ha kommit på tal kan man känna. Vadstena, Järnvägsgatan, 2016.

hideous-ride

Efter att ha avnjutit pizza i en park invid vackra Vättern så lämnade snart solen in och det var dags att tillbringa natten i tält. Vadstena, Lasarettsgatan, 2016.

sunset-va%cc%88ttern

I brist på campingplatser i Vadstena, så bar det av till Z-parken i Motala. Efter en hopplöst okomfortabel natt, i ett för litet tält, på en alltför högljudd plats, så kom jag på varför jag inte saknat det där livet som jag lämnade någon gång i tidiga tonåren. Motala, Månvägen, 2016.

z-park

Nästa stopp blev i Uppland, mer exakt vid Mälarens strand och Wiks slott. Byggt på höjden – ursprungligen en försvarsborg och därefter bostad åt en mängd adligt folk genom åren. Om du tycker dig känna igen det från filmens värld så är du rätt ute – det var den svenske superagenten Carl Hamiltons hem i filmen Hamilton från 1998. Den gången var det Peter Stormare som gestaltade honom och som du kanske minns så var det självaste Mark Hamill (Luke Skywalker) som var filmens skurk. Uppsala, Ballingsta socken, 2016.

home-of-carl-hamilton

Hej då Sverige. Vi testade för första gången att åka båt över till Finland. Här akterdäck på M/S Wasa Express och bortom horisonten Holmsund – förorten vilken kan beskrivas som Umeås hamn. Fartyget sjösattes 1981 och hette då Travemünde Express – det tyska arvet var väl synligt överallt ombord. Endast provisoriskt hade tysk informationstext blivit dold och hon kändes överlag rätt sliten – buffén smakade inget vidare, samtidigt som den var dyr – dålig kombination. Nåväl, nytt fartyg – med betoning på nytt, lär vara aktuellt inom några år enligt uppgift. Östersjön, 2016.

bye-bye-sweden

Plus. Vadstena var en riktigt trevlig liten pärla invid Vätterns strand, väl värt avstickaren.

Minus. Att tälta är OK, det tycker jag. Men det där med att bo på en campingplats – det kommer aldrig att bli något för mig.

Advertisements

~ by onemountainsplace on February 21, 2017.

 
%d bloggers like this: