Etapp III.

Etapp 3. Ruotsi-Suomi Race. Kylaren sattes direkt mot Malmberget och svärmors lya. Efter att ha laddat batterierna så blev det lite avstickare till Kiruna (som jag alltid velat se), Jukkasjärvi, Riksgränsen och Överkalix. Vårt norra land i all sin prakt skulle man kunna säga, men nog hade vi hoppats på bättre väder under dagsturen till Riksgränsen. Mången fjälltopp var dold i lågt stående moln och det blev liksom aldrig några färger i de vackra landskapen. Nåväl, några bilder från den sista etappen av förra årets härliga semesterresa kommer nedan.

God morgon. Ett av få tillfällen som Dundret var synligt under vår vistelse i norr. Fjället lär med sina skidbackar vara något alldeles extra för de som gillar att åka utför. Från dess västra topp kan man enligt uppgift se så mycket som en elftedel av Sveriges yta vid klart väder. Malmberget, Skolgatan, 2016.

good-morning

Disponentvillan, som i grund och botten är ett mycket vackert hus, har blivit än mer spöklikt än förra gången. Numer inhägnat för att slippa nattliga gäster och nyfikna. Spökar det någonstans så torde det vara i detta hus. Malmberget, Kaptensgatan, 2016.

big-boss-villa

I Malmberget är det en smal sak att finna bruksfordon från svunna tider. Så här såg Volvos motsvarighet till V90 ut när jag växte upp. Mycket plåt för pengarna, den rundögda varianten av 245 känns väldigt daterad, men skicket på denna klenod var härligt att se. Bilen föddes trots allt på Torslandaverken 1977. Sannolikt är ägaren förtjust i elgitarrer och trumsolon, Volvos logga i fronten har ersatts med Corna-tecknet. Malmberget, Malmberget busstation, 2016. 

245-old-school

Renen på Tippsta – i över 30 år har den stått på samma ställe. På senare tid har dock det gamla konstverket utsatts för skadegörelse, bland annat målades den en gång i vitt. Förslag har lyfts fram om att flytta den till Gällivare för en tryggare tillvaro – men det ser inte ut att vara aktuellt. Malmberget, Tippsta, 2016.

malmbergets-ren

I sameland. Tvåspråkiga vägskyltar, ibland trespråkiga, gör resandet extra intressant. Vi tog en titt på det mycket säsongsstängda ishotellet som av samma skäl inte var mycket att skriva hem om. Jukkasjärvi – Cohkkiras, 2016.

jukkasja%cc%88rvi

Så fick jag äntligen sätta mina fötter i Kiruna – en gång i tiden världens största stad (till ytan är värt att poängtera), men det var för att kommunen och staden då var att se som samma sak. Staden är numer en tämligen liten historia, men kommunen är fortsatt en av världens största. Här skogens konung i en kitschig design som hade funkat ypperligt på vårt egna Posthotell. Kiruna – Giron – Kieruna, 2016.

new-lkab-moose

Kiruna Centrum – ingen tvekan om det. Gammal fin neonskylt som går runt ett hörn. Kiruna – Giron – Kieruna, Seger Svanbergsgatan, 2016.

kiruna-centrum

Klocktornet på Kirunas stadshus är ett mycket välkänt landmärke. Varje år den 6e januari lär det spela, solen tittar då åter fram efter en månads frånvaro – det krävs sannolikt ett starkt sinne för att mäkta med en månad av mörker. Kiruna – Giron – Kieruna, Hjalmar Lundbohmsvägen, 2016. 

kiruna-clocktower

Är man engelskspråkig så lär denna gatas namn vara tämligen roande. Det tyckte i alla fall jag – Om det inte är Grape, vad är det då? Gatan är uppkallad efter Arendt Grape, som på 1600-talet startade upp världens nordligaste järnbruk, Kengis bruk. Kiruna – Giron – Kieruna, Arent Grapegatan, 2016. 

om-inte-grape-vad

Jag erkänner – som tågnörd så var en av de saker jag helst ville se i Lappland ett IORE. Ett av världens starkaste lok – som drar den för Sverige så oerhört viktiga järnmalmen på Malmbanan – mellan Luleå-Malmberget-Kiruna-Narvik. Nedan exemplar plåtat vid LKAB/MTABs lokstallar. Ett flertal observerades under resan, men något Kodak-moment infann sig dessvärre aldrig – men jag försäkrar, det är en mäktig syn att se dem komma dragandes på 68 malmvagnar i vackra norrlandsvyer. Kiruna – Giron – Kieruna, Lokstallsvägen, 2016.

iore

Dessvärre hade vi en rätt grå väderlek på vår resa till och från Riksgränsen. Något som brukar anses vara en av världens vackraste järnvägar (Malmbanan) torde då också vara en av de vackraste bilvägarna – E10. De löper till stora delar helt parallellt. Lite grått och trist som sagt, det blev inga roliga bilder. Här en bild som visar delar av fantastiskt vackra Lappland. Torne träsk, 2016.

lapin

Norge blev det tredje landet under årets långa resa – här har vi precis varit inne och vänt. Björnfjell, 2016.

riksgransen

Det blev en sväng till svärmors sommarstuga, naturligtvis. En riktigt härlig plats, med lugn och ro. Dessvärre blev det sannolikt sista gången då hon sålde den på sensommaren. Överkalix, 2017.

sista-ga%cc%8angen

En polisstation så som de kan te sig i norrländsk tappning. Öppet några få timmar i veckan – vid akut behov av en polispatrull så kommer dessa att skickas från en mycket avlägsen ort. Den kriminalitet som man har att jobba mot är narkotika, allmän trygghet och trafikbrott enligt de medborgarlöften man avlade förra året. Överkalix, Skolgatan, 2016.

o%cc%88verkalix-pd

En sista måltid i Lappland för denna gång – E45 går rakt genom Dorotea som befolkas av ca 2 700 personer. Nästa anhalt blev brorsans nya storslagna residens i Jämtland. Mycket trivsam adress. Dorotea – Kraapohke, Storgatan, 2016.

dorotea

Resten gick av bara farten och inom några få dagar var vi åter hemma i Skatteparadiset. Ganska exakt 490 mil körda och med högvis av härliga minnen från en mycket lyckad semesterresa. Partille, Furumossen, 2016.

490-mil

Plus. Stort tack till släkt och vänner som i vanlig ordning förgyllde vår resa genom Finland och Sverige. Tack och på återseende.

Minus. Ett stort minus är de många, och framförallt långa, vägarbeten som idkas vid varje norrlandsresa. Förstås helt nödvändiga, men vägar som består av grov makadam är ren tortyr mot vilken bil som helst. Punkteringarna mellan Riksgränsen och Kiruna var många och bärgningsbilar åkte fram och åter i skytteltrafik, för att undsätta de drabbade.

Advertisements

~ by onemountainsplace on February 26, 2017.

 
%d bloggers like this: