Orken saknas.

Årets upplaga av Sci-Fi-mässan pågår för fullt. Dragplåster finns sannerligen i år, tänker då främst på rymdgangstern Jabba i full storlek och Samantha Fox – kvinnan som alla män födda på 70-talet har en relation till. Hennes mycket exponerade gestalt, ofta på tidningen OKEJs affischer, fanns sannolikt i var och varannans pojkrum på 80-talet – inte minst i mitt eget. Henne hade det varit väldigt kul att träffa – men nja, lusten har inte hittat till mig i år. Blotta tanken på att trängas likt en sardin i en burk, känna svetten lacka på ryggen samtidigt som man skall ha koll på två gossar som ömsom är livrädda för någon mörk lord, ömsom springer iväg och försvinner med en nyligen införskaffad ljussabel, gör mig trött. Vi siktar på nästa år. [GP, Fullt upp för hjältar och demoner]

Denna Predator sprang vi på utanför Svenska Mässan under gårdagen, enligt GP så vann denna cosplayer faktiskt ett välförtjänt pris för sin outfit. En mycket imponerande version av supermördaren från yttre rymden. Göteborg, Mässans gata, 2017.

Plus. Den Predator vi träffade på igår när vi spatserade på utsidan. Som ville plåtas med gossarna, bjöd till och var genuint trevlig – den biten av spektaklet saknar jag. Samantha Fox – finns inget negativt med henne. Hon gjorde 80-talet bättre, det räcker egentligen fint.

Minus. Är måhända lite bränd av förra årets upplevelse på Mässan. Som bjöd på sjukt långa köer, extrem trängsel samt få nyheter i egentlig mening. Även i år är det kontant betalning som gäller i entrén – ett mycket bakåtsträvande val.

Advertisements

~ by onemountainsplace on April 9, 2017.

 
%d bloggers like this: