33 %.

Vätternrundan närmar sig med stormsteg och det var onekligen god tid att börja köra lite längre sträckor för att förbereda kroppen för det som komma skall. Målet i år är satt, tiden skall ner med 9 timmar och det bör gå att lösa – med mycket pannben och jämnstarka cyklister att hänga på – VR sub12 med andra ord. Söndagens ganska exakta 10 mil, 33 % av Vättern således, förlades till fantastiska miljöer – Hisingen, Kungälv, Kareby, Diseröd, Angered och Bergsjön visade sig från sina bästa sidor och det hela avslutades som alla cykelturer hemåt gör – med några rejäla backar uppför. Ett bra pass, lyder sammanfattningen.

Vacker cykel vid vacker väggmålning. Ett färgstarkt Partille lär det kallas och de läckra röda arorna är inte ensamma på temat – det finns en handfull fantastiska betongytor att beskåda runt om i Skatteparadiset. Marcus Tollbom heter den fingerfärdige konstnären. Partille, Landvettervägen, 2017.

Plus. Hojen levererar, inget snack om den saken. Det är egentligen bara i långa utförslut som den tveklöst är för lågt utväxlad, jämfört med en renodlad landsvägsracer. Bortsett från det så var det inga problem att hålla jämna steg med kollegan och hans härligt röda Trek Madone 2 Series – trots att jag fortsatt kör på grova CX-däck. Kan bara bli bättre således.

Minus. Rusningstrafik. Härligt att solen tittat fram och med det värmen. Samt alla medgångscyklister. Vid rödljusen på hemvägen idag var det upp mot 10-12 hojar att köa upp bakom – vid varje stopp. Fast det är klart, i jämförelse med att köra bil i samma område – vid samma tidpunkt, så är det en fis i rymden.

Advertisements

~ by onemountainsplace on May 2, 2017.

 
%d bloggers like this: