Mycket tragiskt.

•July 23, 2017 • Leave a Comment

Fyra rånare slog i förmiddags till mot en servicebutik på Kaggeledstorget. Polisen fick snabbt fram stora resurser och lyckades gripa tre av dem på den närliggande E20. Även den fjärde fångades in av lagens långa arm och det hela skulle där kunna ha arkiverats som en ypperlig insats. Dessvärre kom det in en tredje aktör i skeendet, en privatbilist körde på en av polismännen i samband med ingripandet och polisen gick en stund senare ut med att han avlidit till följd av skadorna. Inget annat än en oerhört tragisk händelse. [GP, Polisman ihjälkörd i polisjakt efter väpnat rån]

Brottsplatsen fortsatt avspärrad och en Dacia Duster med oklar anknytning till ärendet stod kvar innanför. Det hela fick dock ett mycket trist avslut, trots att packet mycket effektivt haffades i närområdet – en polisman fick plikta med sitt liv. Göteborg, Kaggeledstorget, 2017.

Plus. Kvartetten gripen och paketerad snabbt och effektivt. Ytterligare två rånare, som under eftermiddagen rånade en butik i Majorna, blev raskt infångade av Göteborgspolisen – som uppenbarligen haft en god dag vad gäller infångningsprocenten kring butiksrån.

Minus. E20 på platsen är inte särskilt svårkörd. Det är stora ytor, god sikt och en hastighetsbegränsning som, innan detta skedde, känns väldigt lågt satt. Det känns så oerhört onödigt att en polisman fått sätta livet till. Fordonen blir bättre och bättre, vägarna generellt säkrare och hastigheterna lägre. Det verkar inte spela någon roll. Oavsett om du är landsvägscyklist, vägarbetare, bärgare, brandman eller polisman så hänger ditt liv på en skör tråd – bilister som gör annat än att köra eller är för stressade för andras bästa är ett gigantiskt problem.

Aktiv 50-åring.

•July 13, 2017 • Leave a Comment

Alldeles oavsett vad man tycker om tåg, lok och järnväg så torde de allra flesta ha en relation till Rc-loket, som i år fyller femtio. 1967 startade alltså produktionen av den för ASEA mycket framgångsrika lokserien som finns i en uppsjö varianter och som har exporterats till ett stort antal länder – där till och med länder som USA och Iran finns representerade. Att börja gå in på alla versioner och varianter är en hel vetenskap och något som sträcker sig långt bortom onödigt vetande – en stor mängd med sidor på internet kan upplysa dig om allt du kan tänkas vilja veta kring detta ämne, så som specialversionen för att dra posttåg, Rc4P eller moderniserade Rd2 – som i grund och botten är gamla Rc2 som genomgått en ganska omfattande ombyggnation, för att möta dagens krav på att exempelvis kunna köra ihop med andra loktyper (så kallad multipelkörning) som Re och Td.

Inte mindre än fyra Rc4 på rad. Lär vara Sveriges vanligaste ellok, 130 har tillverkats och i stort sett alla är fortsatt i trafik. Loket utgör också grunden för det amerikanska AEM-7, det Rc-lok som gått på export till just USA. Kiruna – Giron- Kieruna, Lokstallsvägen, 2016.

Ålder är främst en siffra, något som verkligen gäller Rc-loken. Numer har de i stor utsträckning ersatts av modernare tåg för persontransporter, men inom godstrafiken är det fortsatt en i allra högsta grad aktiv spelare. Nu på fredag ser det ut som att vi kommer att rulla ner till Ängelholm, för att där spana in deras tågmuseum. Lär sannolikt bli något att skriva hem om, särskilt roligt är det faktum att de i skrivande stund har en specialutställning för att fira den aktiva 50-åringen Rc. Torde återkomma i ämnet således.

Inget Rc om man skall vara petig – detta är ett Rm. De togs fram för att dra extremt tunga malmtåg på Malmbanan, något man normalt gjorde genom att köra dem i en numerär om tre lok – de skiljer sig mot ordinära Rc främst genom att de har en annan utväxling och är barlastade för högre dragkraft. Någon större vikt har inte lagts på att måla om detta exemplar från SJs färger till Green Cargos dito – lokets tidigare ägares logo lyser tydligt genom den nuvarandes. Göteborg, Sävenäs, 2017.

Plus. Rc tycker jag absolut är värt att lyfta fram – som, för de flesta och i någon form, utfört stora delar av samhällets transportbehov under 50 långa år.

Minus. Då är semestern alldeles strax över för min del. Fyra veckor har gått alldeles för fort. Som vanligt finns det vänner jag inte hann besöka och äventyr som inte fick plats i kalendern.

Kakmonster.

•July 5, 2017 • Leave a Comment

Ett skadedjur av rang – hästmyran. Med sina kraftiga käkar gör den effektivt gångar i virke, för att bygga sitt bo, och om detta sker i bärande delar till hus så inser man varför den fått bli medlem i den exklusiva klubben skadedjur. Käkarna duger även utmärkt till att försvara sig med och till att äta det den är mest förtjust i – döda och levande insekter, honungsdagg från bladlöss och förstås – kakor och godis. Det är en stor rackare, upp mot 18 mm lång och går inte att förväxla med något annat. Den rejäla insekten går även under namnet stockmyra och ser du sådana vid ditt trähus kan det vara läge att kalla in expertis. Jag sover dock lugnt vidare i mitt palats av betong och tegel, men ser förstås till att stänga kakburken.

Den största myran du kan se i vilt tillstånd i Sverige – den så kallade hästmyran. Idag synlig utanför entrédörren till residenset. Lär vara väldigt vanlig, mest överallt, men är till största delen nattaktiv. Partille, Furumossen, 2017.

Plus. Jag har en väldigt behaglig semester – mindre än hälften kvar dock.

Minus. Peter Sagan diskad från Tour de France – mycket tråkigt, även om jag inte kan säga att det var helt orättvist – armbågen blev väldigt lång och vass. Cykelsporten behöver publikfriande killar likt Sagan – mycket trist.

Flytande celebritet.

•June 26, 2017 • Leave a Comment

En riktig celebritet bland fartyg ligger för närvarande förtöjd vid Nya varvet. Yachten Talitha är döpt efter miljardären Sir Paul Gettys andra fru, Talitha, som avled i sviterna av en överdos heroin – 30 år gammal. Fartyget har dock en långt längre historia än så. Hon döptes 1929 till Reveler, och ägdes då av förmögne Russell A. Alger, vice VD på biltillverkaren Packard. Hon såldes därefter till Woolworth Company och fick namnet Chalena. Andra världskriget kom och hon fick tjänstgöra för US Navy, fast beväpning installerades på såväl för- som akterdäck och i sin militära karriär fick hon namnet USS Beaumont. När den efterlängtade freden blev ett faktum blev hon åter civilist och fick namnet Elpital, innan filmproducenten Robert Stigwood köpte henne – och döpte om henne till Jezebel. 1988 kom hon så till den stenrika släkten Getty, där hon enligt uppgift skall vara ett mycket uppskattat tillhåll under familjens långledigheter. [GP, Miljardärens lyxyacht vid Nya Varvet]

Storbritanniens vackra handelsflagga, Red Ensign eller “Red Duster” i all sin prakt i aktern på det synnerligen påkostade flytetyget som sjösattes redan 1929. Hon totalrenoverades för en tid sedan och har sedan fått ett löpande underhåll. Det är egentligen bara formspråket som skvallrar om hennes ursprungliga ålder. Göteborg, Nya varvet, 2017.

Den aktuella platsen brukar under sommaren utgöra bas för ett och annat riktigt påkostat fartyg – innevarande år utgör inget undantag. Talitha är registrerat på Hamilton Island, den största ön i ögruppen Whitsunday Islands utanför nordöstra Australien. Göteborg, Nya varvet, 2017.

Det klassiska fartyget har en imponerande ägarlista. Utöver nuvarande Mark Getty, grundare av Getty Images, så har hon ägts av av allehanda kändisar och rika aktörer – men mest intressant är kanske det faktum att hon tjänstgjort som örlogsfartyg under ett brinnande andra världskrig. Göteborg, Nya varvet, 2017.

Det som verkligen sticker ut är skorstenarna – något man inte längre ser på moderna fartyg på detta vis. Ser riktigt exklusivt ut, vilket sannolikt var tanken på den tid det begav sig. Göteborg, Nya varvet, 2017.

Hit men inte längre. Enligt GPs artikel finns det inga kändisar ombord, det lär bara vara besättningen som gör staden under sin resa till nästa destination. Likt många andra yachter går hon att chartra, men det är inget för löntagare (inte ens för Hamnfyrans truckförare i Skandiahamnen) – i detta fall får du hosta upp 400 000 skattade €. I veckan. Göteborg, Nya varvet, 2017.

75,3 meter lång och med ett formspråk från en helt annan epok. Hennes fantastiska skick gör det dock till en riktig delikatess. Ombord lär det finnas 6 kabiner med plats för totalt 12 gäster. Självklart finns det bekvämligheter som hiss, jacuzzi och öppen spis ombord. Göteborg, Nya varvet, 2017.

Enligt uppgifter så används fartyget frekvent på ledigheter av familjen Getty. I bakgrunden Skandiahamnens ståtliga containerkranar, som allt oftare står i upprätt läge då rederierna väljer andra hamnar som bättre tillmötesgår deras krav på snabb hantering. Göteborg, Nya varvet, 2017.

Plus. M/Y Talitha – ett mycket udda och intressant flytetyg på Sveriges framsida i detta nu.

Minus. Den som gapar efter mycket… Hamnfyrans medlemmar, med en snittlön på 50 000 kr i månaden för att köra truck, kran och lossa/lasta plåtlådor, har under många år valt att sätta sig på tvären gentemot hamnens intressen. Med en sådan lön, som är i paritet med höga chefers ute i det verkliga yrkeslivet, så hade man kunnat tro att de skulle nöjt sig med att bara kavla upp ärmarna, köra, visa tacksamhet och möta varje dag med ett leende. Icke så, man har strejkat högt och lågt för att man inte fått vara en inflytelserik, facklig, aktör i hamnen. Det handlar inte om lön, har man ivrigt hävdat. Nej, inte för dem – men för oss andra som tjänar obetydligt mer än hälften, har detta känts som ett hån. Nu har man dessutom solkat ner containerhamnens rykte, de stora rederierna vågar inte längre styra hit då osäkerheten kring huruvida fartygen lossas eller lastas har varit för stor. Arbetsbristen har nu blivit ett faktum och arbetsgivaren har varslat 160 personer av Hamnfyrans medlemmar om uppsägning. Man kan sannerligen fråga sig om det var värt det.

F 213.

•June 25, 2017 • Leave a Comment

NATO förärar i skrivande stund Sveriges framsida med ett besök i form av fregatten Augsburg. Hon är ett av totalt 8 fartyg i den så kallade Bremen-klassen. Sex av dem har pensionerats och de två som fortsatt tjänstgör kommer inom en snar framtid att ersättas av en ny och ännu större fregatt, F125-klass, som egentligen är mer att se som en jagare i storlek och slagkraft. Med ubåtsjakt som främsta gren togs de fram under kalla kriget, där deras uppgift var att eskortera konvojer till Europa. I modern tid har de deltagit i internationella insatser, som att se efter embargot mot forna Jugoslavien och i kriget mot den internationella terrorismen i Operation Enduring Freedom. [GP, Flott besök vid Amerikakajen]

Augsburg har bland annat varit involverad i strider mot IS, där hon under 2015 ingick i samma styrka som det franska hangarfartyget Charles de Gaulle. Göteborg, Stigbergskajen, 2017.

På fördäck sitter denna OTO Melara 76 mm. En mycket vanlig kanon på världens örlogsfartyg – dess popularitet torde bero på dess stora mångsidighet, goda prestanda och möjlighet till installation även på mycket begränsade ytor. Göteborg, Stigbergskajen, 2017.

Bryggan i all sin prakt och framför den ett kraftfullt batteri med åtta stycken sjömålsrobotar av typen RGM-84 Harpoon. Göteborg, Stigbergskajen, 2017.

Tydlig tysk skyltning. Göteborg, Stigbergskajen, 2017.

Fartygets akterdäck, där hangaren – som erbjuder plats för två helikoptrar (Lynx Mk. 88 – tysk version av den mycket beprövade helikoptern), är synlig. Göteborg, Stigbergskajen, 2017.

Plus. Gästande örlogsfartyg är alltid trevligt.

Minus. Inget i skrivande stund – inte ens det svängiga vädret kan fördärva det faktum att jag har en mycket trevlig semester.

Djupt ner i berget.

•June 22, 2017 • Leave a Comment

Militärhistoria. Idag var jag med gossarna på Aeroseum, belägen på delar av gamla F 9s ytor i Säve. Platsen är mig mycket kär, under många år tillbringade jag helger och lov där då jag var frivillig i Flygvapnets ungdomsorganisation, FVRF. Bergshangaren som vi idag besökte var på den tiden en mycket hemlig angelägenhet och omhuldades av stor mystik. Att få gå ner i anläggningen är därför riktigt spännande. Även denna gång – den fjärde gången i mitt långa liv. Några bilder från denna trevliga semesterdag nedan.

Full fart på grabbarna ner till den kärnvapensäkrade anläggningen på forna F 9, numera Aeroseum. Bakom de enorma portarna väntade i vanlig ordning högvis med nöjen för såväl gammal som ung. Fem timmar förlades i berget denna dag. Säve, Holmvägen, 2017.

En pansarvärnshelikopter, Hkp 9A. Beväpnad med totalt 4 TOW, två på varje sida. Var i aktiv tjänst under åren 1987-2009 då systemet lades ned – man kunde helt enkelt inte se någon påtaglig fiende till Sverige. Tänk vad det svänger snabbt – eller vad säger du Putin? Säve, Holmvägen, 2017.

I grund och botten en SH 37 Viggen från F 21 i Luleå, avsedd för spaning i havsmiljö – läs Östersjön. Detta är dock ett av 25 flygplan som modiferades till att klara av såväl attack, jakt och spaning och därför fick namnet AJSH 37. Säve, Holmvägen, 2017.

Samma kraftfulla flygplan bakifrån. Dess säregna, rumphuggna, formspråk gör att det är omöjligt att förväxla med något annat. Mångsysslaren AJSH 37 var i tjänst under åren 1993-2005. Säve, Holmvägen, 2017.

J 35 Draken, slutprodukten av det behov som uppstod på 50-talet, att snabbt kunna nå fientliga bombplan. En mycket rask kärra, som dock lär kräva sin man vid svårare manövrer. Säve, Holmvägen, 2017.

J 29 Tunnan – från 93e jaktflygsdivisionen – även kända som Ivar Gul. Ett för tiden mycket kompetent stridsflygplan, väl i klass med de bästa (det brukar förvisso vara så med svensk militär materiel). Fem av dem har dessutom använts i krig, mer exakt under Kongo-krisen i FNs färger. Säve, Holmvägen, 2017.

Det är ett sant nöje att traska runt i den en gång topphemliga anläggningen. Här en mystisk gång bakom låst gallergrind. Allt verkar ännu inte vara tillgängligt fullt ut – vilket skapar en härlig mystik. Säve, Holmvägen, 2017.

En AJ 37 Viggen står uppställd nere i berget. Motorn är urplockad så det är fritt fram att åla sig in i motorutrymmet – till glädje för såväl gammal som ung. Säve, Holmvägen, 2017.

Samma maskin med härligt patinerad varningstext. Det är en magnifik känsla att få kika och röra vid dessa maskiner som för inte så många år sedan utgjorde en kraftfull del av vår försvarsmakt. Säve, Holmvägen, 2017.

Samma åk, från sittbrunnen. Här var det lätt att drömma sig bort kan jag försäkra. Säve, Holmvägen, 2017.

Ungefär mitt i anläggningen står denna J 35. Idag var det luftigt och tämligen glest mellan besökarna. Riktigt skönt att slippa köa till alla roliga äventyr som berget bjuder in till. Säve, Holmvägen, 2017.

J 32E Lansen. Där bokstaven E innebär att det i grund och botten är en B som modifierats till störflygplan. Exakt vilka finesser det innebar på denna tid är jag osäker på. Säve, Holmvägen, 2017.

Mer Viggen, i verkstadsdelen påträffades denna noskon till den mycket karaktäristiska SF 37. Där den koniska nosen var ersatt av denna, fylld med allehanda kameror. Säve, Holmvägen, 2017.

37ans läckra hjulställ, där man körde hjulen i boggie-konfiguration, istället för i bredd som så ofta brukligt var – och är. Utöver det uppenbara, att det är snyggt, så torde det ha en praktisk funktion då maskinen var tung och skulle kunna användas även på mindre välhållna vägar. Säve, Holmvägen, 2017.

Sånt här framkallar tårar. Sisådär 33 % av en förmodad JA 37 Viggen från F 4 Frösön ståendes på en kärra. Säve, Holmvägen, 2017.

Denna boxande geting var kännetecknet för 93e jaktflygsdivisionen, även känd som Ivar Gul. En av tre divisioner som var aktiva på F 9. Säve, Holmvägen, 2017.

Plus. En dag på Aeroseum – få saker trumfar det.

Minus. Sveriges militära styrka var en gång i tiden tämligen påtaglig. En ny tid av krig och konflikt verkar stå för dörren och vi får efter alla nedläggningar börja om i stort sett från början.

Vätternrundan.

•June 20, 2017 • Leave a Comment

Då har jag besegrat sjön en andra gång. Tämligen nöjd med min insats – jag förbättrade min tid med ca 10 (tio!) timmar, men det finns alltid utrymme till förbättringar. Den nya cykeln gjorde förstås stor skillnad, enligt Strava så var jag snabbare på alla segment runt sjön utom ett – den branta backen i Medevi. Roligast var de två sista milen in till Motala, så kände jag även förra året. Kul väg och hanterbar distans till mållinjen är härligt. Värre var det med sträckan mellan Karlsborg och Hammarsundet. Hade helt förträngt detta 5,3 mils helvete. Inte särskilt utmanande för kroppen, men för psyket. Det känns som att man inte kommer någonstans, det blir enformigt och är en sann prövning. Hur som, Sub12 var det sagt och det löste jag med 31 minuters marginal. Sannolikt siktar jag på ett nytt deltagande nästa år. Jag bör kunna köra det på runt 10 timmar.

Ett tämligen raskt depåstopp förlades invid Karlsborgs fästning – en plats som är något av ett Mekka för en MÖP som jag. Här inne huserar fortsatt militära delikatesser såsom K 3 och SOG. Karlsborg, Strandvägen, 2017.

Plus. Vätternrundan 2017 avklarad i glada kollegors lag. Där de tre snabbaste körde på strax över tio timmar, jag själv på 11,29, en rookie på 17 timmar och två på 22 timmar. Kanske blir vi ännu fler, och ännu snabbare, nästa år. Fick tillfälle till att öva klungkörning tillsammans med ett gäng andra från splittrade grupper – ett raskt och trevligt sätt att avverka mil på.

Minus. Klingan fram på min CAADX är för lågt utväxlad, det konstaterades bittert då jag blev frånåkt i nedförsbackarna innan Fagerhult. Det går inte att trampa snabbare än sisådär 43 km/h – ett fysiskt faktum. Nästa år sitter det en rejäl 52-klinga på. När tröttman kommer över en, när det känns som att cykeln står stilla (fast träden rör sig, likt när Manne cyklade framför en rullande väggduk i min barndoms barnprogram), när man haft sönder en gel i fickan och allt man tänkt trycka i sig är ihopklibbat av den banansmakande sockerlösningen – ja, då kan man undra varför man utsätter sig för denna prövning. En död och ett okänt antal skadade – VR är dessvärre inte ofarligt, även om jag tyckte att det var lugnare och mer städat än förra året.