Etapp II.

Ruotsi-Suomi Race. Etapp II av resan förlades till Finland. För några år sedan helt otrampad mark för mig, numer en sann favorit. Överlag ett land präglat av sunt förnuft och som verkar ha en avsevärt bättre ordning på en rad områden, inte minst gällande just lag och ordning. Nytt för denna gång var att åka färja över Östersjön mellan Holmsund och Vaasa. Därefter bilade vi norrut tills vi nådde fram till navet för vår vistelse i landet – Oulu. Där bodde vi hos mostrar och kusiner och blev behagligt uppassade. Nedan några bilder från vårt grannland i öster – som är så mycket mer än plågsamma (för en svensk) barnprogrammet Juttu, telekom och Mumintrollet.

Wasa Express anlöper Vaasas hamn. Nu väntade en knappt 30 mil lång bilfärd till nästa resmål – Oulu. Vaasa, Öskatviken, 2016.

vasa-arrival

SAAB 99, Volkswagen typ 1 och Wartburg 353 Tourist. Tre gamla åk som sedan länge gjort sitt. Dessa, och flera andra gamla intressanta fordon, stod vid ett kombinerat bilmuseum och zoo längs med riksvägen på vår resa norrut. Klockan var dock slagen och man hade stängt. Kanske lika bra, det var långt från myggfritt om jag uttrycker mig lite försiktigt. Kälviä, E8/Peltokorventie, 2016.

Denna vägskylt är alltid kul att se. Dels så ligger namnet bra i mun, det är skönt att säga helt enkelt, men nu är det också nära till Kat´s kusin och deras storslagna villa – som fortfarande är det mest välbyggda hus jag varit med om. Helt och fullständigt fritt från allehanda knarr. Kempele, 2016.

kokkokangas

Denna gång blev det några avstickare till centrala Oulu och det hör liksom till att träffa på den korpulenta polismannen, Toripoliisi (torgpolisen) som står staty nere på Salutorget. En populär karaktär som mången väljer att fotografera sig med. Oulu, Kauppatori, 2016.

oulo-policeofficer

Lite trainspotting blev det till min och grabbarnas förtjusning. Här ett av VRs 46 st Sr2-lok. Ett mycket starkt och snabbt sådant – med en toppfart på 210 km/h. Loket har fått smeknamnet “Marsu”, marsvinet. Nedan avbildade tåg skulle strax rulla söderut – till huvudstaden Helsinki. VR kan sägas vara en motsvarighet till vårt SJ. Oulu, Rautatienkatu, 2016.

suomi-ta%cc%8agi

Den som ogillar att bilar är synliga i vardagsvimlet (hur man nu kan tänka så) torde bli störtförälskad i Uleåborgs lösning – Hagalunds underjordiska centrumparkering. Man har helt enkelt grävt ut ett enormt P-hus under hela den centrala stadsytan. Här ställer man ifrån sig sin bil och tar sig upp till ytan genom hissar i ett mycket imponerande komplex. Stort som tusan, total P-yta är hela 83 740 m², vilket ger plats för 2 100 bilar. Kul att köra där är det också med gångar i olika färger, rondeller och ett betalsystem som scannar av bilens regnummer. Oulu, Tapiola Park, 2016.

underground-garage

Att gå på herrummet var också det en upplevelse i den storslagna anläggningen. Spartanskt inredda och lättstädade WC finns på platsen. En mycket underlig placering av holken – mitt i rummet. Kändes mer som ett förhörsrum än något annat. Oulu, Tapiola Park, 2016.

interogation-wc

Att plåta Volvobilar i utlandet är en liten fäbless jag har. Här senaste XC90 i finska färger utanför köpcentret Ideapark – med minst en butik för alla smaker. Uppenbart rädd om lacken då bilen parkerats regelvidrigt på gångstråket för att slippa tråkiga parkeringsskador från vårdslösa medtrafikanter. Oulu, Ritaharjuntie, 2016.

suomi-xc90

I Oulu finns denna fina båt, M/S Oulu. Sjösattes 1963 och som under några år tjänstgjort hos finska marinen. Numer lever hon mest ett stilla liv vid kaj, där konferenser bedrivs ombord. Oulu, Pitkänmöljäntie, 2016.

ms-oulu

Siilot, byggnaden som hamnar i blickfånget varje gång jag besöker staden. Till större delen totalrenoverat komplex med lyxlägenheter – som sitter ihop med en illa väderbiten del, med sönderslagna rutor, ruffig fasad och solblekta färger. Häftig kontrast som torde bottna i problematik kring husets k-märkning. Oulu, Siilotie, 2016.

spa%cc%88nnande-hus

Karhu i Iittala-glas. 100 % Finland med andra ord. Det blev många liter av den mycket välsmakande finska ölen under vår vistelse i landet. Oulu, Pitkänmöljäntie, 2016.

karhu

I ett synnerligt strandnära läge har en av kusinerna sin fina sommarstuga. Den fick vi disponera fritt under några härliga dygn. Vädret var mycket vänligt mot oss – något som bjöd in till sköna badstunder i Östersjön. Extremt mycket mygg och bromsar var dessvärre en påtaglig verklighet. Haukipudas, 2016.

bada-bada

Utöver mygg och bromsar så var det rätt gott om levande natur. Inte minst grodor, här i formen som en så kallad vanlig groda, som stortrivdes i de många pölarna invid stugan. Kul att få knalla runt med kameran och studera lite alternativa liv på Östersjöns strand. Haukipudas, 2016.

frog-suomi

Hej då Finland och stort tack för denna gång. Det var nu dags för etapp III där vackra och intressanta vyer från norra Norrland väntade på oss. Samt en och annan släkting. Haparanda, 2016.

svea

Plus. Kat´s fantastiska släkt. Som med öppna armar tar emot oss med storslagna middagar och hjärtliga sammankomster. Karhu. Mycket välsmakande öl det där. Den generella finska fordonsföraren. Som blinkar vid filbyte eller avser att svänga. Det blir behagligt att köra, helt fritt från överraskningar och gissningslekar som hemma i Svedala.

Minus. Språkbarriären. Det är fortsatt en hård kontrast att konfronteras med Finlands hopplöst svåra språk. Flera substantiv och fraser memoreras vid varje besök, men nja – det känns hopplöst.

Advertisements

~ by onemountainsplace on February 23, 2017.

 
%d bloggers like this: