Långt till mål.

•October 1, 2017 • Leave a Comment

600 mil är målsättningen i år. Det ser lite mörkt ut kring att nå det målet, även om det ju är några månvarv kvar. Främsta orsaken är brist på tid och möjlighet, för att få ihop vardagspusslet så blir det cykel in till jobbet och sedan bil, med cykel hängandes baktill, hem. Där försvinner 25 mil i månaden. Hösten är en dålig tid till att finna inspirationen till långkörningar innan jobbet, regn ihop med höstvindar är inte helt hett i min värld. Den snart gångna veckans fina väder ser ut att vara över, den som ägnades åt VAB och till stor del trampades på fruns cykel då jag blev utan bromsar, och ja – det ser ut att regna varje dag fram till och med fredag. Nåväl, bara att trampa på och se glad ut.

Jag är usel på att hålla efter min cykel påstår min pedantiske kollega, tillika cykelkompis. Men när jag väl gör det så är Muc-Off ett undermedel. Bara att spraya på och låta verka en stund. Allt utom det värsta försvinner med en gång när man stänker på vattnet och hon blänker sedan som ny i förföriskt svart, rött och vitt. Partille, Furumossen, 2017.

Plus. Min cykelcross har varit helt briljant. Inga problem alls på 234 mil och fortfarande väldigt rolig att cykla runt på. Sävedalens Cykel som denna vecka, kors i taket, stort imponerade på mig. Mina bromsbelägg tog helt slut och den otäcka känslan av stål mot stål blev verklighet. På två dagar lyckades den gode Richard leta upp två par från SRAM och lovade att beställa hem ytterligare så att det skulle finnas på plats vid framtida behov. Detta till ett pris helt i paritet med de tyska näthandlarna. Stort.

Minus. Hösten har anlänt och det börjar bli dags att byta slicksen mot grövre däck. Jag kommer att sakna mina GatorSkin – som varit helt sanslöst dugliga på såväl asfalt som grus. 600 mil känns fjärran. Idag, söndag, står räkneverket i Stravan på 400 mil och 7 km.

Advertisements

Hisingsbron.

•September 30, 2017 • Leave a Comment

Så skall den heta enligt uppgift, den nya bron som håller på att byggas invid den av ålder, och konstant brukande, mycket slitna Götaälvbron. Främst välkomnas den nya bron av lata cyklister och arkitekter som menar på att den inte breder ut sig lika mycket som sin föregångare då tillfartsramperna kommer att göras kortare (något som är möjligt för att brons höjd kraftigt sänks). Sjöfarten är måttligt road av detta då deras nuvarande fartyg är byggda för att klara transporter på såväl kanaler som stora hav, men som sannolikt kommer att behöva lasta om till mindre båtar för resan mellan Göteborg och Vänern. Att den nuvarande klaffbron ersätts av en lyftbro, begränsar ju segelhöjden ytterligare. Hur som, den ser snygg ut på de projekteringsbilder som finns och experter har ju uppenbart dömt ut gamlingens skick. Nedan några bilder från modern tid.

Det var lördag, men arbeten pågick likväl. Skyfall från dagen innan fixade till en häftig spegeleffekt över den stora betongplattan som gjutits vid den kommande brons norra fäste. Göteborg, Gjutjärnsgatan, 2017.

Den befintliga bron till höger, knappast okänd för någon, som färdigställdes 1939. Till vänster syns en bropelare till den nya bron och det är ju mycket påtagligt att den nya bron kommer att bli avsevärt flackare. Stort grattis till de som tycker att den nuvarande är alltför tung att trampa över. Göteborg, Götaälvbron, 2017.

En av flera pålningsmaskiner på plats, leran i Göteborg är en välkänd faktor att ta hänsyn till. I bakgrunden ligger Astoria, som vackert fick lämna Göteborg till förmån för Sundsvall. Bullernivåerna från bygget gjorde att hon inte fick ligga kvar om hotellverksamhet skulle bedrivas och någon alternativ uppställningsplats kunde staden inte erbjuda. Göteborg, Götaälvbron, 2017.

Ett av fundamenten för den nya brons pelare, som den kommande hissdelen kommer att vara förankrad i. Lite häftigt att se hur de skapat ett torrlagt utrymme mitt i älven. Göteborg, Götaälvbron, 2017. 

Även på fastlandssidan råder det, förstås, full aktivitet. Pålningsarbeten inte minst. Göteborg, Götaälvbron, 2017.

Området kring Lilla Bommen har sannerligen förändrats på kort tid. Byggnader har rivits, vägar lagts om och nya hus kommer till. Det är en intressant, men bökig, resa att följa. Göteborg, Götaälvbron, 2017.

Tröttsam vardagssyn. Cyklist, här i form av elcykel-tant, som cyklar mot färdriktningen på den enkelriktade bron. Pilar och skyltar hjälper föga. Cyklist som jag är så vet jag att många cyklister är sanna egoister, som kör på det sätt som passar dem själva bäst – helt oförmögna att se sin del i den stora bilden. Göteborg, Götaälvbron, 2017.

Plus. Nazisternas demonstration idag blev, för deras del, ett stort fiasko. Mycket tack vare polisen som hela tiden hade situationen under kontroll – mycket bra jobbat.

Minus. Jag kommer att sakna den gamla stålbron – som har själ, underbar akustik (stå under bron när spårvagnar kör över den och du förstår vad jag menar) men kanske mest för att den bjuder på de två roligaste Strava-segmenten som finns.

Utrotningshotade.

•September 17, 2017 • Leave a Comment

Så ser före detta Saab Parts, numera Orio AB, på det faktum att antalet Saabar i trafik kraftigt minskar. För fyra år sedan fanns drygt 323 000 bilar av märket i vårt avlånga land, förra året – 2016, hade mängden registrerade bilar från den forna tillverkaren i Trollhättan reducerats ner till ca 230 000 exemplar. Detta har fått Orio att införa en livstids garanti på reservdelar till de ägare som väljer att reparera sina bilar hos auktoriserade verkstäder. Förhoppningsvis innebär detta att man fortsatt kan spana in Saabar i alla de olika former som man trots allt fick till under åren 1947-2011. [Teknikens Värld, Antalet Saab-bilar sjunker – nu ska de räddas]

Polisen har fortsatt Saab i tjänst, denna bild togs igår, och Orios besked gör att denna läckra 9-5 sannolikt kan fortsätta med “Protect & Serve” i många år till. Göteborg, Ernst Fontells plats, 2017.

Plus. Jag är en Volvo-man, men nog tycker jag att det är viktigt att så många Saabar som möjligt får chansen att rulla vidare på våra gator.

Minus. Nazister på våra gator. Det är naturligtvis helt åt helvete, även om deras motsvarigheter på vänsterflanken är precis lika illa. Förvånad är jag dock inte – det oansvariga sätt som riket regerats på under såväl blått som rött styre de senaste åren lockar fram de extrema avarterna.

Himlen öppnade sig.

•September 16, 2017 • Leave a Comment

Gårdagen bjöd på ett regnoväder av episka proportioner. Himlen öppnade sig skoningslöst och släppte lös hagel och regn i sån omfattning att avloppen inte hade en chans att hålla vattnet undan. Cykeln min, som har slicks, blev extremt svårkörd i vad som inte var något annat än halt vinterväglag. Allum fick utrymmas då vatten forsade in via taket, Göteborgsvägen invid Finngösaravinen blev dränkt – så även de bilar vars förare försökte ta sig över vattendraget som skapats och gångtunneln i centrala Partille fylldes nästan upp helt. Men även vid Residenset blev konsekvenserna stora – främst för ett antal bilägare vars parkerade bilar fylldes med vatten. [PT, Skyfall över Partille]

En himmel så svart att tankarna spontant gick till Mordor skvrallrade om att cykelturen hem inte skulle bli komfortabel, vilket visade sig stämma. Vilken prövning molnen då hade börjat utsätta Partille för hade jag dock inte en susning om. Göteborg, Burggrevegatan, 2017.

Områdets stora P-yta förvandlades till en sjö, många bilar blev förstörda som en följd av detta. Partille, Furumossen, 2017.

Brunnslocken stod och hoppade på vattnet som pressades upp ur brunnarna med ursinnig kraft och som skapade sjöar och vattendrag invid huskropparna och som i något fall letade sig ända in i hallen. Mycket nervöst höll jag och grannen koll på vattennivån utanför husknuten. Partille, Furumossen, 2017.

Plus. Idag var det kalas för mina fina brorsöner som fyller 8. Tiden går rasande fort, stor grattis på födelsedagen C och O. Fick även provcyklat brorsans nya MTB, en Trek X-Caliber 9 – lackad i vad som kan liknas vid VCCs Polestar Blue. Kul cykel – som såg till att jag nådde Strava-målet på 10 mil även denna vecka. På tal om Volvo ja – officiella bilder har nu läckt ut på senaste produkten; XC40. Den ser bra ut, i vissa vinklar. Bakpartiet kommer att kräva tillvänjning.

Minus. Gårdagens regn och oväder vars efterräkningar ännu är oklara. De bilister som chansar på att köra igenom stora vattensamlingar och som sedan blir ståendes i dem – med svindyra skador på bilarnas motorer och elektronik – som försäkringen sannolikt inte täcker. Man vill så gärna veta hur de tänker.

Regementets dag.

•September 9, 2017 • Leave a Comment

Lv 6 besöktes för snart två veckor sedan, man hade öppnat upp portar, grindar, bommar och dörrar då det var regementets dag. Som göteborgare så är Lv 6 för alltid förknippat med Kviberg i Göteborg, men många år har nu gått sedan man stängde ner och flyttade ner luftvärnet till Halmstad. Det är också många år sedan jag var aktiv i Armén och det har onekligen hänt en hel del – samtidigt som det glädjande nog fortfarande finns gamla klenoder från förr som är i tjänst – så som Ksp 58 och Tgb 40. Nåväl några bilder från dagen då jag och gossarna spanade in vad Försvarsmakten har att komma med år 2017.

I normalfallet ser man inte mycket mer än så här. Stängsel och gula skyddsobjektsskyltar så långt ögat ser. Men förra lördagen var det Regementes dag, allmänheten fick fritt strosa runt inne på området för att begrunda den materiel som kännetecknar dagens försvarsmakt. Halmstad, 2017.

Det erbjöds åkturer i några av Försvarsmaktens fordon, bland annat nedan avbildade Bv 410 – här är jag dock fortsatt nyfiken då vi inte fick åka med då gossarna inte klarade höjdkraven. I Sverige finns det fyra versioner – trupptransport, logistik, ledning och ambulans. Halmstad, 2017.

Bättre lycka blev det med Patgb 203. Vi fick ta plats bak i den ljusa av de två och fick åka med på en kortare sväng. Lite instängd känsla, javisst, men samtidigt rätt komfortabel tur. Du kan ju gissa om jag är sugen på att köra en sån här. Halmstad, 2017.

En av Försvarsmaktens totalt 380 Tgb 16, populärt kallad Galten, fanns på plats i en fingerad bärgningssituation. Den mycket tilltalande bilen väger knappt sju ton och är avsedd för persontransport. Trots sin tyngd så klarar den sig på landsväg på cirka litern och den är inte heller kräsen med kvaliteten på bränslet – såväl fuldiesel som flygfotogen går det att köra på om det kniper. Halmstad, 2017.

Terrängbil 14, i det civila benämnd Mercedes Geländewagen. Används för flytt av mindre trupper över större ytor. Finns även i 6×6 utförande, då kallad Tgb 15 – se nedan. Halmstad, 2017.

Stridsvagn 122. I grund och botten en Leopard 2, men svenskarna har förfinat den redan ypperliga anrättningen ytterligare – lär vara en av världens bästa vagnar. Som vanligt på familjedagar så drällde det av andras barn på fordon av detta slag, varför ni får nöja er med delar av chassit. Halmstad, 2017.

Denna Patgb 203 hade en enorm mast rest upptill, likt ett världsträd och märkningen på fordonet, Yggdrasil, var verkligen passande. Halmstad, 2017.

Ett av försvarsmaktens senaste tillskott, Patbg 360. Åttahjulsdriven och synnerligen modern. Tillverkas av finländska Patria och kännetecknas av att den med enkla medel kan byta roll – sensorer, torn och vapen kan smidigt bytas ut till annat, medan fordonets grund är densamma. Halmstad, 2017.

Här Tgb 15, i mångt och mycket samma 6×6 Mercedes G-wagen som män i de stenrika emiraten använder när de har kul ute på sanddynorna. I bakgrunden Strv 122. Halmstad, 2017.

Patgb 203 var en mycket vanlig företeelse denna dag. På min tid i Försvarsmakten så fanns inte denna typ av fordon alls i arsenalen, man har onekligen tänkt om. 203an är en moderniserad variant av Patgb 180, kanske mer känd som Sisu. Ett fordon som kom att bli extremt populärt bland fredsbevarande trupper inom UN. Halmstad, 2017.

En favorit från min egna tid i grönt, ytterst kompetenta Tgb 40. På min tid främst en dragare av haubits 77 och som plattform för spaningsradarn Giraffe 40 (PS-70). Numer ser man dem mest som privatregistrerade hos bärgare, entusiaster och äventyrsfirmor – riktigt kul att Kronan fortsatt har några i tjänst. Utöver dess formidabla terrängegenskaper så vill jag lyfta fram det underbara motorljudet. Halmstad, 2017.

Giraffe 4A – en mycket modern och kompetent radar som klarar att hantera såväl luftmål som att beräkna vartifrån fiendens eventuella robotar avlossas – den kan således leda såväl luftvärnet som artilleriet rätt. Halmstad, 2017.

Plus. Regementets dag på Lv 6 var en riktig höjdare. Lite trist att vi inte fick provåkt moderna bandvagn 410 – jag får helt enkelt ge gossarna mer gröt så att de raskt når minimihöjden 1,4 m.ö.h.

Minus. Det känns som att sommaren definitivt lämnat in, att den var kortare än någonsin tidigare. Välkommen du kyliga, regniga och mörka höst.

Upptäckare av de sju haven.

•August 24, 2017 • Leave a Comment

M/S Seven Seas Explorer besökte Sveriges framsida på söndagen, ett påkostat fartyg som döptes för drygt ett år sedan i Monaco av självaste furstinnan av Monaco – Charlene. Fartyget håller en extremt hög klass gällande val av inredningsdetaljer – stora delar av fartyget lär vara inrett med såväl carraramarmor som bladguld. Utöver dyra val av glasdetaljer så finns det en ansenlig mängd dyr konst på plats ombord.

Några snabba siffror och data kring det vackra flytetyget. 224 meter lång, 31,1 meter bred och med ett djupgående på 7,1 meter. Fartyget ägs av Regent Seven Seas Cruises och är flaggat på Majuro, Marshall Islands. Göteborg, Arendalskajen, 2017.

Plats finns det för 750 passagerare och personalstyrkan, som skall se till att de får en så angenäm vistelse ombord som möjligt, uppgår till hela 552. En snabb slagning på Google ger dock en mängd träffar där resenärer varit mindre nöjda. Det man mest slår ner på är just personalen, där någon ställde sig frågan kring hur så många ögon kunde se så lite. Jag nöjer mig som vanligt med att konstatera att utsidan är vacker, formatet är imponerande och att det är synnerligen trevligt när de stora jättarna hälsar på oss.

Ovanför bryggan, på plan 14, finns fartygets lyxigaste utrymme. The Regent Suite, heter takvåningen, som bland annat erbjuder det stora panoramafönstret som garanterar storslagen utsikt över de sju haven. Likt fartyget i övrigt så har man inte sparat på inredningen, bara sängen lär enligt uppgift ha kostat 90 000 USD. Göteborg, Arendalskajen, 2017.

Plus. Seven Seas Explorer – ett mycket vackert och påkostat fartyg.

Minus. Det skall vara de otroliga skeendena kring uppfinnaren Raket-Madsen, hans hemmagjorda ubåt Nautilus och den mördade svenska journalisten Kim Wall. Det här kommer att gå till historien som det kanske mest skruvade kriminaldramat någonsin.

VROM.

•August 20, 2017 • Leave a Comment

VROM – Volvo Rendezvous for Owners and Members. Ett årligt inslag i sommarkalendern och 2017 utgjorde inget undantag. Regnet såg ut att spoliera alla planer på rulla dit, men det klarnade upp på eftermiddagen och stora delar av familjen for västerut – till och med Kat, som inte verkade tycka att det var helt bortkastad tid. I vanlig ordning lägger jag ut lite bilder från eventet, som i år bjöd på lite kul åk som jag tidigare inte beskådat. Det hela fick lite extra inramning då Arendalskajen hade fint besök i form av Seven Seas Explorer, ett fartyg som det finns anledning att återkomma till. Men, hur som, bilder här: [VROM 2017]

I vanlig ordning bjöds det på sanslöst vackra och intressanta fordon från den stora biltillverkaren på Hisingen, så som nedan P1800 – riktigt snyggt exemplar om du frågar mig. Göteborg, Arendals skans, 2017.

Plus. VROM – några dagar för alla som älskar det främsta bilmärket av alla. Kat fyndade en finfin soffa som nu står och trängs tillsammans med den gamla i salongen.

Minus. Det är en klaustrofobisk känsla över det där med att byta en inredningsstil mot en annan, utan att först bli av med det gamla.